Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

02 september, 2013

September

September. Det är tydligt att hösten är här. Jag tände lampan i fönstret för att skingra det grå ljuset i morse, och igår när vi gick stigen ner mot sjön, hade ännu fler blad gulnat på träden. Vattnet var tomt på badande, och inga glada skrik och skratt ekade genom skogen. Istället fanns där tystnaden och ron från de människor som låg på de soliga bryggorna och vände ansiktena mot den krispiga luften. Ibland blir det extra tydligt att tiden går. Stundom är det en lättnad, stundom kvittar det lika, men det händer också att det skrämmer mig. Oftast, som nu, är det lika delar. Jag tänker att det är en del av balansen, av dåtidens sorg och av nutidens skälvande lycka.

Till nya läsare vill jag säga att ni är så innerligt välkomna hit, och att jag bara bloggar på måndagar.

27 kommentarer:

  1. En skön tid för vila och lugn om man väljer att se det så :-) Och visst skrämmer den ständigt tickande tiden ibland.. Vi får försöka väga upp, stanna upp, och balansera bäst vi kan.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis som du säger, så är det ett val. Jag försöker göra det, och det hjälper en bit på vägen, det gör det =)
      Kramar!

      Radera
  2. Det är nog så här i brytningstider man som mest upplever tidens gång. En tid att rannsaka och planera.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst blir det tydligare då, när också naturen visar att tiden går, att livet förändras.

      Radera
  3. Jag har en sån kärlek till hösten, tycker det är en romantisk och härlig årstid som jag vill njuta med alla mina sinnen..
    Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska smittas av dig, för du har ju så rätt! Det finns en romantik och en härlighet, om man letar bland löven.
      Kram

      Radera
  4. Jag har också alltid känt blandade känslor inför september som kan vara så underbar. Den största boven är respekten för mörkret som egentligen inte alls är farligt, men i kombination med att allt dör i naturen och att vinden kan piska mina kinder svidröda och att jag ibland vid kusten inte kan se havet för dimman gör mig nedstämd och ger mig en släng av melankoli. Samtidigt är det en tid då jag kan vända tankarna inåt. Gå ner i varv. Njuta av levande ljus och drömma mig bort i en bra bok. Det jag saknar är en sprakande brasa. Hösten härnere kommer inte på länge som tur är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, jag vet alltför väl vad du menar, det är det där mörkret som skrämmer mig också, du vet. Samtidigt är det som du och flera andra säger så, att det går att välja att se till det fina med den ro och stillhet som följer med. Vi får väl hjälpas åt att minnas =)

      Radera
  5. Ja, september. Du vet ju vad jag tycker om hösten... Men ibland försöker jag komma ihåg att den också har en vacker sida. Vackra färger, klar luft, tända ljus, tedrickande och inte minst Gilmore Girls. Det kommer nog bli en bra höst det här! Man ska bara komma ihåg att tro på det=) Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det bestämmer vi tycker jag, kära du=)
      Vem vet, vi kanske till och med får möjlighet att ses och äta poptarts! Det vore himla fint.
      Kram

      Radera
  6. Tänk att det är vackert ändå! Att allt har sin tid.

    Kraam
    Petronella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så, Petronella, och det är fint att veta=)
      Kram

      Radera
  7. Stundom kvittar det lika. Dina ord är som praliner och poesi. Kram i septemberkvällen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära besläktade själ för att du förgyller min dag med sådana ord om min text=)
      Kramar tillbaka hela vägen till Kammebornia!

      Radera
  8. Den tystnade och ron vid vattnet låter väldigt avkopplande! JAg älskar hösten, dess fina färger och att faktiskt bara ibland får vara inne när vinden viner och få ta det lugnt utan att känna att man måste massa saker hela tiden..
    Kram Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är sant, den bjuder på vila på ett annat sätt än sommaren, vars väder kan kännas stressande ibland.
      Kram till dig och de dina!

      Radera
  9. Jovisst är hösten på väg, men just nu har sommaren kommit tillbaka hit till oss i några dagar.. Jag sitter på balkongen och klipper matt-trasor mest hela tiden :)

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så mysigt det låter, så hemtrevligt!
      Vi håller tummarna för att sommaren stannar ännu en tid, tycker jag =)
      Kram!

      Radera
  10. Jag älskar dina ord. De liksom tar sig direkt till hjärtat på en gång! Du är magisk på sätta ord på det jag också känner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ååå! Tusen, tusen tack! Du anar inte hur lycklig du gör mig.

      Radera
  11. Men så vackert du skriver! Stundom kvittar det lika. Vet inte hur många gånger jag läst den meningen nu. Smakat på den ordentligt. Ibland är svenska vackrare än något annat språk på denna jord, så är det bara. Och jag älskar den där meningen! Kramis och nattinatt från Bergen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Käraste livsnjutare tack från hjärtat, verkligen! Och tänk, att från Pär - akvarellmålaren själv, kommer de orden!

      kramar tillbaka!

      Radera
  12. Jag håller med de övriga, du sätter verkligen ord på vad jag känner.

    Oh Frida, vad jag önskar att du bodde nära! Tänk vad det skulle vara härligt att mötas på det nyöppnade lilla caféet bara ett par minuters promenad bort, slå sig ner i de mjuka sofforna, smaka på de himmelskt goda bullarna ("riktiga" bullar, inte sådana med köpesmak!) och prata bort en stund, om allt och inget. Få bolla mina tankar om framtiden med dig, lyssna på det du har att berätta- det hade varit underbart:) Och välbehövligt!! Stor kram, till både dig och dina finingar hemma!

    SvaraRadera
    Svar
    1. JA! JA! OCH JA! Det vore så fyttifantastiskt, ååå! Tänk så fint det skulle vara, så fint det kommer att bli! För nästa gång jag kommer ner går vi och fikar där, det bestämmer vi tycker jag!
      Kramar i mass!

      Radera
  13. Hej!
    Jag tittar in för första gången och ser att du skriver du bloggar bara på måndagar. Så bra att ha en bloggdag.
    September är det, och hösten kan ju vara fin som den varit.
    Ha nu en fin måndag på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, vad fint att du tittar in, det gör mig glad=)

      Ja, bestämde mig för att bara ha en bloggdag i veckan. Jag bloggade oftare förut, men det blev en stress till slut, som började förta glädjen. Nu ser jag fram emot måndagarna, och det är lustfyllt att blogga igen.

      Önskar också dig en fin måndag, nu ska jag kika in till dig=)

      Radera
  14. när min första var väldigt liten var den känslan hos mig med så ofta. mycket som blev stort och känsligt, en del nästan ohanterligt. men än idag är jag lite rädd av mig..och det obönhörliga i tidens gång. men vackert och skört och närvarande. det är ju livet, som jag försöker tänka. och det är det ju..

    kramar Lycke

    SvaraRadera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.