Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

30 mars, 2014

Högtidligt hållna

Jag mötte en farbror idag, han stannade och log i solen, bland fåglarna och träden. Så sträckte han fram ena handen, visade sippan som liksom växte fram ur hans grova gammelhänder. Ursäktade sig sedan och gick för att plocka fler vitsippor i diket tvärs över vägen.

Jag tänkte på videkissarna som jag pillade bort från de plockade grenarna, hur mjuka de var mot mina barnakinder. Hur jag badade kissarna i handfatet och sorgen som kom när jag plockade upp dem igen, blöta, sträva, mörka i färgen. Och sedan, när jag såg efter farbrorn:

En liten bukett blommor högtidligt hållna i en äggkopp, placerad precis mitt på ett köksbord med en rutig duk i brunt och grönt. En kopp kaffe på ett fat med mandelkubb och ett par bitar socker prydligt staplade intill den blanka teskeden. En rund klocka som tickar sprött bakom det buktade glaset och så sjörapporten ur en radio, en brun i tyg och plast. Så ett öppet fönster ovanför en diskbänk ut mot en gårdsplan där barnbarn hörs hoppa hopprep på en grusgång, i våren.

*******************************************************************************

Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar. Tanken är också att "Mitt bästa ord", där olika bloggare presenterar sina favoritord, ska publiceras på onsdagar. Härnäst är det ordakvalleristen Pär som drev Si otium est som delar med sig av sitt ord. Han har precis släckt ner sin blogg för att trampa andra skrivarstigar, så det är såväl sorgligt som en ära att få publicera hans kanske (?) sista blogginlägg.

Jag vill också passa på att slå ett slag för den Bloggbokcirkel som jag och Nina som driver bloggen Den vassaste kniven har bildat. Det vore roligt om vi blev fler, så kika in här och läs mer om den!

26 mars, 2014

Mitt bästa ord "POLLIMASA" - Sara-Kajsa på Berätterskan

Mitt allra bästa ord är ett ord som jag trodde var ett hitte-på-ord av min moster men som jag när jag googlade upptäckte används ganska flitigt. Ordet är pollimasa. Det är ett ord som bör uttalas, inte skrivas. Innan min pollimaskoll på nätet visste jag inte ens hur det stavades men det visade sig att jag stavade det alldeles som alla andra pollimasande och bloggande personer. Ordets innebörd är mig mycket kärt och något jag gärna ägnar mig åt.

Hur använder man då ordet pollimasa?

Till exempel kanske telefonen ringer och personen i luren säger: ”Vad gör du?” Då kan jag svara ”Tja inget särskilt, pollimasar mest ” eller ” Går omkring och pollimasar” eller om man man vill ”Knickidickar och pollimasar”

Det är ett ord som betecknar att man gör något som skulle vara svårt att räkna upp ur en effektivitetsagenda eller att göra-lista, kanske också svårt att lägga upp på Facebook som en del av sitt spännande liv, men ett ord som talar om att man gör sådant som livet består av mest och som man om man har tur har hittat ett sätt att göra och en plats att göra det på som man trivs med. Man bara är, i sin vardag. Det betyder också att man gör det i sin takt utan yttre krav.

Jag kan tänka att pollimasa är sådant som man gör mer i vissa perioder av sitt liv och mindre i andra eller kanske snarare att sättet man pollimasar förändras. Grovt indelat kan jag tänka mig så här: Som barn pollimasar man en hel del eller kanske snarare knickidickar som betyder samma sak men i lite högre tempo. Som tonåring består livet av pollimas om man inte blir avbruten av andra själsdödande aktiviteter vilket man som tonåring troligtvis tycker att man blir hela tiden. Som vuxen med karriär, småbarn, jobb,  hus och storhandling kan pollimasandet bli lidande men som pensionär kan man pollimasa hur mycket man vill.

