Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

24 februari, 2014

Allvarligheten

Det är något så svindlande vackert med allvarligheten, med styrkan i den. Att tillåta sig själv att inte skratta bort den, att låta sig få vara just det. Allvarlig. Att ta sig själv på allvar. Att inte säkra allvarligheten med skrattet, ironin, det nonchalanta, att inte vara rädd för den.

Jag är i butiken och handlar. Jag öppnar en av kylskåpsdörrarna och plockar ut ett par paket jäst, när jag ser en äldre man som är fullt sysselsatt med att trycka till de övriga dörrarna som står på glänt.

Ja, säger han när han möter min blick. Jag stänger alla dörrarna här.

Så bra, säger jag. Det är ju synd att de står öppna.

Ja, säger mannen allvarligt. Det är ett väldigt ansvar de ger oss, dem som har butiken.

För det var så han tänkte, att han, vi alla, hade ett ansvar för att varorna inte skulle bli förstörda, att kylskåpen inte skulle läcka energi. Och han tog det på allvar, han kände att det var viktigt.

Jag har tänkt på honom sedan, en hel del faktiskt, under dagarna som gått. På hur viktigt det är ta sig själv på allvar och våga stå för det. Som häromåret när jag försökte skriva dagbok igen. Jag behövde det verkligen, jag väntade Valentin och hela jag var proppfull med känslor och tankar som jag behövde skriva ner för att titta på, på håll. Men fastän det bara var jag som skulle läsa dagboken, blev det viktigt att det skulle låta snyggt, se vackert ut, inte bli fånigt eller sentimentalt. Och hela tiden satt Prestationsångestkråkan på min axel och tjatade och gapade om "slitna uttryck", "upprepningar" och "meningarnas rytm". Jag fick hela tiden börja om, ta sats på nytt. Så jag till slut fick lov att skriva en lista...

...och det första var "Tårar."

*******************************************************************************


Jag vill passa på att slå ett slag för den Bloggbokcirkel som jag och Nina som driver bloggen Den vassaste kniven har bildat. Det vore roligt om vi blev fler, så kika in här och läs mer om den!


Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar.  

8 kommentarer:

  1. När jag läser detta blir jag påmind om en övning jag gjorde en gång på en kurs. Jag fick hålla en spegel framför ansiktet sittandes nära mitt emot en annan kursdeltagare, och jag skulle berätta för denna person om vem jag är. Vem jag verkligen är. Ingenstans kunde jag gömma mej, inte ens bakom skratt och ironi. Tror jag tog mej själv på allvar där och kom mej själv lite närmare. Precis som du när du petar bort den där kråkan och skriver som det verkligen känns.
    Och visst är det vackert? :-)
    Får inte blir FÖR mycket allvar bara ;-)
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken häftig övning! Och tänk att vi så sällan "ser" oss själva, liksom på riktigt, trots att vi borstar tänderna, kammar håret och så framför spegeln varje dag.
      Och visst är det viktigt att kunna skratta pt sig själv också, att inte ta sig själv på alltför stort allvar.
      Kram

      Radera
  2. Jag tycker du började med ett fint första ord. "Tårar". Jag har ofta sparat på kontakter med människor som går utanför den vanliga trista och grå mallen som alla förväntar sig att man ska följa. Dessa människor är berikande. Ser ofta livet på ett eget sätt. Ibland har jag önskat att jag vågat vara sådan. Samtidigt finns det en inre osynlig gräns i min personlighet som testas. Mitt sinne för humor kittlar mig om någon tar allvaret för långt i en situation som inte är allvarlig från början. Mina tankar gick till boken om Ove när du skrev om denna mannen. Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nog är det ett vackert ord!
      Så du" sparar" också på människor, det känner jag igen!
      Och visst kan jag också skratta gott åt människor ibland, i synnerhet åt sådana som tar sig själva på FÖR stort allvar;)
      Jag har inte läst om
      Ove, men nu blir jag nyfiken!
      Kram

      Radera
  3. kära du. känner så väl till den där kråkan jag med. så det har inte blivit mycket just dagboksskrivande för mig (ler) inte på länge..undrar just varför man fastnar där..det är väl att det blir liksom väldigt nära och då allvar ?!? Det ska blir roligt det där. Känner mig lika hedrad..är så glad du finns, med dina underbara ord..Tårar är ett av de vackraste..och så betydelsefullt..

    kramar Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessa kråkor! Vad ska vi göra med dem? Jag tänker som du att de kan få för sig att flaxa extra mycket när det blir tal om allvarligheter...
      Ja, det känns så roligt och precis vad jag behöver i gråvintern som genomsyrar dagarna.
      Kramar

      Radera
  4. Vilket underbart inlägg. Det där allvarliga som är lika viktigt som de lekfulla bland de människor som är mina vänner.. att vi får ta saker på allvar och inte bara mötas i glädje. Tårar är ett vackert ord.. smakar på det och kan inte komma ifrån saltsmaken som finns där i verkligheten också.
    Kramar från Liv

    SvaraRadera
  5. Tack fina! Och sådana vänner, de är skatter, verkligen!
    En sådan underbar beskrivning av "tårar", den ska jag spara.
    Kramar

    SvaraRadera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.