Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

22 juli, 2013

Och vi var jämnåriga där, fastän ingen annanstans

Häromdagen kom så regnet, det fullkomligt forsade ner. Valentin var trött. Han låg länge i mitt knä och sov, djupt, med de små händerna avslappnade mot kinderna. Jag satt och läste, lyssnade på regnet som smattrade mot rutan, flöt i strömmar utanför på marken.

Tänkte på tidigare somrar, valde ut minnen från en särskild plats; mina morföräldrars sommarstuga i Gammelfäbodarna i Gästrikland. Mindes hur varmt vattnet alltid var när vi badade i dammen, min syster och jag. Hur den var så grund att vi kunde promenera rakt igenom den om vi bara höll andan i mitten. Hur vi satt i sanden vid vattnet och rev ut trådar ur handdukarna, hur kalla och stumma våra barfotafötter blev när vi sprang tillbaka till stugan på den instampade, en gång sandade vägen. Hur vi fick rita på väggarna i sovrummet, och hur våra teckningar blandades med dem som mamma och hennes syster ritat när de var barn. Så att våra åldrar avspeglades på väggarna, hur vi var jämnåriga där, fastän ingen annanstans.

Och jag tänkte på när vi åkte till Tyresö slott; jag, Valentin och min valde bror som också är Valentins gudfar. Hur vi bara var där i solen. Låg länge under ett träd och tittade på hur solen lyste igenom bladverket, hur vi lyssnade till prasslandet. Hur han fascinerades av det, Valentin. Gjorde stora ögon, munnen öppen. Jag tänkte på att jag alltid vill minnas det; hur han plockar ut en liten bit i tillvaron, upplever bara den.

17 kommentarer:

  1. Sommar med dem man älskar är alldeles underbart, både i minnet och i nutid!
    Ett härligt inlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så! Så ljuvligt när årstiden berikar allt det andra.
      Och tack =)

      Radera
  2. Barn är utmärkta att njuta av nuet och stunden! Vi borde ta efter och lära oss. Någonstans på vägen så glömmer man liksom bort...

    Kraam
    Petronella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är de verkligen, och nog är det som du säger att man glömmer bort hur man gör någonstans på vägen. Så underbart då att bli påmind genom dem.
      Kram!

      Radera
  3. Så underbart inlägg.. jag landar mitt i nuet och det magiska i en sommarstund.
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina, så glad över att få bjuda dig det.
      Kramar

      Radera
  4. Det är nog lätt att bli jämnåriga när man spenderar mer tid ute på sommaren även hemma som borta på semester...
    Kan se det hemma nu, allt från 5-12 åriga barn leker hela dagarna tillsammans... Och kul ser dom ut att ha :)
    Fint inlägg, som alltid ;-)
    Jag har "skäms struten"'på mig... Har varit inne och läst här utan att lämna spår...
    Hoppas att du och dina har en härlig sommar tillsammans... Känns som en av de bättre på väldigt länge..
    Må så gott
    Stor kram Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det nog, att sommar och semester i sig öppnar för möten!

      Jag vill inte att du ska skämmas, jag är glad över att du läser helt enkelt. Visst är det värdefullt att få kommentarer, men ibland har man som läsare ro att skriva en och ibland inte, så är livet, tänker jag =)

      Vi har en underbar sommar, och du har alldeles rätt i att det är en av de bättre på länge. Det är som jag sa till en vän häromdagen, att det kan vara den bästa sommaren någonsin.

      Hoppas att du och de dina har det lika bra!
      Kramar

      Radera
  5. Jag gillade verkligen att läsa om att ni fick rita på sovrumsväggarna, som sedan vävde ihop generationerna på ett häftigt sätt. Av små barn kan vi lära oss mycket som har gått förlorat av olika anledningar. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att du tyckte så! Det var så att när min morfar byggde stugan lät han mamma och hennes syster rita på väggarna i ett av rummen, i väntan på att de skulle tapetseras. Sedan tyckte han att teckningarna var så fina att han struntade i tapeterna.

      Och visst är det så med små barn. Det är en av de häftigaste grejerna och förmånerna med att få vara en mamma.

      Kram

      Radera
  6. Som en av kommentatriserna ovan har också jag "skämsstruten" på mig, har läst och inte lämnat spår. Förlåt. Tiden försvinner, de härliga sommardagarna övergår i ännu härligare sommarkvällar och det är bara att försöka hinna med att insupa så mycket som möjligt. Fina inlägg, som vanligt, vännen. Så otroligt vackert beskrivet om stugan i Gästrikland. Sköt om dig och de dina. Stor kram från Trondheim dit jobbet tagit mig idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch, inte vill jag att du ska ha skämsstruten på dig, inte alls! Visst uppskattar jag dina spår och kommentarer massor, de är värdefulla och glädjande för mig, men allt har sin tid, så är ju livet = )

      Tack vännen för dina fina ord om inlägget, jag blir alltid lika glad!

      Njut vidare genom sommaren nu, och må så gott, du och de dina!

      Kramar

      Radera
  7. Hej, vännen! Bara jag igen...;-) Du, jag skulle vilja fråga dig om en sak men vill varken ställa frågan här eller få svar i en kommentar. Kanske kunde du skicka din mailadress till siotiumest@gmail.com så att jag kan ta kontakt den vägen?... Inte något farligt;-)) Ha en fin dag! Kramar

    SvaraRadera
  8. Oj, spännande! Nu blir jag nyfiken! Min e-postadress till bloggen är frkfridafortissima@gmail.com:) kram!

    SvaraRadera
  9. och som jag uppskattar att läsa detta finaste..! du inspirerar mig till att skriva igen ..

    kramar Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så underbart att få göra det kära Lycke!
      Varm kram

      Radera
  10. Det är något magiskt när två tider - nuet och det förflutna - möts, flyter samman och blir ett. Ibland känns det som om ingenting egentligen har hänt eller förändrats däremellan.

    Jag lär mig av Valentin. "Att plocka ut en liten bit i tillvaron och uppleva bara den" - det ska jag öva på i dag.

    Kramar

    SvaraRadera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.