I ordet pollimasa ingår ett visst mått av ”gå omkring i sina penséer”( som i motsats till pollimasa finns med i Svenska akademiens ordlista som ett något ålderdomligt uttryck för att vara försjunken i tankar). Men bara ett visst mått eftersom pollimasandet inte är världsfrånvänt till sin natur utan egentligen mest kännetecknas av trivsamhet.  Därför kan var och en, tänker jag, ha sitt alldeles egna  sätt att pollimasa. Och det om något gör ordet i min mening till ett riktigt bra ord.


*******************************************************************************

Det här är ett inlägg i Mitt bästa ord där olika bloggare gästar mig genom att presentera sina favoritord. Inläggen publiceras på onsdagar och nästa vecka är det ordakvalleristen Pär som drev Si otium est som delar med sig av sitt ord! Han har precis släckt ner sin blogg för att trampa andra skrivarstigar, så det är såväl sorgligt som en ära att få publicera hans kanske (?) sista blogginlägg.

Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar.
Jag vill också passa på att slå ett slag för den Bloggbokcirkel som jag och Nina som driver bloggen Den vassaste kniven har bildat. Det vore roligt om vi blev fler, så kika in här och läs mer om den!

24 mars, 2014

Vintern rasat!

Jag vaknade efter en natt som började som så:

Det är det där att andas i takt med min unge där han sover mot min mage, så nära med sitt duniga huvud mot min haka, med min näsa begravd i hans doftande hår, som sakta ger mig ro att våga somna, nätter som denna som minns att gårdagsnatten bjöd mig otäcka drömmar.

Det var så jag skrev i anteckningsboken och jag trodde väl att det skulle färga mitt blogginlägg och min dag, men jag vaknade till en annan slags, kände det att:

Vi kör på sol istället, vi kör på vår, vi kör på Vintern rasat ut bland våra fjällar! Vi kör på Vivaldis Våren den har jag alltid älskat, vi kör på sprittande barfotadans över golven! Vi kör på "Här vilar inga ledsamheter", för de hade inte gömts i snö och kommit upp i tö. De hade byggt hela städer med pulserande infrastrukturer ovanpå skaren som nu har smält bort och nu sitter de där, ledsamheterna, så bleka och trista bredvid alla tussilago och krokusar och har inga att skåla med och det kan de ha, kan jag tycka! 

Själv klär jag min unge i färgglada får på grönbete i himmelsblått tyg och går ut och går,
och nere på sjön har isen spruckit i stjärnor.







Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar. Tanken är också att "Mitt bästa ord", där olika bloggare presenterar sina favoritord, ska publiceras på onsdagar. Härnäst är det finurliga Sara-Kajsa som driver Berätterskan som delar med sig av sitt ord!

Jag vill också passa på att slå ett slag för den Bloggbokcirkel som jag och Nina som driver bloggen Den vassaste kniven har bildat. Det vore roligt om vi blev fler, så kika in här och läs mer om den!
 

BBC - Omgång 2 RESOR

Bästa BBC-medlemmar!

Idag avslutar vi första omgången av BBC med att länka till Berätterskan som bloggade om Aprilhäxan.

Med detta startar vi upp en ny omgång av BBC och den avslutas den 5 maj. Temat är Resor och de böcker vi valt är


·     Dehlis vackraste händer av Mikael Bergstrand som Nina  kommer att läsa och skriva om och som Tanja på På Selmas gata tipsade om.
·     Expeditionen. Min kärlekshistoria. Av Bea Uusma som Frida kommer att läsa och skriva om.

Du som vill vara med läser någon av de föreslagna böckerna och skriver en bloggpost om det under perioden 24 mars - 2 juni.  Länka sedan till den i en kommentar till något av våra inlägg så att vi kan länka till dig i våra inlägg den 2 juni. Ordet är fritt, helt enkelt, det kan vara alltifrån en lång recension till ett betyg från 1-5. Skriv på det sätt som passar dig, så att du finner det roligt! Vill du vara med och inte har en blogg är du välkommen att dela med dig av dina tankar i något av våra kommentarsfält.

