Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

27 februari, 2014

Just han (Loggbok 3)

Så är jag där med Valentin, det kvillrar av skratt i självaste luften där vi dansar runt, runt, runt, och fram och tillbaka. Så ser jag oss plötsligt i stora spegeln på väggen i vardagsrummet och med ens blir det så svindlande klart, att just den här ungen som tjuter och tjoar och klappar i händer, just han är liksom mitt och min älskades barn.


24 februari, 2014

Allvarligheten

Det är något så svindlande vackert med allvarligheten, med styrkan i den. Att tillåta sig själv att inte skratta bort den, att låta sig få vara just det. Allvarlig. Att ta sig själv på allvar. Att inte säkra allvarligheten med skrattet, ironin, det nonchalanta, att inte vara rädd för den.

Jag är i butiken och handlar. Jag öppnar en av kylskåpsdörrarna och plockar ut ett par paket jäst, när jag ser en äldre man som är fullt sysselsatt med att trycka till de övriga dörrarna som står på glänt.

Ja, säger han när han möter min blick. Jag stänger alla dörrarna här.

Så bra, säger jag. Det är ju synd att de står öppna.

Ja, säger mannen allvarligt. Det är ett väldigt ansvar de ger oss, dem som har butiken.

För det var så han tänkte, att han, vi alla, hade ett ansvar för att varorna inte skulle bli förstörda, att kylskåpen inte skulle läcka energi. Och han tog det på allvar, han kände att det var viktigt.

Jag har tänkt på honom sedan, en hel del faktiskt, under dagarna som gått. På hur viktigt det är ta sig själv på allvar och våga stå för det. Som häromåret när jag försökte skriva dagbok igen. Jag behövde det verkligen, jag väntade Valentin och hela jag var proppfull med känslor och tankar som jag behövde skriva ner för att titta på, på håll. Men fastän det bara var jag som skulle läsa dagboken, blev det viktigt att det skulle låta snyggt, se vackert ut, inte bli fånigt eller sentimentalt. Och hela tiden satt Prestationsångestkråkan på min axel och tjatade och gapade om "slitna uttryck", "upprepningar" och "meningarnas rytm". Jag fick hela tiden börja om, ta sats på nytt. Så jag till slut fick lov att skriva en lista...

...och det första var "Tårar."

*******************************************************************************


Jag vill passa på att slå ett slag för den Bloggbokcirkel som jag och Nina som driver bloggen Den vassaste kniven har bildat. Det vore roligt om vi blev fler, så kika in här och läs mer om den!


Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar.  

17 februari, 2014

Solen värmer faktiskt när jag blundar

Det är februari och jag har så svårt att hitta det hoppfulla ljusa utanför och inuti mig. Så jag går och klipper mig igen. Bakar bröd. Tar långa promenader tillsammans med min familj. Ringer mina Mysbyxvänner. Bannlyser slösurfning för att det drar min energi. Jag dagdrömmer allt vad jag orkar, skapar nya projekt, redigerar text, planerar, producerar, dansar ensam i vårt vardagsrum och äter en chokladbiskvi. Men inget av allt det jag gör tycks räcka, energin det ger mattas av så snart, brinner ut. 

Så igår gick vi ut på ännu en långpromenad. Valentin sov i vagnen medan jag och min älskade slirade runt på det isiga och i leran, drömde om vårens vitsippsbackar och om sommaren då vi simmade bland näckrosorna i det ljumma vattnet i sjön, och allt kändes så oändligt långt borta, det skavde inuti.

"Jag har inget skydd mot gråheten", hann jag säga. "Jag vet inte vad jag ska göra mer, inga verktyg räcker till."

Så precis då, när det kändes som om våren aldrig mer skulle komma, som om vi satt fast i en evighetsvinter som i Narnia fast utan snö, precis där i backen där vi gått så många gånger insvepta i våra handdukar och med våra våta badkläder i händerna, precis där sprack solen genom molnen och jag tvärstannade. 


"Känner du, det slätas ut inuti. Solen värmer faktiskt", och jag blundade mot den.




**********************************************************************


Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar.  

14 februari, 2014

Valentins dag (Loggbok 2)

Så idag är det Valentins dag, idag, igår, imorgon och alla andra dagar är hans dagar, är våra dagar att dela med varann; Valentin, min älskade och jag.

När vi såg vår unge på det stora ultraljudet, hur han fanns och var vår att älska, visste vi genast att det var en Valentin, det var alldeles klart. Och vi förstod så väl vad Lovis menade när hon sa: "Har jag sagt att mitt barn ska heta Ronja, så blir det en Ronja" för det var precis så det var.

