Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

07 oktober, 2013

G - Gratulation, Glitter, Glad, Grodor, Grahamsmjöl

Jag surfar runt i bloggvärlden och hittar en utmaning hos Fröken Foto och Bara Sara. Tanken är att varje bokstav i alfabetet kopplas till en dag under oktober månad, och att man ska fota något som börjar på den bokstaven och publicera bilden på sin blogg. För varje kommentar man får, förbinder man sig att skänka en krona till Bröstcancerfonden. Jag känner genast att jag vill delta i utmaningen, men mina bilder blir sällan något vidare värst, åtminstone inte för dem som inte känner mig. Så jag tänker att jag skriver fotona istället, plockar dem inifrån. Jag tänker mig stillbilder sorterade i avlånga plastlådor, grå. Jag tänker på ett mörklagt klassrum, tomt på luft, bänkrader riktade framåt mot en belyst vägg, en knölig duk. Jag hör bilderna som matas fram och skiftas. Ljudmassan från en stor grupp uttråkade människor: dragkedjor som öppnas och sluts igen, de tunga andetagen från dem som somnat. Knackande fingrar över bänklocken, suddgummin i färd att genomborras av blyertspennor. Den malande rösten från läraren, så det plötsliga avbrottet när en bild hamnat uppochned och måste vändas rätt igen.

Så skiftar tankarna och jag åker bil. Jag är barn, vi är på semester. Det finns stora, gula rapsfält utanför fönstren. Jag har fått godis, de är lite kladdiga, ligger knöliga längst ner i påsen. Det gäller att spara för resan är lång, längre än jag kan förstå, det är svårt det där med tider. Så leker vi en lek, det gäller att komma på ord för varje bokstav i alfabetet. Det är en bra lek när man måste vara stilla i en bil i hundra dagar, för så långa är stunderna där bilen rusar fram över vägen. Så rätt som det är har vi kommit till bokstaven G och orden:

Gratulation
Glitter
Glad
Tre ord som hör samman, fogar ihop ett kollage av bilder av födelsedagskalas med glittrande ögon och serpentinsnören. Presenter i blanka papper att öppna varligt, för att vikas ihop och spara till sedan, till nästa kalas, någon annans, inte mitt eget. Men det är inte det viktiga nu, det är det kalasbilderna som är, hur de sköljer över mig. Lyckliga och glada, aldrig svåra, i minnet. För där kommer alla som är bjudna, solen skiner alltid, och saften är godare än den finaste sockerdrickan man kan ställa på de solskensdukade borden.

Grodor
Mjuk, solvarm sand, lite våt efter regnet. Små, små grodor i mina barnahänder. Jag tänker mig att det är grodornas barn, som nyligt hoppat ut i världen. Jag har funderat över det senare, om de var bebisar eller bara en mycket liten art. Jag tar aldrig reda på det, för någonstans tycker jag om den, ovetskapen. Tycker om att grodor, oavsett ålder eller art, väl ändå är som folk är mest, är barn någonstans, inuti eller utanpå, på något sätt.

Så en sista bild, den kommer ifrån vuxenheten:

Grahamsmjöl
Den stora bakbunken på diskbänken. Det röda decilitermåttet i den uppvikta mjölpåsen. Solljuset på väg in genom köksfönstren. Den rutiga bakduken redan framtagen, väntande ovanpå ugnsgallret. Mina händer i degen. Nersjunka, tillfälligt stilla tillsammans med tanken.

************************************************************************************************

Under hösten 2012 arbetade jag fram ett manus tillsammans med Sveriges äldsta amatörteaterförening, "Cirkelteatern" i Årsta (Stockholm). I lördags såg  jag föreställningen "Räddare". Jag tycker att ensemblen och regissören har gjort ett fantastiskt fint jobb, så varmt, så innerligt, och jag är så lycklig över det. 

Så här skriver regissören Martin Hanson om "Räddare":
 "Vi bär alla på en eller flera rädslor. Rädslor som både kan skapas och frodas såväl i vårt inre som yttre rum. Saker som vi påverkar och påverkas av. Dessa rädslor gör något med oss, påverkar oss på något sätt. De kan ge oss drivkraften att förändra, skapa något nytt, annat. Men de kan också passivera oss, få oss att fastna. Det kanske rent av är dessa rädslor som gör oss till de vi är.

Vad händer om vi inte vill och vågar möta rädslorna? Låter oss känna och vara i rädslan, locka fram den ur vår mörka vrå? Då kanske vi öppnar dörren, låter en räddare kliva in. En räddare som ser oss, hör oss, tröstar oss. En räddare som inte ställer frågor eller svar utan bara möter, finns där, säger hej!"