Nästa omgångs tema är Matlagning. Vi tänker oss inte kokböcker, utan böcker som handlar om att laga mat. Har du förslag på böcker vi kan läsa? Tipsa i något av våra kommentarsfält!

För samtal och inspiration över blogg - gränserna. För att vi är många som läser och vill diskutera böcker. För att alla inte har tillgång till en irl - bokklubb. För att det finns en hunger och ett engagemang för böcker, språk och diskussion. I vår bokklubb får alla vara med.
   

**********************************************************
 
Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar. Tanken är också att "Mitt bästa ord", där olika bloggare presenterar sina favoritord, ska publiceras på onsdagar. Härnäst är det finurliga Sara-Kajsa som driver Berätterskan som delar med sig av sitt ord!
 

 

19 mars, 2014

Mitt bästa ord "CIVILKURAGE" - Tanja på På Selmas gata

När Frida frågade om jag kunde tänka mig att bidra med ett ord på hennes blogg så blev jag smickrad ska ni veta. Vilken ära! Och, visade det sig, vilket huvudbry! Inte lätt att komma efter Liv med det ljuvligaste av ord: stjärnströssel! Oh, jag vill också vara en person som väljer ord som stjärnströssel:) Men det är inte riktigt jag.

För mig kan ett ord ha många innebörder, och den känslan tror jag att jag delar med er andra likasinnade ordnördar?  Det kan vara vackert att ha på tungan, rulla fint i munnen och låta som ett vågskvalp vid en strand på en ö mitt ute i havet. Det kan också vara betydligt kargare, tråkigare, hårdare, men ha en vacker innebörd. Gryning är bland de finaste orden jag vet. Det är ett "njuter-av-att-säga-ord" av rang helt enkelt. Lent och mjukt som chokladdoppad glass. Ett ord som gärna hörs i sånger, som minner om en början, en soluppgång och en saga. Ett ord som skulle passat ypperlig här och nu. Men nej. Det är inte riktigt jag det heller, även om jag ofta önskar att jag var en "gryning". En sådan där behaglig och enkel-att-gilla-människa istället för den som kastar sig ut i diskussioner, som har så svårt att tåla det som  jag uppfattar som fel. Så mitt ord blir inte gryning. Ordet blir istället civilkurage. 

"Att ha civilkurage innebär att ha mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk, förmågan att stå upp för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen. (...) En individ som ger uttryck för civilkurage genom att vara väckarklocka om missförhållanden kan lätt stämplas som förrädare eller bråkstake. Beteenden förknippade med civilkurage kan därför inte bara försätta individen i farliga situationer utan i vissa fall stjälpa karriären, leda till avsked från arbetet, eller än hårdare sanktioner, som fängelsestraff eller utvisning." (Vikipedia)

Ni som känner mig vet att jag ibland citerar Martin Luther King;  "Det är inte de onda människornas ondska som är det farliga, utan de goda människornas tystnad".  Det gör mig ofta ledsen när jag tänker på att även vi i det  här landet där vi lever så tryggt är så ovilliga att faktiskt säga ifrån när vi möter åsikter och handlingar som är allt annat än demokratiska och som kanske orsakar andra smärta. Att vi hellre blundar och låtsas som om det inte berör oss, trots att vi egentligen inte alls riskerar mer än någons onda öga när vi protesterar. I många länder är det förenat med tortyr, med död och förluster att stå för sin åsikt, men om ingen vågade stå upp för orättvisa och maktmissbruk skulle inget land idag vara demokratiskt.

Civilkurage är  ett ord som knappast klingar vackert på tungan. Det låter snarare som falukorv på en tisdag, som som en svullen näsa och hagel. Men det innefattar mycket av det jag tror på mest. Att hjälpa varandra. Att stå upp den dag någon behöver oss. Att ropa "nej!" när det behövs för att den som har mest anledning att säga det inte kan eller orkar.  Att vägra blunda, helt enkelt.

