Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

29 april, 2013

Håller ihop när vi faller isär

Det här inlägget skrev jag för snart två månader sedan, men det har inte varit rätt tid att publicera det. Egentligen passar det inte min sinnesstämning idag heller, men det är ändå fint att läsa det så här i efterhand och att dela det med er.

Ibland blir det för lyckligt, för berörande, nära.
Då vill jag inte må bra, inte tänka ljusa, vackra tankar.
Vill jag vältra mig i elände, tycka synd om mig, nicka eftertryckligt, humma olycksbådande, självgott säga:

"Jo lu´, jag sa ju det, det var ju det jag sa!"

Det är sådana dagar jag drar ner persiennerna, stänger av telefonen, ber min älskade om ursäkt i förskott, säger:

"Det är inte du, det är jag!"

Startar upp datorn, tittar på avsnitt efter avsnitt av 24 , serien där den desillusionerade Jack Bauer tar livet av folk enligt utilitarismens regler, på löpande band.

Det för mina tankar till grundskolan. Läraren brukade fråga om vi var rädda för de uppstoppade djuren i biologisalen, om vi fann de obehagliga, och visst gjorde jag det. Men det var ingenting mot känslan inför rymden, den vilsenheten, den bottenlösa rädslan, det var inte det.

Så kommer min älskade in i rummet och håller om mig i alla fall och ändå, fastän jag är full av taggar, vass att ta i, helt och hållet så.

Jag sitter i hans famn och jag tänker på raden ur Mia Skäringers text:

Håller ihop när vi faller isär
som kärleken är

Och jag är så lycklig över att min älskade finns och att han är just här.

19 kommentarer:

  1. Det är inte rätt dag. Det finns ingen fel dag. Jag skriver själv sällan dagbok på bloggen. Fortfarande missar en del läsare detta. Tror att något hemskt hänt mig idag eller något roligt och dråpligt.
    Ditt inlägg berör varje känselnerv i mig. Din älskade kommer in i rummet och håller om dig fast du är full av taggar. Vackert och sårbart Frida.
    Du ber din älskade om ursäkt i förskott. En inre strid uppstår inom mig. Jag är svag för texten men önskar ingen att må så där.
    Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. å, finaste Bosse, din hälsning är som en stor kram!
      Tack =)

      Radera
    2. Och visst kan det bli knasigt ibland, när det uppfattas som en dagbok. Jag vet aldrig riktigt vad jag ska svara då, kan känna mig lite dum när det händer :/

      Radera
  2. Det är väl viktigt att kunna känna att man kan falla när man är två... Att man kan få vara nere, få ha taggarna utåt och ändå vara älskad och älska...
    Kramar till dig fina Frida

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det viktigt, bland det viktigaste tänker jag.

      Stora kramar kära du!

      Radera
  3. Såå vackert, Frida! När man är så där full av taggar och vill vara ifred och ingen ska ta i en, fast egentligen vill man nog det, innerst inne. Och efter en stund... så faller taggarna liksom av. En efter en.

    Kraam och ha en underbar Valborg!
    Petronella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint det blir i hjärtat på mig, när du skriver så, och känner igen.
      Varm kram tillbaka!

      Radera
  4. Ååå, vad du skriver vackert... underbart!!!!
    Kramar från Liv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, så lyckligt att du tycker det!
      Många kramar

      Radera
  5. Det är kärlek. Att förstå att dessa dagar och stunder är precis lika viktiga som de dagar då solen skiner och himlen är blå inuti hjärtat. Att det är ok. Att ha någon som fångar en när man faller. Som lyfter och bär när man själv inte orkar. Som älskar i all sin nakenhet.

    Jag är glad att du har någon i ditt liv som älskar dig på det viset Frida. Och jag är glad att jag har detsamma i mitt liv. En kraft utan sitt like.

    Ta hand om varandra.♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så innerligt vackert du speglar, tusen tack för att du delar!
      Stora, varma kramar till dig och de dina <3

      Radera
  6. Det finaste av allt är att du har någon som finns där bland taggar och bottenlös rädsla :-)

    Som jag själv fallit ner i avgrunden, detta bottenlösa oförståeliga kosmos, under en millisekund och evighet. För att sedan fångas upp och kastas tillbaka till det enda vi kan förstå och ha kontroll över. Nuet. Det enda som räknas.
    Som en tröst blir dina ord, Frida.

    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finaste du, så kärt att mötas, när dina ord blir en tröst för mig <3

      Varm kram

      Radera
  7. Har varit bortrest nästan hela april, så har jag mycket att ta igen i bloggvärlden!
    Men här blev jag ju alldeles tagen, världen har blivit ännu lite bättre med en liten Valentin!
    Stort, stort GRATTIS och Lycka till med det lilla underverket!
    Kram
    Melodys matte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket <3

      Och välkommen tillbaka! Ska genast kika in till dig =)

      Stora kramar

      Radera
  8. hej fina, så länge sen! mycket här. Liten slutat dagis och ska börja annat när mammahjärtat sade så. slipar tak och målar i vardagsrummet så fort han sover. ville bara säga att jag känner igen något här. jag har en stor rädsla inuti har jag märkt, en sån där odefinierbar som bara är där och regerar ibland. som inte låter en njuta lyckan helt utan frukta katastrofer i smyg och tillverka desamma om de inte kommer :) också här den lugna trygga mannen, navet, han jag faktiskt älskar mer än jag törs se sådär alldeles tydligt på..

    majkramar Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finaste Lycke, så fint att se dig igen!
      Och så fint att bli igenkänd, få spegla mig i dig.

      Och att få dela en bit av ditt liv, så kärt det är.

      Varma kramar

      Radera
  9. Vissa dagar... Vissa dagar bara är så. De drabbar mig också. Då vill jag inte vara tapper, stark, käck och positiv. Orkar inte. Då vill jag också stänga in mig. Det kan få vara så, så länge det inte sker för ofta.

    Det är en fantastisk gåva att ha människor i sitt liv som helt enkelt bara finns där och accepterar att de där dagarna kommer, och som kan vara en livlina till verkligheten och glädjen.

    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och visst är det nästan nödvändigt? I alla fall är det så för mig. Jag behöver dyka ner i gyttjan ibland, för att orka ta mig samman, sträva framåt igen.

      Och dessa människor, dessa livlinor, vilka fantastiska gåvor de är, jag håller med dig! En lycka är de, jag vet inte hur jag skulle klara mig utan dem.

      Varm kram

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.