Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

03 juni, 2013

Jag vill att orden ska omge mig

Jag har fått hit mina böcker nu. De som har stått på olika platser, olika vindar, omhändertagna av andra, väntandes på mig. På att jag skulle sluta flacka runt, bo i resväska, lägga min hatt i kortvariga hem.

Nu står de där i hyllorna, i dubbla rader, annars får jag inte rum med alla mina böcker. Jag tycker egentligen inte om att en del av dem är dolda, jag vill att alla titlar ska synas, att alla ord ska omge mig. Jag vill inte välja vilka böcker som är viktigast; vilka som ska synas och vilka som inte ska göra det. Ändå står de bara där och samlar damm nu, är skådebröd, prydnader.

Det är för att något hände med mig förra året, då, när allt var så tungt. Det var ett helvetesår det där 2012, på flera sätt, på många vis, det säger vi ofta till varandra; min syster, min älskade och jag. (Så här i efterhand vet vi ju att det också var ett lyckans år, eftersom Valentin kom till. Men det visste vi inte då.)

Sådana helvetesår sätter spår, ynglar av sig på allehanda, oväntade sätt. För mig blev det omöjligt att läsa. Jag som läst så länge jag kan minnas - mycket, alltid, hela tiden och som en nödvändighet i mitt liv, slutade plötsligt. Det var en sorg, och det dröjde innan jag ville förstå att det hänt. Jag gick till biblioteket och lånade böcker precis som vanligt, men lämnade tillbaka dem olästa, oöppnade. Jag köpte böcker, men lät dem ligga kvar i kassarna.

Det tog sin tid innan jag förstod vad det var som hänt:

Jag kunde inte följa trådarna genom raderna, fokusera, jag var för slutkörd för att bidra med mitt känsloliv. För det är ju så det är att läsa, att man själv fyller på med det som orden inte räcker till. Har man inte kraft till det blir orden döda, stela, faller platta i marken, saknar liv.

Så häromdagen när jag gick förbi bokhyllan, såg jag en bok jag inte läst. Jag fastnade för titeln, läste på baksidan, öppnade den och läste de första raderna för att se om språket tilltalade mig. Precis så har jag alltid gjort när jag söker efter något att läsa, det är en invand procedur.

Så plötsligt fann jag mig läsande en bok igen, lika plötsligt som jag upphörde med läsningen, har jag börjat igen.

Jag antar att cirkeln är sluten, jag antar att jag har börjat om igen. Eller fortsatt kanske, det beror på hur man ser det.

I vilket fall som helst, boken heter "Ibland undrar jag om jag minns rätt" och är skriven av Astrid Trotzig. Om du mot all förmodan skulle snubbla över min blogg, Astrid, så vill jag säga "Tusen tack!" till dig.

Till nya läsare vill jag säga att ni är så innerligt välkomna hit, och att jag bara bloggar på måndagar.

16 kommentarer:

  1. Jag önskar att jag nångång hade lärt mig älska böcker, men jag har inte hittat det än. Jag fångas inte upp, jag läser sida efter sida men glömmer vad jag läst. Jag har aldrig lyckats lära mig det där på riktigt, tyvärr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad tråkigt, särskilt som du tycks ha försökt!
      Men jag tänker att det kanske finns andra ting som fångar dig, som ger dig det som böckerna ger mig.

      Radera
  2. Så fantastiskt att du funnit vägen tilbaka till orden och raderna, till berättelserna. Jag förstår precis, känner igen mig. 2009 var mitt helvetesår, året jag bestämde mig för att lämna allt och alla, inklusive sambo sedan femton år tillbaka, för att bli norrman på riktigt istället för pendlare. Jag tappade helt lusten till böckerna och det skrivna ordet. Är så glad jag hittade tillbaka. Nu skriver jag mer än någonsin, slukar böcker i ett fasligt tempo. Också när jag mår dåligt har böckerna och skrivandet fått en viktig funktion. Ha det bra, vännen! Kramis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk att det är orden som drabbas. Det är ju dem man behöver för att finna tröst och stöd. Så glad att du hittat tillbaka, så att vi får läsa dina texter!
      Kramar

      Radera
  3. Hoppas du aldrig får uppleva ett nytt 2012 igen när det gäller allt det jobbiga.
    I böckernas värld har jag alltid hittat en trygghet, samhörighet och ett stort sällskap. Jag pratar om de bra böckerna. När jag fick diagnosen utbränd var det därför extra tufft. Hopplöst att läsa samma mening om och om igen. Koncentrationssvårigheter. Ibland när jag fått små återfall märks det så tydligt i läsandet. Jag är tacksam för att det inte händer så ofta numera. Sköt om dig och dina.
    Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina du, det hoppas jag med.

