Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

02 april, 2014

Mitt bästa ord "MYRSEL och NALTA TOKUT" - Pär på Si otium est

Det är nå't myrsel med det, kunde min farmor ibland säga. Hon var östgöte så in i Roxen, så långt in i sitt stolta mjölnarhustruhjärta, så in i de bördiga slätterna, i blåklintshaven, bland knölsvanarna. Tydligen sa hon det mer än en gång för jag kommer fortfarande ihåg det trots att jag inte var så gammal på den tiden. Hon rynkade pannan och höjde lite på ögonbrynen, tog fram näsduken som hon alltid hade i klänningsärmen, snöt sig ljudligt. Min farmor doftade av mintkarameller och tagetes och inlagd gurka, av trygghet, värme och godhet, av ärlighet. Så det där med myrsel var inget hon satte särskilt högt.
 
Det är nå't myrsel. Om det är ett helt vanligt ofta förekommande uttryck i den linköpingska ordboken, det vet jag inte, men jag har aldrig hört någon annan säga det, varken förr eller senare. Min farmor var en duktig skribent så kanske uppfann hon ordet själv. 


Över myrsel vilar ett slags mystik, tycker jag, ett uns av skepticism och en känsla av att allt inte står helt rätt till. Inte rent mjöl i påsen skulle man kunna uttrycka det med tanke på min farfars profession. Så uppfattade i alla fall jag det då. Riktigt spännande tyckte jag det lät, något som man inte kunde säga rakt ut, något som var pyttelite farligt, ja, rent av barnförbjudet. Myrsligt kunde något inte vara vad jag kan erinra mig men ofta var det alltså "något myrsel med..." Uttalade ordet gjorde farmor på bästa östgötska, med ett ordentligt sch-ljud i mitten. Det gjorde hon förresten med ordet kasse också... 

Dialektord är förresten otroligt fängslande och nöjsamma, tycker jag. Jag går igång på alla sköna schwungvarianter och avarter som föds längs vägen, glosor som kanske tillkommit bara av en slump där och då. Vårt svenska språk är så fantastiskt. Det är få språk i världen som är så mustigt böjliga. Man kan i stort sett ta vilket ord som helst, vare sig det är ett adjektiv, verb eller substantiv, slänga på en knorr och vips har man ett nytt ord. Som var svensk med ett minimum av lärdom och fantasi under toppluvan faktiskt förstår innebörden av. Det är bara en fråga om påhitt och mod. Kanske föds ordet och lever sitt korta liv i en text och sedan aldrig mer, som en dagslända. Sådana ord knorrar jag till mest hela tiden i mitt skrivkluddande. Och så är jag upp över öronen förälskad i gamla glömda skatter, "riktiga" ord som gömts i dammnötta tummade ordböcker som inte slagits upp på en stund... 
 
Tillbaka till dialektpärlorna;  jag har tillbringat ganska många stunder i Lappland och där i de små byarna runt Vilhelmina, Sorsele och Lycksele talar man bondska, en norrländska tryggare än någon annan, korthuggen och liksom....raktpåig. Ett fruntimmer benäms qwinn och uttalas ungefär kwi-i-nn med tjockt k. En hel massa roliga uttryck finns det också att välja bland. Någon kan vara nalta lengrädde, nalta betyder något eller lite och är man lengrädde är man helt enkelt lite bakom, lite trög, hissen går inte ända upp utan stannar någonstans mellan bottenvåningen och två eller möjligtvis tre trappor upp. Alla chipsen är inte i skålen. Som farmors myrsel fast utan det halvskurkiga inslaget.
Man kan vara tokut också där i trakterna runt Vindelälven. Småtossigt bäng och bing helt enkelt. Fånkoko.
 
Tokfånkokobäng.

 
*******************************************************************************

Det här är ett inlägg i Mitt bästa ord där olika bloggare gästar mig genom att presentera sina favoritord. Inläggen publiceras på onsdagar och nästa vecka står fiffiga Anna som driver Pysselnabon på tur!

Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar.

Jag vill också passa på att slå ett slag för den Bloggbokcirkel som jag och Nina som driver bloggen Den vassaste kniven har bildat. Det vore roligt om vi blev fler, så kika in här och läs mer om den!

4 kommentarer:

  1. Underbaraste Pär, vad härligt att få njuta dialektala ord och finna nya att ta till.. de är så vackra, knasiga och härliga att smaka på.. på en och samma gång.
    Kramen

    SvaraRadera
  2. Underbart inlägg att läsa på morgonkvisten. Dialekter och dialektord är något vi ska vara både stolta och rädda om. Sedan att vi inte begriper allt får man ta med en nypa salt.

    SvaraRadera
  3. Vad glad jag blir av alla dessa underbara ord! Jag tycker själv om att leka med ord och ibland blir människor konfunderade... ;)
    Men vadå, ord säger ju något om oss, ord är som små spår som berättar något om oss och jag tänker att myrsel låter som ett förträffligt ord. Överväger att använda det i ett specifikt sammanhang, men vi får se...hur det blir :)

    Trevlig helg!

    Kram Christina

    SvaraRadera
  4. Underbara Pär! Jag sitter här i bästa fåtöljen och ler och känner doft av tagetes. Och jag har fått ett nytt ord jag kan använda. Kram!

    SvaraRadera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.