Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

01 september, 2014

Inskolning

Det är höst nu. Den kom nästan genast, vi hann knappt landa i vårt nya hem så var den här. Och fastän jag har badat och badat som en galning i Atlanten nästan hela sommaren har jag verkligen inte badat klart, har jag inte simmat nog, flutit färdigt med ansiktet blundande mot himlen. Så jag vadar i strandkanten nere vid sjön, plaskar med mina gummistövlar, Valentin vill också vara med. Vi skulle kunna vara här dagarna i ända egentligen.

Men vi har inte all tid i världen längre, den typen av tid har gått och kommer inte igen. Fast när folk säger att "Å, den där första tiden med de små, den går alldeles för fort, man hinner inte med!", håller jag inte med dem. Jag tycker inte att tiden har gått för fort. Jag känner att jag har hunnit med. Men jag upplever en sådan sorg över att föräldraledigheten är över, att den typen av tid inte finns mer. Det är nu jag känner mig orolig över att det ska gå för fort, att jag inte ska hinna med. Jag tänker att rätt som det är har Valentin blivit stor, är han en farbror, kanske med stora mustascher eller långt hår i tofs, och dricker kaffe och kör bil och snusar, och tycker att det är plättlätt att klara sig själv så han har flyttat till bortre Nya Zeeland och vi ses nästan aldrig! 

Nu finns det en förskolehylla som bär Valentins namn, och på den ska han hänga sina kläder och ställa sina skor.  Där ska han tillbringa sina vardagar, vi går dit tillsammans och jag måste gå därifrån utan honom, snabbt måste jag gå, inte dröja för länge vid vinkfönstret.

"Det är viktigt att det inte märks på dig att du tycker att det är jobbigt för då känner han det och så blir det värre", säger folk till mig. Så jag försöker fastän han gråter, men så snart jag hunnit ut på gatan slår mina mungipor också i backen. Helst vill jag springa tillbaka och tejpa fast Valentin på min kropp, men jag gör ju inte det förstås, jag går på café istället, dricker kaffe och äter en päronbiskvi.

Jag vet ju att han känner sig trygg på förskolan, jag upplever verkligen det. Och jag vill ju börja plugga, och mustascher växer inte ut i brådrasket, jag vet ju också det. Men just där på cafét när jag sitter och räknar minuterna innan jag får återse Valentin igen, just då tänker jag bara på det:

Att jag längtar ihjäl mig efter min unge och att jag vill vara med honom för tid och evighet.

6 kommentarer:

  1. Dina tankegångar är som alltid intressanta. Det är en ära att få följa med en bit. Jag gillar också päronbiskvier. Vilken tur att mina tjejer inte verkar ha fått mustascher ännu. Men oj vad mycket det har hänt på sista tiden. Allt har sin tid. Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och det är en ära att ha dig med på vägen:)
      Kram

      Radera
  2. Det är behövligt med sommarlov ;-)

    Så skönt att allt går bra för Valentin på förskolan och att du känner likadant... för då mår ju han också bra!
    Jag ser fram emot en höst med din avkopplande läsning...

    Kramar Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är det verkligen! Hoppas att också du haft ledigt:)
      Ja , visst är det så, det går ju hand i hand det där.
      Tack vännen för att du är här och läser!
      Kramar

      Radera
  3. Hihi, för mustascher... och jo de kan faktiskt växa ut ganska snabbt fast då brukar barnen vara i tonåren och målbrottet så det lär nog dröja ett tag till om din Valentin just börjat på förskolan;)
    Förstår att du önskar mer tid med din lilla pojke vårt samhälle är alldeles för stressat ...så mycket man ska hinna. Men han kommer säkerligen att upptäcka att det finns mycket skoj på förskolan.
    Och förresten, himla fint att du är här igen :)
    Trevlig helg!
    Kram Christina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det så, den där tiden ska man akta, vakta, så den inte stressas sönder och samman.
      Tack, det känns himla fint att vara här och att ses igen!
      Med önskan om en fin vecka,
      Kram Frida

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.