Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

13 oktober, 2014

Skrattet i halsen

Jag ser på min unge där han sitter på köksgolvet och skrattar så han kiknar åt att hans pappa säger "Piiip" varje gång han petar på hans näsa. Jag ler, men det värker till inuti inför den dag då Valentin lär sig att det finns saker som är för fåniga, för barnsliga för att man ska "få" skratta åt dem, och kväver det där kvillrande spontanskrattet längst in i magen. Och så tänker jag på de där killarna jag gick förbi härom veckan, de stod i en klunga och skrattade åt något tillsammans. Så tog en av dem plötsligt en stor famn med löv och kastade den på en av de andra, lite för nära så att det blev hårt, killen ryggade tillbaka. Men han skrattade fortfarande högt, det gjorde de alla, när killen som kastat borstade av honom med hjälp av sina vantar, med smällande slag över ryggen och armarna. Då kom den där känslan, densamma som i köket nu, den där som skär till, den som vill bygga en skyddande bubbla runt Valentin och hålla om honom därinne, för alltid.

8 kommentarer:

  1. Jag känner igen de där känslorna när man vill stanna tiden och när man inte vill att något ont ska nå det finaste man har. Måndagskram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så, och så ofta blir det så starkt att jag har svårt att värja mig.
      Kram tillbaka

      Radera
  2. Skratt är härligt. Killarna hade nog det roligt där med löven. Nu måste jag kika lite vidare i din blogg då det är första gången jag är här.

    Hejsvejs!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen, så fint att du har hittat hit!
      Allt gott,
      Frlda

      Radera
  3. Skratt är härligt men jag tror att jag förstår vad du menar med de där löven, ibland skrattas det även om det går för långt och då gör det ont.

    När det gäller ens egna barn, så vill man alltid skydda dem från alla faror och hot - det kvittar nog hur gamla de blir.
    Ha en fin höst!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det fanns en känsla som skavde kring pojkarna...
      Ja, nog är det så och ibland är det tungt att bära.
      Kram

      Radera
  4. Finns väl inget som låter så härligt som det där bubblande skrattet som kommer från småbarn..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen! Det är så ljuvligt, det går inte att låta bli att skratta med!
      Kram

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.