Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

09 december, 2013

Hon finns kvar där ännu

Jag ville veta hur jag såg ut när jag somnade. Ville fånga själva ögonblicket när sömnen tog vid och jag lämnade den medvetna världen och övergick till den där hörseln och synen fick vila, den där mitt inre inte gick att styra. Jag tänkte mig en filmkamera ovanför min säng, men jag kände inte någon som ville låna ut en till ett barn. Jag funderade kring möjligheten att använda mig av en jättestor spegel i taket, men det skulle inte heller gå. Jag kunde ju inte somna med ögonen öppna hur jag än försökte.

Tankarna var sprungna ur samma nyfikenhet som när jag stod med min väckarklocka vid övergångsstället och undersökte om pipen som hördes tillsammans med Herr Gårman, hade samma ton som väckningssignalen. I så fall skulle jag kunna avgöra vilken det var, genom att lyssna till väckarklockans ringande samtidigt som jag letade reda på dess ton på pianot. Jag ville skapa ett musikstycke för väckarklocka, övergångsställe, cello och piano.

Jag vet fortfarande inte hur jag ser ut när jag somnar och jag minns inte om jag kom fram till vilken ton plingandet vid ett övergångsställe har. Men jag blir glad när jag sitter och skriver och märker att hon är kvar inuti mig ännu, den där ungen som undersökte sin omvärld.
 
*******************************************************************
 
Idag börjar Musikhjälpen i P3 sina sändningar. Årets tema är "Alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet." Jag vill uppmana alla att skänka en slant genom att sätta in ett valfritt belopp på konto 90 1950-6 och skriva ”Musikhjälpen” på inbetalningen, eller genom att önska en låt. Jag önskar också att alla bloggare länkar till Musikhjälpens insamling
 
*******************************************************************
Till nya läsare vill jag säga att ni är så innerligt välkomna hit, och att jag bara bloggar på måndagar.

14 kommentarer:

  1. Så härligt att du har lilltjejen kvar i dig, vännen, den där vetgiriga tösen som funderar på än det ena, än det andra, på små obetydliga ting här i världen som ändå kan vara nog så viktiga. Jag är säker på att du ser ut som en liten prinsessa i det ögonblick du somnar:-) Önskar dig en riktigt strålande fin start på veckan. KRAMAR från Bergen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära du, jag bestämmer att du har rätt=)
      Ja, jag är lycklig över henne, jösses som hon hjälper mig med skrivandet!
      Önskar också dig en jättefin vecka,
      kramar!

      Radera
  2. Så underbart! Väcker liv i gamla tankar jag hade som barn. Om hur många som skulle komma på min begravning om jag dog, om hur det skulle kännas att få bada i hudlotion och i vilken avdelning i butiken jag skulle börja om jag fick fem minuter att plocka på mig exakt vad jag ville.. Snart får du återuppleva barns tankar genom din egen son, det är så mäktigt. Vår dotter frågade mig för ett tag sedan varför månen förföljde just oss och just precis den känslan hade jag som barn!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vilken underbara tankar, jag ler stort när jag läser dem! Och den om månen, sedan! Jag har aldrig sett det så, men nu när du och din dotter säger det, är det ju faktiskt så.

      Ja, tänk när han kan prata och dela sina tankar med mig, det blir stort, mycket stort tänker jag.

      Radera
  3. Tänk jag tror också att du ser ut som en liten prinsessa när du somnar.. Själv vill jag nog inte veta hur jag ser ut :)

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Maidi!
      Jag tänker att du är mycket finare än du tror :)
      Kram

      Radera
  4. Jisses hade jag blivit filmad när jag somnade så hade det vart världens kortaste kortfilm! Jag somnar mer eller mindre när jag lägger huvudet på kudden!
    Kram Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. *Skratt* Du är för rolig du, Sandra!
      Kram

      Radera
  5. Att fortsätta vara nyfiken genom livet.. är nog viktigare än vi kan tro - och nog visste jag redan att du har kvar barnet inom dej!
    Fin läsning som alltid Frida!
    Kram Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet du, detsamma, jag tror inte att du skulle kunna ta så fantastiska bilder utan ditt inre barn.
      Och tack för berömmet, du gör mig så glad!
      Kram!

      Radera
  6. Åh, jag känner igen det där första. Funderade också på det där med spegel i taket. Filmkamera var galet ovanligt i min barndom, så såna tankar fanns inte öht.
    Du skriver så fint och jag känner igen mig i så mycket i dina inlägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men, så roligt, du med? VI hade inte heller någon filmkamera, men jag kände några som hade det. Men, hur frågar man sådant, liksom? Det gick ju bara inte!

      Tack snälla, och detsamma! Det känns så roligt att ha fått upptäcka dig i blogguniversum.

      Radera
  7. Det låter som en härlig unge. Gör dig aldrig av med henne. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lovar!
      Henne är jag rädd om, ska du veta. Jag skulle gråta ihjäl mig om hon försvann.
      Kram

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.