Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

03 februari, 2014

Mellan dagar

Natten till idag:

Det är immigt utanför fönstren, skenet är mjukt kring bilarnas lyktor och runt ljusslingorna på vår innergård. Det är snön därute som smälter, gatorna är så fula av allt det töade grå. Det är så där tyst, så där stilla, Valentin sover, min älskade med. Jag borde också göra det, men jag näns inte. Jag har aldrig velat sova bort mina nätter, jag tycker om att vara i det mellanrum de skapar, i den frist från alla måsten som kan fylla de myllrande dagarna.

Jag tänker på när jag var liten och oro och dumma tankar störde min nattro. Jag tänker på knepet jag kom på och som jag använt vid behov sedan dess:

Föreställningen om mjuka, varmt bruna väggar som stänger ute allt som stör.

Jag går in i vårt sovrum där Valentin och min älskade har somnat bredvid varandra i vår stora säng. Jag ser på min familj, hör hur de andas, lägger min hand på Valentin, snusar med näsan i hans hår. Och det slår mig att jag inte kan minnas sist jag behövde använda inre bilder för att få sova, att jag inte har en aning om när det var.
 
************************************************

Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag bara bloggar på måndagar. 


20 kommentarer:

  1. Men du måste ju sova ibland antar jag.. när det där mellanrummet är över..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo visst gör jag det, det ser kroppen till =)
      Kram

      Radera
  2. Är det inte fridfullt att se de små när de sover. Aldrig saknar man dem så mycket som då!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ååå jaa! Så du sätter ord på den dubbla känslan!

      Radera
  3. Om jag inte vet att jag måste upp tidigt och behöver sömn kan det vara trivsamt att vara i det där mellanrummet. Det är då som tankar kan vandra stillsamt. Ögonen vänjer sig vid mörkret och jag kan se nya lösningar på frågor jag ägnat flera timmar åt under dagtid. Njuta av att se dem jag älskar ligga där. Förr plockade jag upp gosedjur och täcken som åkt av. Jag tar gärna en sväng upp och betraktar himlen med ett glas vätska i handen. Under rätt årstid blir det ett besök på balkong eller altan.
    Det är inte trevligt när dumma tankar stör nattron. De måste skrämmas iväg innan de får ett för djupt fäste. Måndagskram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan se dig tassa runt och pyssla medan familjen sover, ta hand om dem, och dig själv och dina tankar. Så fint!
      Kram

      Radera
  4. De där mellanrummen är lika välkomna var man än hittar dom, eller hur?
    :-) Ser hur du är uppe och det känns så skönt när du säger att du inte behöver de där inre bilderna längre.
    Kram Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det, om man bara andas upptäcker man dem =)
      Ja, det är märkligt och fantastiskt hur livet plötsligt har blivit!
      Kram

      Radera
  5. åh..vackert! dina ord och den där bilden. vem har gjort den, vet du? Du har sådan fantastisk fin stämning, sådan känsla i dina ord. och jag har cokså ett sådant behov av det där mellanrummet ..som så ofta blir om natten. det är då man hinner tänka..och läsa vidare på den där boken man aldrig hinner om dagen. önskar ofta att man slapp sova mer än kanske 3 timmar..bara för att det är skönt då. tänk vad mycket man skulle hinna resten av den där tiden. tänk vilka böcker vi skulle skriva..åh..
    glad att du slipper använda dina inre bilder nu. tror jag lånar dem om det behövs..(ler)

    kramar Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett sådant lyckosvar! Hjälper en morgontrött Frida vidare genom dagen.
      Tavlan jag har fotat av är min älskades, han har fått den av sin mormor en gång i tiden. Vi vet inte vem som har målat den tyvärr, det finns en namnteckning som vi försökt tyda. Den är så vacker, det finns en sådan stämning i den.

      Låna av mina inre bilder du, såklart, så lånar jag av dina=)

      Kramar

      Radera
  6. Mellanrum är så vackra.. tycker om tystnaden om natten.. om jag har tid att sova på morgonen.. är en trötter så jag behöver sova.
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju det där med sömnen förstås! Får jag välja sover jag på morgonen istället för på natten, precis som du som det låter =)
      kramar

      Radera
  7. Så mjuka ord i natten… själv har jag nog oftast försökt hinna sova en stund själv medan de små sovit… men så har jag ju nästan alltid haft småbarn i mitt hus, egna eller andras.
    Kram M.E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, det kan jag tänka mig! Det känns som om det är så det är i ditt hem. Så fint!

      kram

      Radera
  8. Jag går gärna upp på morgonen innan alla vaknat, sällan det sker med en liten nu för tiden, men det har hänt och det är underbar tid..
    Önskar dig en fin helg
    Kram Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så ljuvligt! Jag har alltid velat var en sådan som gick upp så där tidigt, och gudarna ska veta att jag ställt väckarklockan och försökt! Men icke! Det är som förgjort!
      Kram

      Radera
  9. Men jag som trodde jag var ensam om att inte nännas (vilken fantastisk verbform, var tvungen att slå upp den i SAOL, så otroligt vacker, den måste jag börja använda mer hädanefter...) sova bort natten. Det är i det där mellanrummet jag mår som bäst, det är då jag får inspiration och lust. Stor kram till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du och, du och jag =)

      Ja! NÄNNAS! Det är ju ALLDELES fantastiskt!

      Stor kram tillbaka till dig

      Radera
  10. Jag förstår precis vad du menar. Mitt knep handlade både då och nu om att mentalt förflytta mig till en plats och ett tillfälle där jag känt mig helt trygg. Jag hoppas så att båda våra killar inte ska behöva ha något som stör deras ro. Vi får vara deras väggar:)

    Gulle dig! Dock kom en viss liten M hem utan att ha blivit klippt. Han kom raka vägen in och satte sig i mitt knä och jag kände på hans hår som var blött sådär som de gör hos frisören när de ska klippa. Men håret var lika långt som innan och han tittade ner i golvet när jag frågade hur det gått. Både P och frisören och de andra kunderna hade engagerat sig men likväl är han oklippt. Hans förklaring: Jag tycker inte om när nån tar på mig sådär. Jag är glad över att han har integritet, det har han fått från sin pappa. Men håret, detta hår...:) Kram finaste! Snart måste vi ses igen! Så får du träffa vårt nyaste barn, den med svans:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så vackert, Tanja, vi får vara deras väggar!

      Vilken underbar unge! Vilken självkänsla han har! Han står upp för sig själv, precis som sin mamma. Det bådar gott inför livet, även om jag kan förstå att det är besvärligt med kalufsen <3

      Jaa, SOM jag vill ses! Det var alldeles för länge sedan! Och klart jag vill träffa ert nyaste barn.

      Kramar kära du!

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.