Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

10 mars, 2014

"Mina döttrars systrar" - BloggBokCirkel

Det var en nött pocket som kommit med någon tidning, lämnats till loppisen. Jag hade köpt boken för länge sedan, jag tycker om Barbara Voors, hennes människomålningar, tonen hon talar i, den når mig. Men Mina döttrars systrar blev en av dem böcker som behövde väntas in, som jag tog fram då och då och trodde att jag var i fas med, men som jag bara kom att läsa några rader i innan jag ställde tillbaka den i hyllan igen.

Så var det en av de där dagarna i somras när det hällregnade. Vi tillbringade dagen på balkongen och drack te ur stora koppar, Valentin sov i mitt knä, min älskade läste sina tidningar. Det gav den där speciella känslan av att befinna sig på en plats rent fysiskt men ha sinnet på en annan, den dagdrömda stämning som tillåter en total närvaro i en annan människas berättelse, den känsla som var så mycket lättare att fånga när jag var yngre än vad den är idag. Det gav den där ron som jag alltid söker, den där känslan av att vad som än händer kommer allt att bli bra, åtminstone så småningom. Det var det jag behövde för Mina döttrars systrar. Det tarvades för att mjuka upp igenkänningen i sökandet, resandet, stämningen i sjukhussalen. Det att längta, vänta, söka sin egen väg, kartlägga någon annans.

Mina döttrars systrar är en bok på resa. Trots att den till stor del är uppbyggd av tillbakablickar, rör den sig hela tiden rytmiskt framåt, rösterna är som telefontrådar genom fönstret på ett tåg. De kommer så nära, är så direkta, när boken var slut kom jag att sakna dem; systrarna, och jag grät. 

Ramen är lika snillrik som enkel: I en sjukhussal i New York ligger Lucy, en ung kvinna, i koma. Hennes syster Annie finns vid hennes sida. I ett försök att få henne att vakna upp, berättar Annie om det som hänt i hennes eget och deras syster Mimmis liv under de åtta år som Lucy varit spårlöst försvunnen.




På vår innergård finns två blodlönnar, det är mäktiga träd och jag har kommit att älska dem. Deras grenar är så kala, så grå i regnet som faller, och jag längtar så innerligt efter de mörkröda bladverken. Jag ser träden genom fönstret nu, och de växer samman med den där sommardagen på balkongen, med systrarnas röster i mitt huvud, och den jordande närvaron av Valentins sömntunga kropp i mitt knä och prasslet från min älskades tidning.


*******************************************************************************


Detta är ett inlägg för den BloggBokCirkel som jag och Nina som driver bloggen Den vassaste kniven har bildat. Den här omgångens tema är "Syskonskap". Vi har läst och skrivit en bloggpost om varsin bok; Mina döttrars systrar av Barbara Voors och  Aprilhäxan av Majgull Axelsson.

Du som vill vara med skriver en bloggpost om någon av böckerna under perioden 10/2-17/3. Ordet är fritt, helt enkelt, det kan vara alltifrån en lång recension till ett betyg från 1-5. Skriv på det sätt som passar dig, så att du finner det roligt. Länka sedan till den i en kommentar till något av våra inlägg, så att vi sedan kan länka till dig. Om du inte har en blogg eller inte vill skriva en bloggpost, är du naturligtvis hjärtligt välkommen att diskutera böckerna i våra kommentatorsfält.

Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar. Tanken är också att "Mitt bästa ord", där olika bloggare presenterar sina favoritord, ska publiceras på onsdagar. Först ut är finaste Liv på The adventure of Life!

2 kommentarer:

  1. Den känslan är ren och skär lyx. En lyx vi birde unna oss oftare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det håller jag verkligen med dig om, Hanna.

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.