Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

30 november, 2014

Kriget är över

Jag har slutat kriga mot julen. Jag orkar inte hålla på något mer. Jag pallar inte ångesten och skygglapparna mot bjällerklangens tingeltangel, jag tänker:"If you can't beat them, join them", och kör medvetet på det. Jag väljer det jag tycker om och bara det. Som ljusen, bakandet och maten. Att välja ut klappar och paketera in dem. Att vara nära mina kära, lägga upp fötterna på soffbordet och slumra till en stund. Glöggen tycker jag om, och "Karl Bertil Jonsson". En del julsånger, ganska många faktiskt, som "O helga natt", "Chestnut roasted on an open fire..." och "Jul, jul, strålande jul", till exempel. Så jag samlar mig kring det, bäddar in den där odefinierbara ångesten längst därinne, håller ut, håller andan, kan faktiskt njuta en hel del. Drar på mig dojorna nu efter kaffe och lussekatter. Knatar ut i solen tillsammans med Valentin och min älskade, och tänker att när det nu inte luktar snö kan det kanske dofta lite vår.

29 november, 2014

I leendet

Är i leendet efter den gamla damen som lade handen på min arm så mjukt. Tackade för att jag lät henne gå före i kön i butiken, såg mig med en sådan värme. Det går åt båda håll det där, det är så fint att veta det: Att det man sänder ut får man tillbaks. Att nästan, nästan alltid är det så enkelt, att allt som oftast är det inte svårare än så.

26 november, 2014

Ansvarskris

Igår vabbade jag samtidigt som jag behövde arbeta med en gruppuppgift för skolan. Det var första gången sedan jag började plugga som mammarollen krockade med studentrollen och ansvarskrisen blev så total. Jag vill liksom vara såväl den bästa mamman som den bästa grupparbetskamraten samtidigt, och jag kunde inte acceptera att det inte gick. Jag kunde inte ta att jag inte kunde vara absolut närvarande i båda rollerna hela tiden och samtidigt. Jag ville verkligen inte att min kurskamrat skulle få det krångligare för att jag är en mamma, och att Valentin skulle få en sämre dag för att hans mamma är student. Det är den där ansvarskrisen, den där känslan av att det jag har tagit på mig ska jag ro iland, och ingen annan ska behöva ta det.

Ändå. Grupparbetet gick ju bra, det kände både min kursare och jag. Valentin lekte med sina bilar, läste sina böcker och klättrade upp i mitt knä och kramades när han ville göra det. Så det var väl bara den där känslan av att inte räcka till som jag hade behövt stoppa om med ett mjukt varmt täcke och sjunga en vaggsång för, det var väl egentligen det.

25 november, 2014

Neverending story

Jag mötte den där farbrorn igår, den där ordningsmannen jag så väl känner igen från alla åren jag har levat.
En sådan där som sprutar ut sin irritation och frustration, som kan konsten att gå med händerna på ryggen och peka med hela handen samtidigt.
Nu gick han längs med sjön och sparkade bort de små
kvistarna som blåst ner på gångvägen. Ett tröstlöst evighetsgöra. En neverending story.
Och jag tänkte på hur mycket jag själv inte orkar med att bry mig om att göra fastän jag faktiskt borde, fastän det är viktigt, faktiskt.

24 november, 2014

Fint som snus

Det är fint som snus att plugga på café. Det är så fint att blanda upp Habermas kommunikationsteoretiska syntes om "styrkan i det bättre argumentet", med det ljuvliga ljudet av två människor som struntar i den verbala kommunikationen helt. Istället ger de uttryck för sitt glada återseende genom att klappa om varandra så hjärtligt att det åskar som av applåder över kaffekopparna och chokladbiskvierna, och vi alla får le lite mer.

23 november, 2014

Sedan

Mitt i natten sitter jag här med svidande ögon, papper och penna. Tanken är att om jag bara kan få fatt i de där jävla stressbollarna som studsar upp och ner och fram och tillbaka inuti mig - att om jag bara kan fånga in dem och lägga dem framför mig på skrivbordet, kommer jag att kunna kavla ut dem till lagom stora brickor att passa in i min planeringskalender. Sedan kommer jag att kunna andas ordentligt igen. Sedan kommer mina axlar att sjunka ner ifrån öronen. Sedan kommer jag att kunna lägga mig ner bredvid mina sovande käraste, vara i takt med deras djupa andetag och finnas i sömnen tillsammans med dem.

10 november, 2014

Konstgjord andning

Jag har tänkt hit och dit ganska länge nu och till slut har jag kommit fram till det här:

"Jag vill inte sluta blogga, men jag vill inte blogga."

Jag behöver hitta tillbaka till lusten, den finns inte nu, det har den inte gjort på länge. Som det är nu klumpar bloggandet ihop sig med alla andra måsten, det spelar liksom ingen roll att det egentligen är roligt och så vill jag inte att det ska vara.

Därför har jag bestämt mig för att låta bloggen finnas kvar, men inte regelbundenheten. Det får blir lite konstgjord andning tills vidare, något inlägg nu och då, några livstecken. Det är så jag tänker att jag ska hitta tillbaka till blogglädjen.

Så, kära ni, på återseende, jag hoppas att det blir snart för min del :)

03 november, 2014

En splitterny människa

Det har kommit en alldeles splitterny liten människa till jorden, så liten är han, så alltigenom trygg och hans ögon vittnar om evigheten.
 
Jag minns när hans mamma skulle födas, hur mycket jag längtade efter att hon skulle komma. Jag satt framför Vi på Saltkråkan och bara grät och grät när Skrållan var med, jag ville så gärna ha en lillasyster. Så fick jag en till slut en dag i augusti, äntligen hade alla lapparna fram till hennes födelsedag rivits av på väggalmanackan. Tänk, nu är hon också en mamma, och en del av mig undrar hur det gick till, samtidigt som en annan del tänker att det alltid har varit så det ska bli, så det ska vara. Och tänk att jag får vara en moster och Valentin en kusin, att vi delar trådar av historia som löper genom våra celler, vi alla.

Så välkommen ljuvliga lilla, välkommen hit! Vi är så lyckliga över att just du är här tillsammans med oss på jorden. 

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.