Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

16 september, 2013

"Minns att andas, leka och glädjas"

Det är natt därute, det yr av blåst, jag hör bladen och grenarna på träden. Jag borde sova, men vinden ger kraft. Jag brukar bli lycklig av blåst när den är ljum som nu, den öppnar upp luckorna, dammar ur själen. Men det blir inte mycket till frid ändå i natt, jag ligger vaken och stressar över allt som ska forma ett kalas nu till helgen.

Jag brukar inte ha kalas. Jag kan inte minnas sist jag hade ett. Jag kommer ju ihåg vissa av dem jag har haft förstås, och faktiskt med ett stort leende. Som det när jag fyllde fem och hade fått ett par nylonstrumpor, sådana som bara vuxna hade. Jag satt uppflugen på byrån i hallen, viftade med benen och ropade "Stäng fort, det blir KALLT, jag har NYLONSTRUMPOR på mig!" så snart en gäst steg in genom dörren.

Det är klart att jag har haft fler fester sedan dess, men för det mesta struntar jag i att kalasa. Jag blir så stressad att jag blir olycklig redan innan det har börjat, ångrar mig och vill gå hem, fastän det är hos mig festen ska vara. Jag glömmer så lätt att det är kära vänner jag har bjudit och inte människor som är där för att bedöma mitt festfixeri, och rädslan för att gästerna inte ska ha trevligt ger mig en ansvarskris som besvärar. Det är svårt att inte kunna se alla så ordentligt som jag vill, och jag viftar mest runt och yrar. Försöker prata med alla och envar på samma gång, säga "Hej och välkommen, jag är så glad att du kom", så innerligt, samtidigt som jag vill servera fina kakor, byta till annan musik och kanske skåla med någon.

Men den här gången vill jag att det ska bli på ett annat sätt. Det är ju min älskade unges namngivningskalas och vi ska fira att han finns. Jag vill slappna av och njuta, vara helt och hållet där. Känna glädjen och kärleken yra genom luften, ha ro nog att bli rörd.

Så jag bestämmer mig för att skriva dit en mening på listorna som ligger på vårt köksbord, ett ark för varje "Planera för" och "Kom ihåg". "Minns att andas, leka och glädjas" ska det stå. Så kommer jag alldeles säkert ihåg att göra just det tillsammans med alla som kommer på kalaset, och som till min stora lycka finns kring Valentin.

Till nya läsare vill jag säga att ni är så innerligt välkomna hit, och att jag bara bloggar på måndagar.

21 kommentarer:

  1. Åh, Frida, så väl jag känner igen mig. Både i yrandet och ångrandet och listskrivandet. Det är bra att skriva dit andas, leka och glädjas. Det är ju det viktigaste. Vad fint med namngivningskalas, det har jag också haft för mina barn. Och det var vackert och jag hann glädjas och det kommer du också att hinna.
    Jag älskar bilden av dig som femåring med de viftande benen!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad märkligt, Pia! Jag loggade in en stund efter att jag postat inlägget, och såg då att jag hade hunnit få en kommentar. Jag tänkte genast, att det måste vara du som hade skrivit den. Jag kände liksom på mig att du skulle veta och förstå precis hur det är.

      Kram!

      Radera
  2. Som vanligt är det underbart att läsa ditt inlägg! Jag var på en stor namngivningsfest denna sommar, den utsatta tiden saknades en tredjedel av gästerna! En "fadder" kom en timma försent och det blev mycket tid att andas och mingla med de gäster som kommit för föräldrarna, innan ceremonin kunde börja! Ibland hjälper det inte hur mycket man planerar, så det är bara att ta ett djupt andetag och njuta av dagen!
    Övertygad om att det kommer bli en jättefin fest för Valentin!
    Kram
    M.E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du =)

      Oj, så nervös jag hade blivit om namngivningsfesten hade börjat så! Men egentligen är det ju precis som du säger, att det enda man kan göra är att ta ett djupt andetag.

      Kram!

      Radera
  3. Vad jag känner igen mig, blir också så där stressad om det är jag som hamnar i blickpunkten på kalajset.. men jag minns en maskerad när jag var liten och fyllde fem då både vuxna och barn kom utklädda... det var kul att alla ställde upp och tog det på allvar..
    Kramar och en önskan om att ni får en lekfull och rolig namngivning
    Liv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att du minns den maskeraden, och vad spännande att det blev annorlunda när alla var utklädda och liksom kom som någon annan!

