Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

02 december, 2013

Någon slags glädje, någon slags sorg

Ja, det var första advent igår och jag bakade lussekatter, vi fäste vackert mönstrade stjärnor i fönstren, hängde upp polkagriskäppar på ljusslingan i köket, och jag grät från och till.

"Det är som en tromb inuti", sa jag till min älskade, "och jag vet inte varför den är där."

Men det är något som händer var gång julen nalkas, den slår an någonting djupt inuti. Fastän jag mycket väl vet att den kommer är jag aldrig beredd och allt förväntansglitter golvar mig. Kanske är det för att allt som är svårt syns mycket mer bredvid alla juleljusen. Kanske är det för att jag vänjer mig vid de bjärta kontrasterna, återfår balansen, liksom landar i någon slags glädje, någon slags sorg, som jag gråter mindre och mindre allteftersom vi närmar oss julafton.

Till nya läsare vill jag säga att ni är så innerligt välkomna hit, och att jag bara bloggar på måndagar.

16 kommentarer:

  1. Nog är det starka känslor och krafter i omlopp runt juletid, det är ett som är säkert.. En tröst iallafall att du vet att det bara kommer kännas bättre och bättre framåt :-)
    Ha en fin vecka!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hela högtiden som sådan spelar ju på alla känslor samtidigt, inte sant!

      Det tror jag också. Tänk att få uppleva julen genom Valentins ögon, när han blivit stor nog att förstå vad som händer!

      Önskar också dig och de dina en fin vecka,
      kram!

      Radera
  2. Jag tycker julen är lite jobbig, självaste julafton då många sitter ensamma och barn som kanske inte får den julen dom önskar!
    Kram Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis. Det skär till i hjärtat vid tanken på det...
      kram

      Radera
  3. Åhh så vackert skrivet. Jag är övertygad om att de tårarna, som du för övrigt inte är ensam om, är något positivt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du, och tack för dina tankar kring det positiva med tårarna! Det är ju faktiskt ofta så, även om det är lätt att glömma bort i stunden.

      Radera
  4. Jag hoppas att du får uppleva julen som någonting fint, utan sorg. Att återuppleva julen genom sina barn är bland det häftigaste med julen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack =)
      Ja, det känns fantastiskt att få uppleva Valentins första jul!

      Radera
  5. Jag hoppas också du får ha en fin och vilsam jul. Det där förväntansglittret du nämner är urjobbigt. Alla förväntningar som skapas kring vad som behövs för att julen ska bli riktigt lyckad gör ju att man riktigt går och känner efter hela tiden. Omedvetet ställer vi krav på både oss själva och vår omgivning - och det samma gör ju folk i just vår omgivning. Som gjort för att misslyckas. Det bästa man kan göra som familj tror jag är att prata om julen innan, för att känna av lite.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är så klok. Tänk att vi förbereder och fixar och donar allt vad vi orkar, men att prata om vilka förväntningar vi har så att vi är på samma plan, är inte lika självklart. Tänkvärt för många, tror jag.

      Radera
  6. Jag tror att så många känner som du.. själv försöker jag lägga undan förväntningar och bara finna min julkänsla.. just nu i finaste Herr Gran som jag själv väljer att ta in och njuta bara för att jag vill..
    De jag möter i mitt arbete tycker ofta julen är bland det jobbigaste, ibland för de har dåliga erfarenheter men också för att de många gånger är ganska ensamma och det blir så tydligt då...
    Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ett fint sätt att välja ut delar som gör en glad. Jag försöker göra detsamma, och ofta lyckas jag, om än inte alltid.

      Julen är nog den ensammaste högtiden. Många väljer bort sina vänner till förmån för släkt och familj och tar för givet att "alla andra" gör detsamma....
      Kram

      Radera
  7. Jag förstår absolut vad du menar. I år ligger själva julfirandet/upplägget som en tung klump i min mage, men jag försöker borsta bort det och tänka på sonen och vad jag vill att han ska ta med sig från barndomens jular; ljusen, glittret, det varma ombonade, dofter... Julen är så speciell eftersom den är så förknippad med förväntningar, familjen... De flesta andra högtider kan man fira lite som man vill, men just julen har ju ofta traditioner som "ska" följas, den där Astrid Lindgren-mysiga stämningen ska helst infinna sig. Men så tänker jag också att de som är ensamma eller på annat vis har det svårt på jul antagligen är lika ensamma eller har det lika svårt alla andra helger också, och det är lite synd att just den andan som syns runt julen när man ska bry sig om varandra tydlgen inte är lika viktig i februari... Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kloka ord som alltid, fina Tanja, du har så rätt. Jag önskar att "julklumpen" i din mage försvinner, att du lyckas skotta över den genom att fokusera på det som skänker energi och glädje.
      Kramar

      Radera
  8. Sorg och glädje kan ligga väldigt nära varandra. Jag tror att det kommer att bli mer och mer glädje för dig för varje år som går, de närmaste åren. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jösses, och de känns närmare än någonsin nu, när trötthet och amningshormoner regerar mig!

      Tror också att jularna kommer att bli allt gladare. Känns fantastiskt att fira jul med min unge redan nu, hur ska det då inte bli när han faktiskt förstår vad som händer!

      Kram

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.