Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

08 juli, 2013

"Love will make this garment last longer"

Det är så med lyckan och med den intensiva närvaro jag känner just nu, att den stundtals slår över, lämnar ett allt för litet utrymme, en allt för liten plats att andas ensam i. Jag kan ha svårt att märka det ibland, jag bara skrattar vidare, kör på, till ilskan (det är oftast den, sedan gråten), slår ut allt, kräver sin återhämtning.

Som idag: Fann mig fräsande, snäsande ilsk till tårarna kom och jag grät en god stund, där på badrumsgolvet.

Gick en promenad tillsammans med min älskade och Valentin, och fick prata, prata och prata av mig, till vi kommit fram till sjön och jag kunde simma länge i det svala vattnet.

Och det känns bättre nu, helt, inte så fransigt. För det är som det står i Valentins pyjamas:

"Love will make this garment last longer. Handle with care."





Till nya läsare vill jag säga att ni är så innerligt välkomna hit, och att jag bara bloggar på måndagar.

14 kommentarer:

  1. Älskade Frida-vännen! TACK! Tack för ett underbart rart kuvert som landade hos mig precis när jag behövde det som bäst! Tack för dess innehåll, du har verkligen fångat mig där:) Tack för att du skriver om sådant som träffar rätt i hjärtat! Jag grät igår jag också, av ilska och av sorg. Önskade då att jag som du hade haft någon som tog med mig på en promenad och fanns där... Men bara att veta att det finns någon som du på andra sidan landet. Tillsammans är man mindre ensam heter det ju:) Många kramar/T

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och älskade Tanja - vännen, så lycklig jag är över din glädje! TACK själv för att du finns där på andra sidan landet <3

      Radera
  2. Så underbart skrivet Frida.. tänk om vi mindes det oftare. Både i mötet med oss själva och i mötet med andra. Mer kärlek, varsamhet och sårbarhet. Sårbarhet är den nya styrkan visar studier.. och för mig är det vad du beskriver.. den där sårbarheten när man ibland bara blir så mänsklig så man är arg och ledsen och gråter på ett badrumsgolv. Själv så kan jag ibland gömma undan sårbarheten inom mig men man borde bära den med stolthet.
    TACK för klokhet, TACK för ditt skrivande som är så bra så jag vet inte om du själv inser det. TACK för att just du visar livets väg.
    Med kärlek
    Liv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men, ååå! Så otroligt fint du skriver till mig, dessa dina ord ska sparas i hjärtat. Tusen, tusen tack, kära Liv!

      Och att sårbarheten är den nya styrkan...vilket underbart budskap!

      Med kärlek till dig,
      Frida

      Radera
  3. Du skriver så äkta och innerligt! Det går så väldigt mycket bättre med kärlek och varsam hantering, så är det bara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket, Hanna =)

      Och visst, så sant, så sant, att det är så!

      Radera
  4. Kära Frida. Jag förstår dig så väl. Jag kommer själv aldrig att få barn och hamna i den karusellen och måhända ibland också inrutade ekorrhjulet som ni befinner er i nu, men jag har vänner runt omkring mig som varit eller är där. Och när jag hör dem berätta, förstår jag. Du beskriver det så in i bomben bra, det där lilla lilla utrymmet som knappt finns och trasigheten, hur du bara kör på och ska vara den duktiga tills det till slut brister. Jag hejar på dig, vännen, men glöm inte bort dig själv där på vägen. Du är fantastisk! KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag hejar på dig, otroliga du! Tack för den omtanke och förståelse du skänker mig, den går rakt in i hjärtat. För även om jag är lycklig som aldrig förut, blir jag utmattad och glömmer bort att andas ibland...då är svar som dina extra fina att få.
      Stor kram!

      Radera
  5. Den första tiden lever man så nära allt. Risken finns hela tiden att det öppnas flera dörrar på samma gång och att det kan bli tvärdrag. Sedan beror det på personligheten. Man måste göra det som känns bäst för en själv. Viktigt är att hitta små hål för ett eget liv. Sololiv. En paus från alla måsten. Oftast behöver stunden inte vara lång i tid. Det handlar mer om kvalitet. Det är mer naturligt än onaturligt att mammor åker "Balder" under småbarnsåldern. Det sista var en amatörs åsikt, inget självupplevt. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din "amatöråsikt" är så klok, så sann. Det är också sant att jag behöver bli bättre på att skapa mig de där ensamma stunderna. Lyckan över Valentin är så stor och närvaron så intensiv att jag ofta glömmer, men också väljer bort ensamtiden, trots att jag egentligen skulle behöva den...tänker att "sedan".
      Kram

      Radera
  6. Åh, jag kan verkligen känna igen mig i det du beskriver. Intensiteten i lyckan kan faktiskt vara så stark att den snarare äter energi än ger... På något konstigt sätt. Så skönt att du får utlopp för det som måste ut, att du hittar andrum. Inte minst skönt att du kan jämna till det fransiga tillsammans med din familj.

    Jag har saknat att vara här och tänkt på dig mycket under min bloggfrånvaro. Funderat över hur du har det och hur livet artar sig med en liten.

    Varma kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Heeej Linn =)

      SÅ glad jag blir över att "se" dig igen. Jag har saknat din närvaro i blogguniversum och dina texter som är så fyllda med klokskap. Jag har kikat in till dig då och då, för att se om du är där =)

      Det är så fint att få din spegling på mina tankar, så fint att få bli igenkänd i dig, tack för att du skriver.

      Varma kramar tillbaka till dig!

      Radera
  7. Och så är det. Det kan bli för mycket krav helt plötsligt som kommer smygande, kanske omedvetet. Det ska ju vara på ett visst sätt med familj. Med att vara föräldrar. Hur ska det någonsin kunna flyta på helt smärtfritt när det är så mycket känslor inblandade?
    Det gör inte det. Men det går över. Och kärleken övervinner allt, som du säger :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Omedvetet" är verkligen nyckelordet! Jag är alldeles för bra på att bara köra på, i synnerhet när vägen är så lycklig som nu. Sedan kommer jag på först efteråt att jag borde ha andats.

      Och tusen tack för dina varma ord, Johanna. Det hörs att du själv är en mamma, och att du har varit det längre än jag ;)

      Kram!

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.