Jag spenderade många år med att inte våga säga ifrån när jag själv eller någon annan blev utsatt. Men jag har insett att den man främst svarar inför är sig själv. Vilken typ av människa vill jag vara? Den som låtsas att grannfrun inte blir misshandlad av sin man varje lördagskväll? Den som hoppas att någon annan ska ta tag i de där rasistiska kommentarerna släktingen häver ur sig på julafton? Eller vill jag vara någon som min son kan vara stolt över, som säger "stopp! Det här är inte okej!" när jag ser något som är fel?  Jag vet vad jag väljer...

Civilkurage är inget vackert ord. Ändå är det det vackraste ord jag vet! 
 
Tanja på På Selmas gata


*******************************************************************************

Det här är ett inlägg i Mitt bästa ord där olika bloggare gästar mig genom att presentera sina favoritord. Inläggen publiceras på onsdagar och nästa vecka står finurliga Sara-Kajsa som driver Berätterskan på tur!

Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar.

Jag vill också passa på att slå ett slag för den Bloggbokcirkel som jag och Nina som driver bloggen Den vassaste kniven har bildat. Det vore roligt om vi blev fler, så kika in här och läs mer om den!

17 mars, 2014

Som Kalle Teodor

Så är jag vaken efter en natt av trassliga lakan och stökig gråt från min unge som inte kunde sova fastän han ville, och gudarna ska veta att såväl jag som min älskade kände likadant. Jag gick upp till slut där i natten, knäppte på mig bärselen, bar Valentin i den. Sparkade undan klossar och pekböcker med trötta, sura barfotafötter, ställde mig vid vardagsrumsfönstret, nynnade, hummade. Det var visan om sjömannen Kalle Teodor som sjunger sitt hejhå från havets djup förstås, den är vår bästa vaggsång här hemma, och i natt kändes det som om jag och Kalle var desamma. Som om också jag vore under vatten, vaggande, trött, med glimtar av ljud och ljus som färdas långsamt genom vajande växter, sten, sand och den slingrande tången, musslorna.

Så somnade Valentin äntligen och till slut, och jag kunde lägga ner honom i sängen med mig själv nära intill, somna och sova så tungt, så mjukt, så omedveten om drömmarna och världen.





 
Till vi vaknade igen. Till den där förbannade snön som fallit, till mina svidande trötta ögon, till den där känslan av hur mycket jag vill att tålamodet, orken ska räcka hela himla tiden. Men så log han så stort där, min unge, räckte mig kloss efter kloss i present. Så kom ett sms från en mysbyxvän som tackade mig för att jag är jag, som tycker att jag räcker till. Så såg jag att den genomsympatiske ordkonstnären Livsnjutaren skänkt mig sin utmärkelse Bloggbubblan för att han tycker om mitt skrivande här, i min blogg, och jag blev så himmelens glad en gång till. Så drack jag mitt kaffe, tog en smörgås, började om. Så vaknade dagen ännu en gång och jag såg genom fönstret att gumman Tö allaredan hade påbörjat sitt jobb.


*******************************************************************************


Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar. Tanken är också att "Mitt bästa ord", där olika bloggare presenterar sina favoritord, ska publiceras på onsdagar. Härnäst är det käraste Tanja som driver På Selmas gata som delar med sig av sitt ord!

Jag vill passa på att slå ett slag för den Bloggbokcirkel som jag och Nina som driver bloggen Den vassaste kniven har bildat. Det vore roligt om vi blev fler, så kika in här och läs mer om den!

12 mars, 2014

Den som är för evigt ny (Loggbok 4)

Så kom den äntligen, den som är för evigt ny. Vi är runt sjön bland alla fåglarna, längtar alla vårblommorna, trädens blad, så ljusa, gröna. Inuti och runtomkring sjunger alla gamla sångerna om tussilagon, vårbäckarna och blåsipporna och jag nynnar med för mitt barn där han sover på vår väg mellan träden och mossorna.




