Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

06 maj, 2013

Ljusa kvällar om våren

Det är något med våren som värker i mig, den känns så starkt att den nästan är smärtsam. Sådant är dess intryck, avtryck, i mig. Och jag går mitt i den, mitt bland blommorna och träden, och jag känner det starkare än någonsin inuti mig:
Det nya i våren när den smälter samman med den starka lyckan, med den ofattbara kärleken jag känner till mitt barn, där jag går med honom i vagnen.

Som igår när vi tog en kvällspromenad, min älskade och jag. Drog barnvagnen bland de sjungande fåglarna, längs med vattnet. Vi pratade om den tid som var just innan denna, om de långa, mörka månaderna, som är en del av lyckan nu. Vi mindes illamåendet och kräkningarna som aldrig släppte sitt grepp om mig, liksom värken i kroppen och de avdomnade händerna, men mest av allt mindes vi oron. Hur den stal min förmåga att glädjas, hur jag inte vågade tro, att detta lilla liv som är vår Valentin, hade kommit för att stanna. Vi mindes hur oron smälte samman med den långa, tunga vintern, hur kylan och mörkret drog ner mig med sig, hur tiden tycktes bli allt längre, trots de kortare dagarna. Hur vi promenerade tillsammans då liksom nu, drömde oss bort till våren. Hur vi sa  till varandra att då, tänk då, är allt detta över. Får vi ha honom hos oss då? Får vi promenera tillsammans med honom då, får vi dra honom i en barnvagn?  Får vi rå honom, pussa honom, bära honom i våra armar då, bland de nyutslagna blommorna, de knoppande träden?

Och jag mindes de stunder jag vågade tro. När de ögonblick lyckan i förväntan var starkare än oron och rädslan. När jag såg inuti mig hur vi skulle promenera tillsammans vi tre, som vi gör nu, under ljusa kvällar om våren.


Till nya läsare vill jag säga att ni är så innerligt välkomna hit, och att jag bara bloggar på måndagar.

28 kommentarer:

  1. Så vacker våren alltid kommer att vara för er med detta som klangbotten.

    SvaraRadera
  2. Å, så fint att han kom, att ni får ha honom, att ni vågar glädjas nu! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är en fantastiskt skatt för oss, det är det=)
      Kram

      Radera
  3. Meen, åhhh! Om du visste vad jag känner igen mig! Den där gnagande oron hela tiden och svårigheten att glädjas fullt ut för att man inte riktigt törs. Törs tro att det kan vara sant. Att det ska gå bra. Och när man sedan går där. Overkligt och overklig lycka! Är så glad och lycklig för er skull och för er Valentinlycka!!!

    Kraam
    Petronella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint att du känner igen dig i mig och att jag får känna igen mig i dig!
      Kramar

      Radera
  4. Fina Frida! Du skriver så vackert att klockorna stannar! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, så lycklig du gör mig, vackra Pia!
      kram

      Radera
  5. Vännen, du beskriver livet och skörheten och lyckan och oron och kärleken och...ja, allt! så oerhört fint. Helt tagen, både av det här och inte minst ditt förra inlägg. Tack för att du delar med dig. Ha en förträfflig dag alla tre! Kramis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack för dina ord! En lyckoskatt är de, att spara i hjärtat .
      Var rädd om dig!
      Varma kramar

      Radera
  6. Du förgyller måndagarna Frida. Jag var inne flera gånger och längtade igår. Den som väntar på något gott... Pia fångade ditt inlägg så "klockrent". Instämmer. Du skriver så vackert så det nästan gör ont. Njut av våren och Valentin.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finaste Bosse, tack från hjärtat!
      Och tack för att du finns såväl här som i din blogg.
      Kram

      Radera
  7. Det är underbart att våren är här och att man äntligen vågar tro och hoppas igen! Det var som om den aldrig skulle komma hit till oss, men faktiskt, idag, så känner jag att det vänt. Fantastiskt härligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så skönt att våren nått er! Det är ett frustrerande elände att gå och vänta!

