Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

28 april, 2014

Vi flyttar hem

Vi packar flyttkartonger, jag och min älskade. Lägger pussel med böcker i bananlådor, lindar in porslin i tidningspapper. Fyller säckar med "Slängas" och "Skänkes" och bär ner till soprum och klädcontainer. Så ser jag plötsligt det rosa, vävda förklädet titta fram överst i en säck och hinner minnas i tid för att rädda kvar det: 

Klädnyporna i förklädesfickorna, trädgården med äppelträd och torkvinda. De doftande lakanen, spröda mot ansiktet när jag sprang igenom dem, det nyklippta gräset som ringlade sig runt mina barfotafötter, de knallgula maskrosorna. 

Jag plockar upp förklädet igen, lägger det i högen med "Sparas". Vi har ju fått en egen trädgård nu, där vi kan stå och hänga upp våra nytvättade lakan. Vi flyttar till Alingsås nu i juni och det känns som om vi flyttar hem fastän vi inte har bott där förut.





24 april, 2014

Stillestånd, bloggvänner och bloggbokcirkel (Loggbok 5)

Det råder stillestånd av sömnbrist, råder stängda fönster till världen utanför. Råder sparsamhet med energi och ork, jag pytsar skyndsamt på med bränsle, men det rinner mellan fingrarna på mig. Det råder ögon dimmiga av trötthet, råder förkylning och tandsprickning och längtan efter att:

Vandra ner till klipporna vid sjön, slå ut picknickfilten, se på moln och gissa vilka de är.

Jag har börjat gå en kurs i mindfulness. Jag lär mig en övning som scannar min kropp och det känns bra. Fokuserar på en del i taget; vänster tå, höger tå, skenben, lårmuskel och så. Jag sitter framför fönstret, ser på aftonstjärnan ovanför. Landar. Jordar mig. Andas. Särskiljer min kropp ifrån allt annat, innan jag gifter in den igen.

Så mitt i stilleståndet stiger några bloggvänner in. Utan att de vet hur mycket de behövs just nu, är de här. Fyller på med värme och inspiration genom sina kommentarer här och i mail, men också genom sina bloggar. Och jag tänker att jag vill tala om vilka de är, så att också ni kan kika in till dem:
 
Till Vidas ära - Lycke med sina trolska, skirt spunna ord och sina bilder som speglar liksom inifrån och ut, med sina tanketrådar som spinner sig som så: Att de trasslar in sig i och bär vidare med mina.

The adventure of life - Liv med sin värme, klokskap och livsvisdom. Med sin omsorg om människor som hon aldrig ens har träffat, med sin dans och med sin eftertänksamhet.

Kammebornia - Pia med sitt mod, sin fantasi och sin starka kreativitet. Med sin blogg som är en spegelbild av kungariket Kammebornia och som blir ett extra hem för oss som ser hennes bilder, provar hennes recept och läser hennes ord.

                                                                        ***

Ps! Vi skjuter fram datumet för BBC, jag och Nina, det blir för hastigt inpå att köra redan nästa vecka, jag hinner inte med. Måndagen den 2 juni är det som gäller nu, för er som vill bli med. Ds.

21 april, 2014

Mer som Birk

Vi sätter oss på kanten av sandlådan min älskade och jag, vilar våra kroppar i solen. En pojke spelar dragspel i trädgården intill och Valentin bjuder oss ekollonskal i våra kupade händer. Allt som var vinter rasar undan inuti, borta är skaren, snålblåsten, narigheten, och jag som alltid brukar vara Ronja blir mer som Birk -


- det är det våren gör med mig, allt med den; det mjuka regnet, solen, tussilagon och blåsipporna i backen.



*******************************************************************************

Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar. Tanken är också att "Mitt bästa ord" där olika bloggare presenterar sina favoritord ska publiceras de onsdagar när texter finns.

Jag vill också passa på att slå ett slag för den Bloggbokcirkel som jag och Nina som driver bloggen Den vassaste kniven har bildat. Det vore roligt om vi blev fler, så kika in här och läs mer om den!

16 april, 2014

Mitt bästa ord - Pia, drottning av kungariket Kammebornia

Det kom ett mejl från Frida där hon på sitt vackra ödmjuka vis bad mig skriva om mitt bästa ord. Jag kände mig hedrad. Och förvirrad. Det är ju jättesvårt att välja ett ord som är bäst. Det finns ju så många bra ord. Och vackra och fula och konstiga och fantastiska. Och måste ett bra ord vara vackert?