Föreställningsdatum:
28, 29 september
6, 13, 19, 20 oktober

Tid: 19:00
Plats: Teaterlokalen vid Årsta torg
Regi: Martin Hanson
Manus: Frida Mellström
Bokning: Via e-post cirkelteatern@hotmail.com. Ange ditt namn, antal biljetter, samt vilket datum du önskar se föreställningen.
Ordinarie biljettpris: 100 kr.
Studenter och pensionärer: 80 kr.
Föreställningens längd: 1 timme och 40 min.


************************************************************************************************
Till nya läsare vill jag säga att ni är så innerligt välkomna hit, och att jag bara bloggar på måndagar.

18 kommentarer:

  1. "Tycker om att grodor, oavsett ålder eller art, väl ändå är som folk är mest, är barn någonstans, inuti eller utanpå, på något sätt". Så fantastiskt, så roligt, att tänka sig att grodor är som "folk är mest". :) Tycker också om att inte veta vissa saker, låta bli att googla, låta det vara ett mysterium, tänka ut en egen förklaring och tro på den. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det roligt att tänka sig det! Och vem vet, det kanske är på riktigt, alldeles sant, där de hoppar fram ur dikena och längs vägen ;)

      Visst är det skönt att välja vad man vill tro på ibland! Att låta fantasin bestämma också, inte bara vetenskapen=)

      Radera
  2. Vilka underbara bilder du målar upp! Jag ser dem och njuter. Harmoni!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så härligt att du tycker det, att du delar dem med mig!

      Radera
  3. Jag ser fram emot att få se fler bilder ur den där avlånga grå plastlådan. Jag minns inte att de var så spännande som dem du beskriver här!!;-) Blir det månne några uppochnedbilder längre fram? Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, minnena förvrängs och förvandlas på de trivsammaste sätt ibland, inte sant;)
      Uppochnedbilder, å, en sådan utmaning! Hm, får väl se vad jag kan göra åt det, längre fram ;)
      Kramar!

      Radera
  4. Tänk att bilder beskrivna med ord, dina, kan vara bättre än riktiga bilder. Ser allt framför mej och som Angelina tycker jag extra mycket om dina grodor :-)
    Bra att du antog utmaningen.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tar jag som en stor komplimang, Johanna, för jämför jag med dina foton är jag glad om det blir jämnt skägg kan jag säga;)

      Ja, utmaningen kändes helt rätt för mig, trots att jag inte kan fota. Ett viktigt ändamål, och dessutom en rolig grej.

      Kramar

      Radera
  5. Älskar att du skriver med ord.. det målar också bilder :)
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina, det känns så bra att hitta ett eget sätt att vara med på utmaningen! Jag tycker ju att den är superviktig och vill vara med, men jag kan inte fota.
      Kramar

      Radera
  6. Det behövs absolut inga bilder till dina texter :-) jag ser allt framför mig!!
    Må så gott stor kram
    Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ska du ha, så fint att höra!
      Vill ju gärna vara med på den viktiga utmaningen.
      Stora kramen, allt gott =)

      Radera
  7. Du skriver bilderna, det gör du verkligen. De blir levande, starka, på riktigt.

    En del av mig vill skriva under på att en bild säger mer än tusen ord, samtidigt så blir bilderna som skapas i mitt huvud med hjälp av ord ännu starkare, för de är mina egna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är så glad över att det fungerar, och tack för att du säger det =)

      Så spännande att höra att de förstärks hos dig, jag önskar att jag kunde se hur de ser ut inuti ditt huvud!

      Radera
  8. UNDERBART. Hittade just hit, gillar't. Gillade det att du bara bloggar på måndagar - intressant.

    Ha en fin kväll/vecka!
    //Tatjanis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och välkommen! Så roligt att du tittade in till mig och att du gillade vad du såg =)

      Ja, jag bestämde mig för att bara blogga på måndagar. Jag märkte att bloggandet stressade mig istället för att vara roligt, att det bara blev ett krav och dåligt samvete för mig. Det funkar jättebra att måndagsblogga, jag känner att jag hinner med på ett helt annat sätt. Eventuellt kommer jag att utöka med fler dagar längre fram, men än så länge trivs jag bäst så här. Jag är föräldraledig med en sexmånaders Valentin också, och vill känna att jag kan fokusera på att bara vara med honom =)

      Önskar också dig en riktigt fin vecka, nu ska jag kika in till dig=)

      Radera
  9. Tack för dina inre G och N-bilder. När du håller på sådär "Fridaaktigt" behövs det inga vanliga kort. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för din härliga kommentar!
      Kram

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.