Jag tänker på förra årets Alla hjärtans dag. Jag bakade kakor till min älskade för att överraska och glädja, och jag tänkte att nästa år, om allt går väl (Å, låt det gå väl kära någon, vem som helst! Låt oss få möta vårt barn!), firar vi inte bara vår kärlek utan också den till vårt (namnsdags)barn.

Och nu är vi där mitt i den overkliga verkligheten, och så galet stort och magiskt det är att få säga: 

Stort grattis på namnsdagen och tack för att du finns, mitt älskade, älskade barn!

 
 

12 februari, 2014

"Raggsocksblöt" (Loggbok 1)

I dikten om lilla Liselott, skriver Kristina Lugn att "Himlen är raggsocksblöt". Den meningen läste jag för första gången när jag gick i högstadiet, och jag har läst den så många gånger efter den. För så mycket avundas jag Lugn för att hon kommit på den raden, och så väl känner den mitt sinne, just sådana här dagar som saknar gräns mellan asfalt och himmel. 

10 februari, 2014

BBC - BloggBokCirkel

För en tid sedan skrev jag att jag ville vidareutveckla min blogg. Jag önskade att den skulle vara en kreativ plats på fler sätt än nu. Därför är jag så glad över att kunna berätta att den idé som jag och Nina på bloggen Den vassaste kniven har arbetat fram tillsammans, äntligen kan sjösättas. Jag hoppas så att ni vill vara med i vår nystartade bokcirkel här i blogguniversum, det vore så roligt om vi blev fler!


 
BBC - BloggBokCirkelns logga som Nina har ritat


För samtal och inspiration över blogg - gränserna. För att vi är många som läser och vill diskutera böcker. För att alla inte har tillgång till en irl - bokklubb. För att det finns en hunger och ett engagemang för böcker, språk och diskussion. I vår bokklubb får alla vara med. Vi startar nu och så här går det till:

Idag, den 10 februari
Första temat är Syskonskap. Vi har valt två böcker och kommer att läsa varsin:

Aprilhäxan av Majgull Axelsson - Nina

Mina döttrars systrar av Barbara Voors - Frida





************************************************


Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag, förutom de loggboksinlägg jag publicerar närhelst andan faller på, bara bloggar på måndagar.  

Loggbok

I mars 2013 bestämde jag mig för att enbart blogga på måndagar. Jag hade börjat pressa mig på ett sätt som förtog glädjen med min blogg. Den tyngde, stressade och skavde bara, och så ville jag inte att det skulle vara.

Nu har det snart gått ett år och jag kan se att jag fattade rätt beslut. Det är värdefullt att blogga igen. Jag känner att jag publicerar texter som jag tycker om och vill dela med mig av, att jag drivs av lust och glädje, orkar med. Samtidigt har det väckts en längtan att blogga mer. Inte regelrätta blogginlägg, det vill jag fortfarande bara publicera på måndagar, men korta betraktelser, iakttagelser, bilder, tankar. Dessa kommer att finnas under etiketten loggbok, och publiceras närhelst jag har lust. När jag sökte på loggbok i Svenska akademins ordlista, stod det -

logg|bok
s., böjs som bok • dagbok förd på fartyg el. flygplan
 
- Och det passar mig bra, tänkte jag.

03 februari, 2014

Mellan dagar

Natten till idag:

Det är immigt utanför fönstren, skenet är mjukt kring bilarnas lyktor och runt ljusslingorna på vår innergård. Det är snön därute som smälter, gatorna är så fula av allt det töade grå. Det är så där tyst, så där stilla, Valentin sover, min älskade med. Jag borde också göra det, men jag näns inte. Jag har aldrig velat sova bort mina nätter, jag tycker om att vara i det mellanrum de skapar, i den frist från alla måsten som kan fylla de myllrande dagarna.

Jag tänker på när jag var liten och oro och dumma tankar störde min nattro. Jag tänker på knepet jag kom på och som jag använt vid behov sedan dess:

Föreställningen om mjuka, varmt bruna väggar som stänger ute allt som stör.

Jag går in i vårt sovrum där Valentin och min älskade har somnat bredvid varandra i vår stora säng. Jag ser på min familj, hör hur de andas, lägger min hand på Valentin, snusar med näsan i hans hår. Och det slår mig att jag inte kan minnas sist jag behövde använda inre bilder för att få sova, att jag inte har en aning om när det var.
 
************************************************

Till nya läsare vill jag säga att ni är hjärtinnerligen välkomna hit och att jag bara bloggar på måndagar. 


OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.