Jag började göra listor på bra ord. Långa listor i en vacker anteckningsbok. Jag tänker att det är skillnad på själva orden och på innebörden. Det finns vackra ord med ful innebörd och fula ord med vacker innebörd. Kärlek är väldigt fint, men själva ordet kärlek tycker jag inte är så vackert när jag tänker efter. Fast det är ju ungefär som med namn. Man kanske tycker att just det namnet ens bästa vän väljer till sitt barn är jättefult men så fort man lärt känna barnet och tycker om den lilla människan så blir namnet fint. På samma vis blir ju ordet kärlek fint för att det betyder något fint. Men om jag inte visste vad ordet betydde, om jag inte kunde svenska och bara såg bokstäverna på rad så skulle jag inte tycka att det var så vackert.

Sen finns det ju vackra ord som betyder något fult. Som rondell till exempel är ju ett vackert ord men ingen speciellt vacker företeelse, även om de är praktiska. Praktisk är ett fult ord tycker jag, men det representerar något bra, fast kanske ibland tråkigt. Jag tänker ofta på hur ord låter. Och jag har svårt att använda fula ord som schema, bidrag, grenrör, lokal, gavel och slida och framförallt ordet karl som jag tycker är extremt fult. Men jag tycker om att använda vackra ord som sommaräng, vindsus, falla och stekpanna. Jag tycker mer om mjuka ord med fler vokaler och mindre om hårda ord med många ö och konsonanter. Enstaviga ord tycker jag oftast inte så mycket om heller. Å är ju ett undantag. Det är ett fint ord. Men det finns ingen rytm i enstaviga ord. Bara ett kort ljud liksom. Jag vill ha en melodi. Som i ordet melodi, som jag tycker är ett väldigt vackert ord.

Jag har långa diskussioner med alla barnen om det här med ord. Vackra och fula och bra ord. Och jag glädjer mig åt att leva i en familj full av ordnördar. Jag bestämmer mig för att mitt bästa ord måste vara ett ord som både är och betyder något vackert. Jag fortsätter leta efter det optimala ordet och skriver långa listor med ord som indiansommar, vildkaprifol, gullviva, virvelvind, sommarvisa, karamell och karusell och poesi och melodi.  

Och jag är glad att ha funnit en vän som Frida, som ger mig ett uppdrag som jag stolt tar emot men mest trasslar in mig i och antagligen alltid kommer att fortsätta fundera på. Som en evig längtan efter det bästa ordet. Evig är väldigt fint förresten. Och längtan, det låter mjukt.

Jag ser fram emot att fylla hela anteckningsboken med bra ord och lovar att tala om hur det går med jämna mellanrum. Tack Frida för förtroendet. Jag ser din fråga som ett kall och kommer aldrig att ge upp!

Pia Kammeborn


*******************************************************************************
Det här är ett inlägg i Mitt bästa ord där olika bloggare gästar mig genom att presentera sina favoritord. Jag publicerar inläggen på onsdagar, men i skrivande stund vet jag inte vem som kommer att dela med sig av sitt favoritord härnäst. Vi får se!

Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar.

Jag vill också passa på att slå ett slag för den Bloggbokcirkel som jag och Nina som driver bloggen Den vassaste kniven har bildat. Det vore roligt om vi blev fler, så kika in här och läs mer om den!

14 april, 2014

"Aftontankar vid Fridas ruta"

Så händer det sig allt som oftast där på senkvällen när Valentin och min älskade har somnat, när allt är tyst, så lugnt, att jag smyger barfota över de knakande golven genom rummen, kryssar mig fram bland klossar och leksakståg. Plockar med papper, bläddrar i någon tidning, skrotar. Till jag blir sittande med tandborsten i hand framför fönstret i vårt vardagsrum och låter dagen som gått smälta samman till detta enda:

Att jag längtar efter att blodlönnarnas stora blad ska komma tillbaka och täcka delar av himlen.


*******************************************************************************


Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar. Tanken är också att "Mitt bästa ord", där olika bloggare presenterar sina favoritord, ska publiceras på onsdagar. Härnäst är det sagolika Pia som är drottning över kungariket Kammebornia som delar med sig av sitt ord!

Jag vill också passa på att slå ett slag för den Bloggbokcirkel som jag och Nina som driver bloggen Den vassaste kniven har bildat. Det vore roligt om vi blev fler, så kika in här och läs mer om den!

09 april, 2014

Mitt bästa ord "ORDBAJSARE" - Anna på Pysselnabon


Klockan är strax efter nio och dottern har precis somnat. Jag sätter mig vid köksbordet med en stor kopp rykande het kopp kaffe, precis så som jag brukar göra på dagarna när hon somnat. En liten stund för reflektion och eftertanke, en stund för mitt bloggande eller för min hjärna att koppla av lite. Ibland med virknålen i handen, ibland med datorns tangentbord smattrande under fingrarna. Ibland med Lonely Planets hemsida framför mig och tankarna långt långt borta i något spännande och annorlunda land. Ibland bara jag och kaffekoppen.

