Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

27 maj, 2013

"För minnenas skull"

Det är natt och tankarna vandrar. Så där dimmiga, immiga, sömndruckna som de blir mellan mina host - och snorattacker och Valentins amningar. Jag tänker att imorgon är det måndag och dags att blogga igen. Och jag vill skriva om ett minne, något vackert, inramat. Något pyntat, med angenäm doft och smak.

Istället hamnar jag i en annan fåra. I ett minne, javisst, men ett mörkare, naknare. Jag minns en kvinna som hälsade på i mitt föräldrahem en gång när jag var elva. Åtminstone tror jag att jag var det, jag minns trägolvet i vardagsrummet i det som var hemma då, glasdörrarna.

Kvinnan var en ung vuxen, till och med jag kunde se det, fastän jag själv var ett barn. Så här i efterhand tänker jag mig...trettio år? Tjugofem? Jag vet inte så noga, men någonting sådant. Jag minns att hon var vacker, olik andra vuxna jag sett, med sitt snaggade hår, sina mörka kläder, sin färgglada sjal. På ena sidan av hennes huvud löpte ett ärr, skinande vitt. Det var det som låg till grund för det samtal som ägde rum mellan de vuxna. De talade om hur hon hade blivit en kvinna utan minne. Hur de enda bevisen, de enda minnen hon hade av allt det hon upplevt, var fotografierna i hennes album. Jag minns hur märkligt det var, hur otroligt hemskt, hur jag såg på mina egna foton efteråt, försökte föreställa mig att jag var med om samma sak som kvinnan som kom på besök.

Det är henne jag tänker på när jag ligger vaken denna natt och bläddrar i mitt huvud efter minnen, skissar på den text jag ska lägga upp på min blogg. Jag tänker på hur grymt det är, hur oförståeligt, svårt. Att jag kan ligga vaken tjugofem år senare och minnas den där kvinnan, när hon inte minns vad hon gjorde igår.

Titeln på detta inlägg har jag hämtat från den fantastiska Eva Dahlgrens samlingsskiva.

Till nya läsare vill jag säga att ni är så innerligt välkomna hit, och att jag bara bloggar på måndagar.

16 kommentarer:

  1. Åh, Frida, vilket vackert, speciellt och vemodigt minne. Tack för dina fantastiska texter! Hoppas att ni har det fint i det sömndruckna nattvakande nylivet! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära för att du finns och tycker om mina texter!

      Vi har det fint, det är en lycklig tid, stor och mäktig.
      Kram!

      Radera
  2. Tänk vad personer, dofter, platser, mm kan sätta sig fast i minnet och man kan nästan minnas tillfällena som igår..
    Må så gott fina du
    Kramar Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så är det verkligen!
      Och tänk så fort man färdas tillbaka i tiden, när en doft, smak eller liknande påminner en...

      Stor kram, fina!

      Radera
  3. En stark text som alla måndagar! Hoppas ni har det bra mellan amningar och hostattacker!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack =)

      Tack, vi har det jättebra, verkligen!

      Radera
  4. Känner bara att jag vill veta mer om den unga kvinnan, hur mörkt och trist och eländigt den historien än skulle framstå. Starkt skrivet, rakt på och vackert som vanligt. Ta hand om dig och de dina. Kramis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag undrar också vad som hände med henne. Som jag minns det besökte hon oss bara den enda gången...jag ska fråga mamma och pappa om de vet.

      Tack för dina ord, jag blir så glad.

      Kramar

      Radera
  5. Ett starkt minne för elvaåriga Frida som poppar upp tjugofem år senare. Nu beskrivet naket, både sorgligt och vackert. Hon minns inte igår. Du minns det som hände för över nio tusen dagar sedan.
    Eva Dahlgren har en viktig plats i mitt hjärta. Den låten är en av många favoriter. Detta är en av mina favoritbloggar där djupisBosse alltid berörs.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk så fint att vi delar känslan inför Eva Dahlgren!

      Och jag är väldigt lycklig över att få driva en av dina favoritbloggar, verkligen!

      Och det fina är ju också det, att din blogg är en av mina favoriter =)

      Kramar

      Radera
  6. Vilket vackert, smärtsamt och sorgligt minne som kommer till dig i natten.. så mycket vi tar för givet..
    Kramar från Liv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja...nog är det så...det är märkligt...
      kramar

      Radera
  7. Krya på dig och jag förstår att detta var ett starkt minne, hade varit det även om man hade varit vuxen...

    Kraam
    Petronella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack =)

      Ja, det är det verkligen...

      kramar!

      Radera
  8. hej fina! så glad vara här igen. det har varit mycket här...också mellan raderna, men nu öppnar sig världen lite smått och allt känns vackert, känner sommaren in i varje del av mitt väsen. tycker så om dina ord. alltid, och även minnen som är svåra. tycker om tillbakablickar mot det man minns. och så starkt allting uppfattades som barn. och livet..som kan vara så hårt ibland. idag är sommaren vacker. jag ber om att få vara lycklig varje dag från och med början av denna vecka. jag ser mig själv i spegeln om morgonen och säger. jag ber om att denna dagen ska få blir fin. jag ber om att få vara lycklig idag, och att alla ska få må bra. det känns som att jag blir bönhörd..

    kramar Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kära!
      Så glad att du är här igen!
      Så glad att världen börjar öppna sig för dig, att du känner att du blir bönhörd... jag tänker på dig och vill att det fortsätter att vara så för dig.

      Och jag är glad över att du tycker om mina ord, precis som jag tycker om dina.

      Kramar

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.