Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

12 augusti, 2013

Resorna


Det händer något med mitt skrivande när jag reser. Det är som om alla tankar som kan spreta åt olika håll, ge sig av, envist fixera sig vid annat, möts. Ringas in, samlas ihop och blandas, allt tätare, allt närmre, när milen passerar under min kropp. Det är något med stämningen som skapas, den som andas genom orden, i den nerv som uppstår när tankarna inte tyglas, när de tillåts löpa utan prestation, eller tvång.   

 Jag har lånat vännernas dator för att skriva, vi är hos dem på besök. De har en världskarta under sitt tangentbord. Jag tar pauser då och då, låter fingrarna löpa längs med gränserna, över färgerna. Stannar extra länge vid Portugal, landet som för alltid bor i mitt hjärta, det är grönt. Letar en stund efter Indien, det lila, där jag backpackat mig fram en gång. Ser Frankrike, Jordanien, Tyskland och så England, som är beigegrått. Minns min första längre resa, den gick dit, jag åkte själv. Tänker på hur jag däckades av magsmärtor från helvetet, minns världskartan som prydde väggen i rummet där jag låg. Minns hur jag grät i min ensamhet, hur hett jag önskade att det skulle vara lika nära mellan England och Sverige som det såg ut på kartan, där mitt hem bara låg en tumlängd bort.    

Jag slås av hur märkligt det är att mina dagar med Valentin, är de enda som samlat mina tankar som de resor jag gjort med tåg, buss, bil, båt eller flygplan. Ändå är resan med Valentin den enda som på riktigt lett mig hem och inte bort.

Min internetuppkoppling är lite si och så just nu. Därför kan det dröja innan jag kan svara på de kommentarer jag fått, men det kommer. Jag är så glad över att ni skriver till mig och jag vill alltid svara.

Till nya läsare vill jag säga att ni är så innerligt välkomna hit, och att jag bara bloggar på måndagar.

16 kommentarer:

  1. "Ändå är resan med Valentin den enda som på riktigt lett mig hem och inte bort"
    Älskar den meningen! :-)
    Du är på rätt resa - och vi får följa med på ett hörn genom dina ord - hur härligt är inte det?!
    Kram Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack finaste du! Och tack själv, för att vi får ta del av dina bilder och ord =)
      Kram

      Radera
  2. Du beskriver verkligen livet med din son på ett kärleksfullt och spännande vis. Lycklig fortsättning på er resa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket, så glad jag blir =)

      Radera
  3. Så fint du beskriver resan med Valentin <3
    Kanske kan du någon dag visa honom dom "gröna" , "lila" "rosa" länderna på världskartan....
    Hoppas allt är bra med dig och att du njuter av allt omkring dig!

    Kram Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina Sandra <3
      Jag hoppas verkligen att vi ska resa mycket med vår familj. Det är ett av mitt och Johans största gemensamma intresse, och vi vill föra det vidare till Valentin.

      Kram!

      Radera
  4. Åh, den största av resor, den med Valentin <3 Jag känner igen mig, på tåg tänker och skriver jag som bäst.. i det där vecket i tiden med vackra omgivningar som vindlar förbi utanför rutan.. det känns gott.
    Kramar och det roliga med måndagsbloggandet är att jag blir så glad när jag vet att snart får jag läsa ett inlägg för dig.. som en karamell man får suga på en vecka innan man får en ny

    Liv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, så fint beskrivet, fina du! Ett veck i tiden...precis så känns det ju!

      Och, tack för att du läser min blogg, och tack för att din finns <3

      Radera
  5. Ja, resan man gjorde när barnen föddes går inte att jämföra med så mycket annat.. Tror jag ska följa ditt exempel, att bara blogga på Måndagar..:)

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så!
      Ja, måndagsbloggande är inte så tokigt, mig passar det utmärkt. Det blir inte samma press och stress som det kan bli när man bloggar varje dag.

      Kram

      Radera
  6. Ja resan med ens barn är livets bästa!

    Kram Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja...jag är så tacksam över att få uppleva den.
      Kram

      Radera
  7. Tänk att du gör en slags resa som förhoppningsvis varar hela ditt liv och långt ifrån rör sig genom geografiska avstånd.
    När jag tänker tillbaka på mitt egna resande är det nästan uteslutande när jag blivit riktigt magsjuk som jag längtat hem.Det bevisar att det finns osynliga rötter när man är som svagast. En mamma är också oftast mycket viktig. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Osynliga rötter när man är som svagast"...så fint.

      Kram

      Radera
  8. Jag ser dig sitta där med världskartan. Stora kramar!

    SvaraRadera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.