      Radera
  8. Så underbart att ni får möta våren tillsammans, ni alla tre...
    Våren har varit efterlängtad... Tycker att vintern har varat allt för länge... Man väntar och väntar men nu idag har träden börjat skymta gröna, precis som det skedde under em...
    Hoppas ni får en massa ljuva härliga promenader framöver...

    Kram Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det verkligen!
      Våren har aldrig varit så ljuvlig som nu.

      Och vintern, ja, den tycktes aldrig ta slut!
      Kram

      Radera
  9. Ett sammanträffande, även om mitt inlägg är betydligt mer ordfattigt än ditt, men dessa ljuva vårkvällar.. :-)
    Så glad för er skull, att ni nu är tre som får njuta av allt detta vackra!

    Kramar till er!

    SvaraRadera
  10. Magiskt att ni får ha honom hos er och glädjas under vårblom och vackra himlar.
    Kramen från Liv

    SvaraRadera
  11. Kikar in och önskar dig en trevlig helg och hoppas det blir långa härliga promenader med dina två killar...
    Kramar Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket =)
      VI hade en underbar helg!
      Kramar

      Radera
  12. Ibland är det svårt att våga tro på lyckan, att den ska hända just mig. Kanske i all synnerhet när det är något så stort som ett helt nytt liv, ett barn.

    Men nu är han här. Och våren likaså, och det gör mig innerligt, innerligt glad att läsa att kraften, orken och glädjen är tillbaka. Du tog dig igenom allt det jobbiga och mörka. Vi gör oftast det, tack och lov.

    Det låter som att ni njuter storligen av allt det vackra som den här årstiden har att erbjuda, och varandra. Fortsätt så :-)

    Många varma kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nog är det svårt, det där att våga! Tänk, så törs man...kanske faller man hårdare då? Jag övar mig på att ta ut lyckan i förskott, men jag tycker att det är så svårt!

      Men nu njuter jag storligen! Det är verkligen som jag skrev innan, att våren aldrig har varit ljuvligare än nu.

      Stora kramar!

      Radera
  13. Jag fullkomligt älskar att bada i dina ord och meningar...de skapar mening och ger känslor
    Tack för att jag får ta del av detta
    kramar
    Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Emma, jag blir så glad och rörd!
      Tusen tack kära!
      Många kramar

      Radera
  14. Jag tänker så mycket på er, när jag ser något sött babyplagg eller annat som passar en liten så tänker jag att det är underbart att du nu får uppleva det! Ja inte själva shoppingen i sig kanske, men känslan av att få komma in i den värld som föräldraskapet medför...Kunna se en liten socka eller body och inse exakt hur små de är när de är nyfödda! Vilken ofattbar känsla det är, det där som alla säger och som man inte riktigt förstår förrän DÅ.

    Och jag, som liksom du hade en ganska tuff graviditet, kommer ihåg den där långa tiden då man knappt trodde att det skulle komma ett slut, en belöning. Men nu Frida, nu är han här och det kommer att komma så många vårar framöver, men bara en som den här, den allra allra första! Jag vet att du njuter, att ni njuter! Men också att tiden inte räcker till, att orken inte alltid finns och att man kan vara den tröttaste av de trötta, ja alldeles utmattad fast man "bara" är hemma. Och det är helt okej, jag hoppas du vet det, att du känner det! Och så småningom så börjar man faktiskt få sova längre perioder igen, få börja känna sig utvilad och orka med annat än bara den lilla bubblan man är i.

    Men låt det få vara just en bubbla, blogga t.ex. bara om du orkar och vill! Många många kramar!!/T

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tanja, du är lika fin som alltid! Jag är så glad över att vi snubblade över varandra, här i blogguniversum. Som så ofta skriver en hälsning fylld med omsorg, som en stor kram!

      Tack min kära vän.

      Stora kramar till dig och de dina!

      Radera
  15. Vad mysigt och fint det låter och så härligt du skriver..

    Kram Maidi

    SvaraRadera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.