När jag skriver det här regnar det utanför fönstret. Inte ett sånt där ljust och lätt sommarregn utan ett ganska blött och färgstarkt men ändå grått höstregn. Det får mig att le lite och fundera över när det är dags att köpa regnkläder till dottern. Och stövlar. Så vi kan plaska i vattenpölar.

Idag har jag ett ord på tankarna när jag skriver, mitt bästa ord. Ett ord som smakar gott i själen på något sätt fast än det är ganska fult. Ett ord som sätter snurr på min fantasi och får mig att aldrig vilja sluta skriva eller läsa. Ett ord som var det första jag tänkte på när Frida berättade om ”mitt bästa ord” och frågade om jag ville gästblogga på hennes blogg om just mitt bästa ord. Ett ord som jag stötte på i yngre dagar och som jag sedan dess bär med mig och när så mycket jag kan. Ett ord som jag nu vill dela med er.

Jag minns så väl i tonåren när jag plöjde mig igenom min favoritförfattares böcker, min mamma läste dem hon också, jag vet inte om hon var nyfiken på vad det var som fängslade mig så. För hon var inte särskilt förtjust i böckerna, eller snarare författaren. Han är en sån där riktig ORDBAJSARE brukade hon säga. Att han kunde beskriva en endaste liten sak över flera sidor fick henne att halvhjärtat bläddra förbi halva böckerna. Medan jag älskade det. Jag älskade att läsa sida efter sida med miljöbeskrivningar som egentligen inte var relevanta för handlingen.

Och jag älskade när hon sa att han var en ORDBAJSARE. Det gav mig en känsla av att han var utomjordiskt duktig på att använda sig av fler ord än nödvändigt. Redan i tonåren hade jag en bra uppfattning om att min mamma var retoriskt duktig och kunde det här med ord, så när hon sa att han var en ORDBAJSARE lät det nästan kärleksfullt i mina öron och jag uppfattade det som ett av de bästa betygen han kunde få, oavsett om hon var förtjust i hans ordbajseri eller inte.

Det är ett ord som i sin enkelhet följt mig genom livet och som än i skrivande stund ligger mig nära hjärtat. Och det här med ordbajseri. Det gäller att ordbajsa med värdefullt innehåll så att det blir äkta ordbajseri och inte bara dravel. Dravel vill ingen läsa. Men ett detaljrikt genuint ordbajsande. Ah! Det får mig att försvinna in i texten och befinna mig där och då, mellan raderna, i orden. Det får mig att aldrig vilja sluta läsa.

ORDBAJSARE. Jag ler för mig själv när jag säger ordet högt. ORDBAJSARE. Det ordet vill jag ge er idag.


*******************************************************************************

Det här är ett inlägg i Mitt bästa ord där olika bloggare gästar mig genom att presentera sina favoritord. Inläggen publiceras på onsdagar och nästa veckas ord står sagolika Pia som är drottning över kungariket Kammebornia för!

Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar.

Jag vill också passa på att slå ett slag för den Bloggbokcirkel som jag och Nina som driver bloggen Den vassaste kniven har bildat. Det vore roligt om vi blev fler, så kika in här och läs mer om den!

07 april, 2014

Valentins födelsedag

I samma stund som Valentin föddes dansade ett kort, intensivt snöfall över jorden. Jag såg det genom fönstret, hur Karolinska sjukhusets jämngrå innergård målades om med vita, gnistrande stjärnor. Idag kl.17:03 var det precis ett år sedan det hände. Det finns människor som pratar om att tiden går för fort, men jag håller inte med dem. Jag känner att jag hinner med; vi lever dagarna tillsammans här, och veckorna, månaderna, nu också åren.

När min älskade och jag åkte till sjukhuset var det dagsmeja och solen smälte snövallarna längs vägen. När vi for därifrån, som tre istället för två, susade vi genom våren. Så kom vi hem, parkerade, tog hissen upp, öppnade och stängde dörren. Så plötsligt hade han flyttat hem till oss, vår Valentin som är hela universum, blommorna och träden. När jag stod och såg på honom där han sov så gott i sin vita mössa med den blå fågeln, tänkte jag att:"Herregud! Här är han nu. Vem sände just oss den vackraste människa som någonsin funnits? Och hur är det meningen att just vi ska kunna ge honom det han behöver för att såväl rötter som vingar ska växa fram och bära honom genom världen?"

Och jag vet fortfarande inte vem jag ska tacka för att Valentin är här, han som rymmer alla himlarna och världshaven. Men jag vet att det är hans födelsedag och att vi ska fortsätta leka med klossarna, läsa i böckerna, sjunga, skratta, dansa och köra varv på varv med bilarna och tåget. Och jag vet att jag älskar honom mer än livet självt och att han ännu så länge är så liten att jag kan stänga samma jacka om honom nu som då när han låg inuti min mage.