Mitt bästa ord "STJÄRNSTRÖSSLARE" - Liv på The adventure of life


I livets ordskafferi kan jag inte låta bli att samla, smaka på och krydda med ord. Ett av dem är stjärnströssel men en vidareutveckling på det är stjärnströsslare. Det låter som något ur sagans värld men sanningen är att vi alla är sprungna ur stjärnstoft och kan därmed titulera oss stjärnströsslare.
En stjärnströsslare är någon som gör något för någon annan som får dennes liv, dennes stund eller dennes hjärta att glimma till. Det är inte alltid stjärnströsslaren vet att den lämnat ett spår hos någon men den som blir berörd vet det definitivt. Stjärnströssel kan komma i många former, som en sångtext som öppnar hjärtat, ett vänligt leende när någon behöver det, ett blogginlägg med visdom man behövde, en ask med tomtebloss eller en komplimang en grå dag. Stjärnströssel kan också vara varma vantar stickade med kärlek från någon som bor i ditt hjärta och som du bär innan vårsolen värmt upp dina händer. Det är upp till var och en att definiera vad som är stjärnströssel för just den personen.
När himlen är mörk eller livets steg känns tunga kan det krävas mod för att våga öppna livet för stjärnströssel och stjärnströsslare. Då kan det vara en hand på din axel, ett hoppfullt ord, någon som lyssnar eller naturen själv som stjärnströsslar dig och får dig att orka ett steg till. Men även du är en stjärnströsslare i någons liv oavsett om du vet det eller ej. Det är det finaste jag vet, att vi alla har möjlighet att skapa magi i varandras liv om så bara genom att vara dem vi är.
Så en av mina finaste komplimanger är att kalla någon stjärnströsslare eller säga: Tack, du stjärnströsslade just mig och mitt liv! Minns också att eftersom vi alla är unika så är alla de stjärnor som du lämnar efter dig i ditt spår märkta med ditt unika mönster och kan inte ersättas av någon annans. Om vi tar emot och ger stjärnströssel tror jag att den här världen blir vackrare, medmänskligare och tryggare för vi behöver varandra, eller som finaste Tage Danielsson utryckte det:
 
En droppe droppad i livets älv,

har ingen kraft att flyta själv.

Det ställs ett krav på varenda droppe,

hjälp till att hålla de andra oppe.
 
Liv på The adventure of life
 
*******************************************************************************

Det här är ett inlägg i Mitt bästa ord där olika bloggare gästar mig genom att presentera sina favoritord. Inläggen publiceras på onsdagar och nästa vecka står käraste Tanja som driver På Selmas gata på tur!

Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar.

Jag vill också passa på att slå ett slag för den Bloggbokcirkel som jag och Nina som driver bloggen Den vassaste kniven har bildat. Det vore roligt om vi blev fler, så kika in här och läs mer om den!

10 mars, 2014

"Mina döttrars systrar" - BloggBokCirkel

Det var en nött pocket som kommit med någon tidning, lämnats till loppisen. Jag hade köpt boken för länge sedan, jag tycker om Barbara Voors, hennes människomålningar, tonen hon talar i, den når mig. Men Mina döttrars systrar blev en av dem böcker som behövde väntas in, som jag tog fram då och då och trodde att jag var i fas med, men som jag bara kom att läsa några rader i innan jag ställde tillbaka den i hyllan igen.

Så var det en av de där dagarna i somras när det hällregnade. Vi tillbringade dagen på balkongen och drack te ur stora koppar, Valentin sov i mitt knä, min älskade läste sina tidningar. Det gav den där speciella känslan av att befinna sig på en plats rent fysiskt men ha sinnet på en annan, den dagdrömda stämning som tillåter en total närvaro i en annan människas berättelse, den känsla som var så mycket lättare att fånga när jag var yngre än vad den är idag. Det gav den där ron som jag alltid söker, den där känslan av att vad som än händer kommer allt att bli bra, åtminstone så småningom. Det var det jag behövde för Mina döttrars systrar. Det tarvades för att mjuka upp igenkänningen i sökandet, resandet, stämningen i sjukhussalen. Det att längta, vänta, söka sin egen väg, kartlägga någon annans.