      Tack snälla!
      Kramar

      Radera
  4. Vad jag känner igen mig, blir också så där stressad om det är jag som hamnar i blickpunkten på kalajset.. men jag minns en maskerad när jag var liten och fyllde fem då både vuxna och barn kom utklädda... det var kul att alla ställde upp och tog det på allvar..
    Kramar och en önskan om att ni får en lekfull och rolig namngivning
    Liv

    SvaraRadera
  5. Hoppas att ni får ett alldeles perfekt namngivningskalas! Jag är övertygad att om man går in med din inställning så får man precis det man önskar sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina du, skönt att höra faktiskt =)

      Radera
  6. Jag önskar er ett helt fantastiskt kalas. Med den lille i centrum kanske det går lite lättare att njuta.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Det hoppas (och tror) jag med =)
      Kram!

      Radera
  7. Fridavännen! Yr på du, som en höna, det gör ingenting. Men försök njuta lite lite också under den ystra dansen. Det blir säkert kanon! Jag är säker på att du är en fantastisk värdinna utan att riktigt veta om det själv. Ta inte det där yrandet på så stort allvar, det är det inte värt. Jag har slutat med det, att ångra mig, att ha för höga krav. Det är vänner som kommer. Och vänner får ta mig precis som jag är.:-) Kramis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kära vän! Du har så rätt. Och jag har ju faktiskt världens vackraste vänner, alla andra må ursäkta, men det är faktiskt jag som har det;) och de är ju egentligen inte alls några att vara nervösa inför.
      Kram

      Radera
  8. hej rara..så länge sen jag kikade in. så mycket som varit, och hos dig vill jag ha tid att verkligen läsa och ta in, att hinna säga något bra, känns viktigt för mig (ler)
    och jag känner igen mig så mycket. blir alldeles exakt och precis likadan så fort vi ska ha nån tillställning och jag blir lika galen på mig själv för det. och så mycket bättre det känns de gånger man faktiskt bara slappnat av och existerat tillsammans med sina nära och kära..
    ska läsa mer här nedan. jag är förkyld så jag har tid (ler)

    kramar Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint att se dig igen, kära du, jag blir alltid så glad när jag ser ditt namn och dina eftertänksamma kommentarer!
      Ja, vad ska vi göra med oss själva? Tänk, så lätt det är att glömma bort hur lätt det egentligen kan vara att slappna av och bara vara med nära och kära...

      Kramar

      Radera
  9. Bra att lägga till det där på listan. Jag har alltid gjort listor så länge jag kan minnas. Glöm inte att njuta. Det kommer att bli bra. Andra både ser och vet att du är bra som du är. Kramis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Bosse =)
      Ja, visst är det bra med listor! Det får åtminstone mig att slappna av.
      Kram

      Radera
  10. Jag tror nog att du är den allra bästa värdinna men jag känner igen dina tankar runt det där med att ha kalas.. Glöm bara inte att ha nylonstrumpor på dig nu :)

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket Maidi! Tänk, så många det tycks vara som känner igen sig i det här, som inte heller kan slappna av. Vi borde göra gemensam sak och släppa på pressen allesammans =)

      Kram!

      Klart att jag ska ha nylonstrumpor ;) Och klänning! En prickig en som jag tycker så himla mycket om.

      Radera
  11. Känner igen mig i festfixarångesten. Pratade för ett par år sedan med en väninna om just detta, och hon nojade framförallt över det där att gästerna skulle ha tråkigt. Sen kom hon på att var och en faktiskt får ta ansvar själv för att ha roligt, att hon inte kan vara en clown som får alla att skratta. Efter det slappnade hon av, och säkerligen blev festerna bättre efter det :-)

    Jag gillar att pyssla och fixa och skämma bort andra. Det leder till att jag nog ibland övergör saker och ting, så jag får tvinga mig själv att lämna kvar lite stök i hörnen och inte eftersträva perfektion. Perfektion kan ju vara rätt trist, faktiskt.

    Hoppas namngivningsceremonin blev bra och att du andades, lekte och gladdes!

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din vän har så rätt! Att "Man har så roligt man gör sig", är ju faktiskt på riktigt, alldeles sant.

      Känner igen mig väl i det där pysslet och att ta sig vatten över huvudet ibland. Jag kan ha väldigt svårt för att överge en idé jag har pga tidsnöd eller brist på kraft, och känna att jag misslyckats lite om jag ändå tvingas till det.

      Tack så mycket =)

      Kram

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.