Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

20 januari, 2014

Jag ser det snöar

Snön har kommit nu, lagt sig över världen. Vi har fått låna en pulka till Valentin, en blå med ryggstöd och snöre. Den rymmer precis en åkpåse med en väl påbyltad unge i, och igår gav vi oss ut på pulkapromenad. Valentin tjoade av förtjusning där han susade fram längs kanterna på gångvägarna, drog med sin röda vante genom snön, gjorde ännu ett spår bredvid pulkans.

Så kom vi fram till ängarna bakom huset, det var där vi låg många timmar i somras, läste högt i de ljumma vindarna, vilade i de gröna bladen. Men alltsammans är täckt av snö nu, en av kullarna har blivit en pulkabacke. Jag blev stående alldeles stilla, också Valentin stannade upp. Hans blick gick förlorad i snön, i det han aldrig upplevt förut, i det nya. Allt jag hörde var mina egna andetag i den inbäddade tystnaden. Jag såg på alla dem som sprang upp och åkte nerför pulkabacken, och jag valde vilka röster de skulle ha; lyckliga.

Och det var någonting med åkpåsen i manchester med Valentin i, med det milda ljuset. Det var någonting med snön som föll och föll, och som gjorde såväl himmelen som jorden vit, det var något med känslan av att sväva mittemellan marken och molnen. Det var något med allt det som fick tiden att röra sig fritt för ett ögonblick; så blev jag min egen mamma, och Valentin blev jag.

*******************************************************************************************************

Till nya läsare vill jag säga att ni är så innerligt välkomna hit, och att jag bara bloggar på måndagar

18 kommentarer:

  1. Du skriver så armarna knottras och jag läser sakta för att känna in varje ord men ivrigt för att få höra allt. Du har verkligen skrivandets gåva, ett underbart sätt att uttrycka dej på!
    Varm kram Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jösses Johanna, så glad jag blir!
      Det är så lyckligt att få sådana ord till skänks.
      Tack tack tack och varm kram till dig!

      Radera
  2. Vackert är det med snön, och något nästan magiskt. I synnerhet när man får uppleva den för första gången.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är verkligen något särskilt, det kan till och med jag villigt erkänna, trots att jag inte är särskilt förtjust i snö. Tänk så synd det är art vi inte minns hur det var att se snö för allra första gången!

      Radera
  3. Så underbart att Valentin äntligen fick uppleva det vita vackra och spännande! Håller förresten med Johanna. Du skriver så det knottrar sig på mina armar...;-) Önskar dig och de dina en fin kväll. Kramis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är så häftigt att få följa honom genom årstiderna, en ynnest!
      Och jag tackats allra ödmjukast för dina ord om min text! Det är så lyckligt att höra!
      Kram med önskan om en riktigt fin helg!

      Radera
  4. ååh underbart !!! vad du har hittat fina rum inom dig, i världen och tillsammans...känner dina ord är viktiga och att jag behöver dröja här. har känt mig lite vilsen i veckan. oro..men vet ju att det går över. här hos dig skymtar jag öppningar. tack ***

    kramar Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nog är de där mer eller mindre tydliga och det är fint att få vara i dem. Fint också att du kommer och kikar in så att fler får använda dem:)
      Varm kram

      Radera
  5. Men underbara unge! Kan riktigt se hur förtjust han måste ha varit i sin pulka:) Tänk Frida, vad magiskt det är att få uppleca allting en gång till fast nu genom barnets ögon... Du, är det nåt medvetet att man bara ser ett enda inlägg varje gång man besöker din blogg? Vill man se fler får man klicka på sidan,

    Monikainlägget såg jag först nu! Måste ha missat det helt. Ju äldre jag blir desto mer ledsen blir jag när jag tänker på min egen uppväxt. Hur utsatt jag var, hur mycket jag önskade att det skulle finnas någon trygg vuxen där som kunde ha stöttat. Jag hade ju min mormor, en rätt rivig dam som inte var rädd för att säga vad hon tyckte, och tack vare mormor blev ändå vardagen något okej. Men jag önskar att jag också hade haft en Monika...

    Stor kram! (Även till lillprinsen!) Jag väntar ivrig på att du ska flytta hitåt, men annars får vi bli grannar i Norpan:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja, tänk, du har ju träffat honom på riktigt och kan ju verkligen föreställa dig hans framfart genom vintern:) Magi är verkligen ordet för resan med min unge;)

      Ja, det är medvetet. Det var det enda sättet att få fram informationen på min sida, den drunknade i blogginlägg innan.

      Det gör mig ont att höra om din uppväxt <3 Tänk om du kunde få träffa en Monika nu i efterhand!

      Radera
    2. Stor kram till dig och de dina!
      Tänk om vi kunde bo på pulkaavstånd från varandra en vacker dag!

      Radera
  6. En nostalgisk och mysig skildring genom olika tidszoner. Det måste vara något magiskt med att få uppleva snömängden och höra andra glada barn glädjas av möjligheterna. Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja , sedan Valentin kom till världen rör jag mig verkligen mellan tider på ett sätt jag aldrig gjort förut.
      Kram

      Radera
  7. Det är sådan lycka att få se när de små får uppleva något för första gången... Och vad de kan härmas oj oj han gör exakt som storebror!

    Kramar Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Tänk att just jag får vara med om det :)
      Kramar

      Radera
  8. Att få återuppleva saker ur sina barns ögon är hela tjusningen. Att förstå och förundras. Vinter har alltid fascinerat barn. I vuxen ålder har jag dock inte älskat den, förrän barnen kom. Snart är jag där igen och väntan håller på att bli olidlig.

    SvaraRadera
  9. Det kan jag tänka mig, ju närmare förlossningen jag kom, desto segare gick tiden tyckte jag.
    Tänk att du ska få vara med på ännu en liten människas resa, så stort!

    SvaraRadera
  10. Vackert Frida! Så känner jag ofta! Kram på dig!

    Petronella

    SvaraRadera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.