Mina döttrars systrar är en bok på resa. Trots att den till stor del är uppbyggd av tillbakablickar, rör den sig hela tiden rytmiskt framåt, rösterna är som telefontrådar genom fönstret på ett tåg. De kommer så nära, är så direkta, när boken var slut kom jag att sakna dem; systrarna, och jag grät. 

Ramen är lika snillrik som enkel: I en sjukhussal i New York ligger Lucy, en ung kvinna, i koma. Hennes syster Annie finns vid hennes sida. I ett försök att få henne att vakna upp, berättar Annie om det som hänt i hennes eget och deras syster Mimmis liv under de åtta år som Lucy varit spårlöst försvunnen.




På vår innergård finns två blodlönnar, det är mäktiga träd och jag har kommit att älska dem. Deras grenar är så kala, så grå i regnet som faller, och jag längtar så innerligt efter de mörkröda bladverken. Jag ser träden genom fönstret nu, och de växer samman med den där sommardagen på balkongen, med systrarnas röster i mitt huvud, och den jordande närvaron av Valentins sömntunga kropp i mitt knä och prasslet från min älskades tidning.


*******************************************************************************


Detta är ett inlägg för den BloggBokCirkel som jag och Nina som driver bloggen Den vassaste kniven har bildat. Den här omgångens tema är "Syskonskap". Vi har läst och skrivit en bloggpost om varsin bok; Mina döttrars systrar av Barbara Voors och  Aprilhäxan av Majgull Axelsson.

Du som vill vara med skriver en bloggpost om någon av böckerna under perioden 10/2-17/3. Ordet är fritt, helt enkelt, det kan vara alltifrån en lång recension till ett betyg från 1-5. Skriv på det sätt som passar dig, så att du finner det roligt. Länka sedan till den i en kommentar till något av våra inlägg, så att vi sedan kan länka till dig. Om du inte har en blogg eller inte vill skriva en bloggpost, är du naturligtvis hjärtligt välkommen att diskutera böckerna i våra kommentatorsfält.

Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar. Tanken är också att "Mitt bästa ord", där olika bloggare presenterar sina favoritord, ska publiceras på onsdagar. Först ut är finaste Liv på The adventure of Life!

06 mars, 2014

Angående BBC

Jag fick en fråga om hur blogginlägget till BloggBokCirkeln ska vara utformat. Jag tänker att det kanske finns fler som undrar, så jag svarar här också. Ordet är fritt, helt enkelt, det kan vara alltifrån en lång recension till ett betyg från 1-5. Skriv  på det sätt som passar dig, så att du finner det roligt. På måndag börjar vi!
Med önskan om en fin kväll,
Frida

03 mars, 2014

Mitt bästa ord "FYTTIFANTASTISKT" - frk. Frida Fortissima

FYTTIFANTASTISKT:

Ett "fan" som i "jävlar anamma", ett svärord med kraft lite invävt så där, som i "full i fan", eller "fan" i en "fanclub", en energisk person med passion, näst intill besatt! FYTTIFANTASTISKT är versaler, tänker stort, tar plats! Dansar raklång med armar och ben åt alla håll och kanter, tar världsrymderna i sina andetag. FYTTIFANTASTISKT lämnar inga ursäkter, är utsikten själv, har inga låga profiler eller ljusgrå kostymer, väntar inte på någon! Det kan inte sägas lite halvdant, inte mumlas fram med sänkta blickar mellan hopknipta läppar och tänder, det är utropstecknens förlovade ord, det spottar och stänker! Det är en flygande flock av uppochnervända droppar, de färdas liksom nedifrån och upp! Och det är lockigt, det ser jag när jag skriver det, och det tar sådan plats, det ryms inte några ben på papperet, de får ritas utanför, på bordet, väggen, golvet. Och FYTTIFANTASTISKT får mig att vilja rita igen, så jag gör det, och jag tror att det vill ha en prickig klänning, men inser sedan att det är tanken min som styr det, inte känslan, för FYTTIFANTASTISKT har bara ben bland snurrande spiraler. Och rött är det, som i kraften, och blått som i himmelen som det färdas genom med inbyggda fanfarer och flygande fyrverkerier, i en farkost rätt opp i skitan och in i hela evigheten!
 