      Jag vet precis vad du menar med att böckerna skänker trygghet, samhörighet och sällskap och känner så väl igen sorgen när det inte går att läsa, när man behöver det som bäst.

      Jag hoppas att dina koncentrationssvårigheter
      ska försvinna helt och hållet, och aldrig komma
      tillbaka.
      Kram

      Radera
  4. Jag älskar också att läsa, slukar böcker (om jag får vara i fred hihi) men jag har också kommit in i en svacka, det ligger orörda böcker... Många böcker har fått åka ut i garaget pga platsbrist men nu när jag läst ditt inlägg vill jag ha in dom igen ;-) jag har iaf inte mage att göra mig av med dom!
    Nä inga mer skit år... 2011 var mitt när jag förlorade min mamma! Så bort med -11 & -12...(ja förutom lyckan att Valentin blev till)
    Jag gillar dina måndags inlägg, det blir som att nästan läsa en "bok", jag väntar ivrigt på måndagarna ;-)

    Må så gott
    Kramar Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, bort med skitåren! Det bestämmer vi tycker jag!

      Jag beklagar sorgen efter din mamma, så fruktansvärt tungt det måste vara <3

      Jag blir så glad över dina ord om min blogg, tack fina Sandra:)

      Fint att jag fick inspirera dig:)

      Kramar

      Radera
  5. Jag minns att du berättat om att du tappat din lust till att läsa och nu blir jag så glad av att "höra" att du funnit den igen! 2009-2010 var min tid som var så där förfärlig. Nu fick jag ett tråkigt besked, får sluta. Kram T

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tillbaka: Jo, jag ville bara säga att jag känner igen mig i det du skriver. Kanske inte exakt i att "orden försvinner" men att livet liksom bara går på tomgång, att allt går ut på att ta sig vidare dag för dag. Det är en förfärlig känsla, och när man ser tillbaka på den tiden så kan man knappt förstå att man orkade. Men nu är det en ny tid i ditt liv, en tid då Valentin är här och där du kan se framåt. Lycka! Många kramar!

      Radera
    2. Käraste Tanja, med risk för att verka tjatig: Jag är så glad att vi funnit varandra här i blogguniversum! Det är så fint att se hur ofta våra tankar och känslor krokar i varandra, och det är så fint att känna igen sig!

      Jag skriver till dig som till Sandra här ovan, bort med skitåren! Jag önskar oss alla gyllene lyckoår istället, i eviga tider!

      Många kramar och massor med extra för det tråkiga besked du fick!

      Radera
  6. Vad skönt att du hittat tillbaka till böckerna.. Nu för tiden läser ju många på sina Paddor eller lyssnar på böcker men jag vill allt fortfarande bläddra i papperet själv..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det verkligen:)
      Jag håller med dig, böcker ska läsas så att man kan prassla med sidorna!
      Kram

      Radera
  7. fina ..jag läser i perioder och blir alltid lycklig när jag gör det. gör precis som du..läser några rader i början och ser om det fångar mig. just nu letar jag en bok jag började läsa men tappade bort. den finns nånstans här i röran :)

    ~Lycke

    SvaraRadera
  8. Vad fint att orden i böckerna funnit dig igen.. när du var redo. Jag har själv nu en läspaus vilket jag inte riktigt vet hur det blev så och som den hängivna läsare jag är så känns det märkligt.. från att läsa 5-10 böcker i månaden till nån enstaka inom loppet av flera månader.. men jag tror orden finner mig igen. När det är dags.
    Kramar

    SvaraRadera
  9. Det känns symboliskt. Eller, mer än symboliskt. Kanske mer som ett tecken på att du i någon mån lagt det jobbiga bakom dig, och är redo för nuet och framtiden.

    Jag har upplevt samma sak. Tappade förmågan att både läsa och att formulera mig. Känslan av att hitta tillbaka till orden - egna och andras... magisk!

    SvaraRadera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.