*******************************************************************************

Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar. Tanken är också att "Mitt bästa ord", där olika bloggare presenterar sina favoritord, ska publiceras på onsdagar. Härnäst är det fiffiga Anna som driver Pysselnabon som delar med sig av sitt ord!

Jag vill också passa på att slå ett slag för den Bloggbokcirkel som jag och Nina som driver bloggen Den vassaste kniven har bildat. Det vore roligt om vi blev fler, så kika in här och läs mer om den!

02 april, 2014

Mitt bästa ord "MYRSEL och NALTA TOKUT" - Pär på Si otium est

Det är nå't myrsel med det, kunde min farmor ibland säga. Hon var östgöte så in i Roxen, så långt in i sitt stolta mjölnarhustruhjärta, så in i de bördiga slätterna, i blåklintshaven, bland knölsvanarna. Tydligen sa hon det mer än en gång för jag kommer fortfarande ihåg det trots att jag inte var så gammal på den tiden. Hon rynkade pannan och höjde lite på ögonbrynen, tog fram näsduken som hon alltid hade i klänningsärmen, snöt sig ljudligt. Min farmor doftade av mintkarameller och tagetes och inlagd gurka, av trygghet, värme och godhet, av ärlighet. Så det där med myrsel var inget hon satte särskilt högt.
 
Det är nå't myrsel. Om det är ett helt vanligt ofta förekommande uttryck i den linköpingska ordboken, det vet jag inte, men jag har aldrig hört någon annan säga det, varken förr eller senare. Min farmor var en duktig skribent så kanske uppfann hon ordet själv. 


Över myrsel vilar ett slags mystik, tycker jag, ett uns av skepticism och en känsla av att allt inte står helt rätt till. Inte rent mjöl i påsen skulle man kunna uttrycka det med tanke på min farfars profession. Så uppfattade i alla fall jag det då. Riktigt spännande tyckte jag det lät, något som man inte kunde säga rakt ut, något som var pyttelite farligt, ja, rent av barnförbjudet. Myrsligt kunde något inte vara vad jag kan erinra mig men ofta var det alltså "något myrsel med..." Uttalade ordet gjorde farmor på bästa östgötska, med ett ordentligt sch-ljud i mitten. Det gjorde hon förresten med ordet kasse också... 

Dialektord är förresten otroligt fängslande och nöjsamma, tycker jag. Jag går igång på alla sköna schwungvarianter och avarter som föds längs vägen, glosor som kanske tillkommit bara av en slump där och då. Vårt svenska språk är så fantastiskt. Det är få språk i världen som är så mustigt böjliga. Man kan i stort sett ta vilket ord som helst, vare sig det är ett adjektiv, verb eller substantiv, slänga på en knorr och vips har man ett nytt ord. Som var svensk med ett minimum av lärdom och fantasi under toppluvan faktiskt förstår innebörden av. Det är bara en fråga om påhitt och mod. Kanske föds ordet och lever sitt korta liv i en text och sedan aldrig mer, som en dagslända. Sådana ord knorrar jag till mest hela tiden i mitt skrivkluddande. Och så är jag upp över öronen förälskad i gamla glömda skatter, "riktiga" ord som gömts i dammnötta tummade ordböcker som inte slagits upp på en stund... 
 
Tillbaka till dialektpärlorna;  jag har tillbringat ganska många stunder i Lappland och där i de små byarna runt Vilhelmina, Sorsele och Lycksele talar man bondska, en norrländska tryggare än någon annan, korthuggen och liksom....raktpåig. Ett fruntimmer benäms qwinn och uttalas ungefär kwi-i-nn med tjockt k. En hel massa roliga uttryck finns det också att välja bland. Någon kan vara nalta lengrädde, nalta betyder något eller lite och är man lengrädde är man helt enkelt lite bakom, lite trög, hissen går inte ända upp utan stannar någonstans mellan bottenvåningen och två eller möjligtvis tre trappor upp. Alla chipsen är inte i skålen. Som farmors myrsel fast utan det halvskurkiga inslaget.
Man kan vara tokut också där i trakterna runt Vindelälven. Småtossigt bäng och bing helt enkelt. Fånkoko.
 
Tokfånkokobäng.

 
*******************************************************************************

Det här är ett inlägg i Mitt bästa ord där olika bloggare gästar mig genom att presentera sina favoritord. Inläggen publiceras på onsdagar och nästa vecka står fiffiga Anna som driver Pysselnabon på tur!

Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar.

Jag vill också passa på att slå ett slag för den Bloggbokcirkel som jag och Nina som driver bloggen Den vassaste kniven har bildat. Det vore roligt om vi blev fler, så kika in här och läs mer om den!

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.