Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

24 juni, 2013

Ställtid

Det kliar inuti själen och tanken idag. Det är en liten rastlöshet som stressar, skaver, vinkar ett behov om att återta kontrollen, få ordning på tankar, rada upp, ordna till, se efter vad som är vad. Det blir alltid så när jag haft mycket omkring mig. Visst har det varit roliga dagar med glada möten och midsommarkalas, men jag blir alltid lite ledsen efter sådana tider, oförklarligt låg. Sedan minns jag vad jag glömt och saknar. Det är ställtiden. Jag behöver landa i det som sker, andas. Låta allt sjunka in. Se det bli minnen av vissa ting, och spinna vidare på andra.

Det är molnigt ute och det passar mig bra. Idag hade jag inte mäktat med solen. Den är underbar, men kan också stressa, kännas obarmhärtigt rask och manande, i synnerhet dagar som den här. Idag behöver jag det rofyllda i ett regn.

Valentin sover lugnt i vagnen bredvid mig, balkongdörren står öppen mot gården. Det doftar regn, blåser stilla i träden, men solen lurar bakom molnen. Det måste ha kommit en skur som vi sov förbi tidigare i förmiddags, den asfalt som inte skyddas av träden, är mörk. Jag hoppas på ännu ett regn, ett ihållande, svalkande. Då ska vi gå ut i det, Valentin och jag, och jag ska låta tankarna forsa längs gatorna, tillsammans med regnet.

Till nya läsare vill jag säga att ni är så innerligt välkomna hit, och att jag bara bloggar på måndagar.

11 kommentarer:

  1. Ja, visst är det märkligt när två själar samma tanke möts i bloggvärlden samma dag. För jag kände igen mig i ditt inlägg.. precis som du gjorde i mitt. Härligt, magiskt och sådär lyckosamt sammanträffande. Jag behöver också landandet och fungerar inte utan det.. tur att man kan lyssna inåt och inse det.. så nu tar jag reflektionstid/ställtid/fri-tid eller vad man vill kalla det.
    Kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. = )

      Ja, nog är det tur att vi kan det! Jag måste påminna mig själv om det ibland bara, så att jag inte rusar förbi det.
      Kram!

      Radera
  2. Vilket härligt ord. Ställtid. Sådant behöver jag också. Har alltid varit i stort behov av det. Oftast smög jag om det förr. Det var min egen hemlighet. När jag tvättade intryck, upplevelser och hängde upp framtidsplaner på inre tvättlinor. Utan detta kände jag mig halv och tom. Som en ytlig massa i en standardform. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, som jag tycker om dina liknelser och bilder!
      Och visst är det ett härligt ord! Jag googlade på det och hittade dess ursprung:

      http://www.metro.se/noje/bodil-jonsson-vill-inte-ge-rad-om-tid/Objfju!09_0747-23/

      Kram!

      Radera
  3. Kan du känna samma efter en resa? Känslorna du beskriver passar in på hur jag brukar känna mej då.
    Eller som nu när vi är mitt uppe i fantastiska juni och det känns som om tiden krymper ihop och det nästan blir stressigt när man inser hur kort sommaren är.. För mej brukar det hjälpa att vi pratar ihop oss mannen och jag. Sorterar tillsammans. Hjälper inte det får det ta den tid det tar.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut, då är det ofta så! När man reser är tiden som går ju som olik den man har när man är hemmavid, tycker jag.

      Jag vet precis vad du menar med sommarstressen! Och visst hjälper det att sortera tillsammans, det gör vi gärna, Johan och jag.
      Kram

      Radera
  4. Hmm... Du är klok i alla fall, Frida, som har lärt dig det och tar dig den där "ställtiden". Ibland är det skönt med en mulen dag och solen kan faktiskt kännas stressande ibland...

    Kraam
    Petronella

    SvaraRadera
    Svar
    1. =)
      Ja, jag har som lärt mig den hårda vägen att det är viktigt, rentav nödvändigt för att jag ska må bra.
      Kram

      Radera
  5. Jag tycker också om regniga dagar då man kan skrota runt lite hemma och göra saker som kommit efter pga att solen har skyndat och stressat en... Då det är nej nej att vara inne... Fast egentligen kanske man ska stressa ner och känna att man får vara inne om solen skiner (förutom en 8 årig son, han ska ut när solen skiner hehe)
    Att vara ute och njuta är vi nog ganska bra på iaf...
    Må så gott fina Frida...
    Som vanligt så är det så härligt att få läsa dina inlägg...
    Trevlig helg
    Kramar Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det skönt med sådana dagar och visst borde man tillåta sig att vara inne när solen skiner! Jag tänker att det är ett tänkande vi bär med oss eftersom vi bor i ett land där solen ibland är en sällsynt lyxvara. De perioder jag levt utomlands i soliga länder, har jag ändå haft den jakten på sol i mig.

      Så glad att du tycker om det jag skriver! Önskar dig och de dina en fin vecka,
      kramar

      Radera
  6. Vackert och vilsamt. Visst är det skönt med grå och regniga dagar ibland. Det är dagar som inte kräver något. Av samma anledning gillar jag söndagar. På söndagar finns inga förväntningar från något håll om att man ska vara aktiv, social eller glad...

    Men allt är naturligtvis bara en mental konstruktion.

    SvaraRadera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.