Första gången jag såg ordet "FYTTIFANTASTISKT", var under en teaterföreställning för några år sedan. Någon hade skrivit det på en papperslapp, och sedan var jag fast.

*******************************************************************************

Jag vill passa på att slå ett slag för den Bloggbokcirkel som jag och Nina som driver bloggen Den vassaste kniven har bildat. Det vore roligt om vi blev fler, så kika in här och läs mer om den!

Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar. Tanken är också att "Mitt bästa ord", där olika bloggare presenterar sina favoritord, ska publiceras på onsdagar.

Ett brev med en idé

Kära du!

Som du vet har jag en längtan efter att utveckla min blogg. Jag vill att den ska ha plats för mer än bara mitt eget bloggande, jag vill använda den som en plattform för mer spontant skapande, för kreativa möten. Ett led i detta är loggboken och den BloggBokCirkel som jag startat tillsammans med Nina som driver Den vassaste kniven, och nu vill jag sjösätta ännu en idé. Du vet att jag är en ordnörd. Precis som flera av mina bloggvänner, kan jag bli kvillrande lycklig över ett nytt ords toner, över ett som lyfts fram i ett nytt sammanhang, eller över att åter höra ett som jag inte tänkt på, på länge. I tidningen Vi läser finns ett stående inslag som jag alltid ser fram emot att läsa. Där får en känd person presentera sitt favoritord. Inslaget är upplagt så att personen får svara på frågor som

Vad får du för associationer av ordet?
Hur tycker du att ordet låter?
Använder du det ofta?
I vilka sammanhang?
Vad skulle du säga att ordet spelar för roll i dagens Sverige?
Vilket ord skulle du säga är ordets absoluta motpol?
Vem skulle må bra av att använda ordet lite oftare?
Har du koll på ordets ursprung?

Ja, du ser ju själv vilken guldgruva detta är för en ordnörd som jag! Detta har väckt tanken att göra något liknande på min blogg. Att bjuda in andra bloggare att presentera sitt favoritord i ett inlägg hos mig, att ha det som ett inslag då och då, förhoppningsvis en gång i veckan, med rubriken "Mitt bästa ord" (och sedan bloggaren.) Jag tänker att jag vill att formen ska vara fri, att det är upp till var och en att skapa inlägget. Att det kan vara alltifrån bara själva ordet och ett foto, till en längre betraktelse. Till exempel.
 
Hursomhelst, jag skulle hjärtinnerligen gärna vilja att du var med på det här, men jag vill precis lika gärna att du tackar nej om du känner att det inte är din grej=)
 
Kram,
Frida (frk. Frida Fortissima)
 
Ja, nästan precis så ser det ut, det där brevet jag skickat, och det är så lyckligt för mig att finna att så många inspirerande, finurliga, kloka vänner i blogguniversum, tycker att det är en fin idé och vill vara med! Tanken är att "Mitt bästa ord" ska publiceras på onsdagar med start nästa vecka den 12 mars, och först ut är finaste Liv på The adventure of Life. Men vi tjuvstartar redan idag, allra käraste ordnördar, med ordet "FYTTIFANTASTISKT" och jag själv!

 
*******************************************************************************


Jag vill passa på att slå ett slag för den Bloggbokcirkel som jag och Nina som driver bloggen Den vassaste kniven har bildat. Det vore roligt om vi blev fler, så kika in här och läs mer om den!


Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar. Tanken är också att "Mitt bästa ord", där olika bloggare presenterar sina favoritord, ska publiceras på onsdagar.  

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.