Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

18 mars, 2013

Melodifestivalen och drömmarna

De svenska uttagningarna för Melodifestivalen är över för i år, och jag har sett alla deltävlingar. Hejat på, glatts, gömt mig bakom skämskuddar. Det är som små kalas varje gång Melodifestivalen visas. Det att dela känslorna, dramat, tårarna, allt det där som är på riktigt, men ändå på låtsas på samma gång. För det är ju inte riktigt verkligt, i alla fall inte för mig framför teven, i vilket fall som helst är det inte på liv eller död för någon.

Men ändå är det så mycket mer för mig än ett teveprogram. Det är minnen från när jag var liten, när Melodifestivalen ägde rum en enda gång varje år. När jag fick vara uppe så sent att det kändes som mitt i natten. Fick sitta med mamma, pappa och lillasyster, bland chipsskålar och saftglas. Skriva poäng, sudda ut, diskutera, fundera, skriva in nya eller samma poäng i de nerkluddrade färdigtryckta dagstidningsrutorna.

Melodifestivalen är också en del av mina drömmar. Jag tänker på hur jag letade efter en artist att identifiera mig med varje år. Att byta ut mot mig själv, där i tankarna. Hur jag sedan återupplevde det gång på gång framför spegeln med den sladdlösa mick pappa gjort av en bit rundstav, en pingisboll och svart tejp. Med Carola iklädd rosa blus, sittandes på en poolkant, plaskandes med benen i vattnet, som affischerad publik på min vägg.

Jag tänker på alla år som gått sedan dess. På drömmarna som ändrats med tiden, förnyats, anpassats, och på de delar som blev kvar. Som den där drömmen om att bo alldeles själv i en lägenhet, där jag skulle sitta och skriva utan att någon störde mig. Fast ibland, då skulle jag ha fest och bjuda hem massor med människor. Jag skulle ordna till kyld, smält vaniljglass att dricka, och bjuda på stekta burkchampinjoner till. Det lät så gott och lite ovanligt på samma gång, tyckte jag.

Författandet, det har stannat kvar. Stekta burkchampinjoner har jag provat på, men jag har inte druckit smält, kyld vaniljglass. Jag har bott ensam, i flera omgångar till och med. Ikväll ser jag mig runt här hemma i längtan efter att min älskade ska komma hem från jobbet. Tänker att det är en underbar tur att inte alla drömmar uppfylls helt och hållet, det är det.

8 kommentarer:

  1. Jag hade en affisch på Herreys!
    Visst minns man melodifestivalen när man var liten... Den var roligare då! Nu är jag inget jättefan tyvärr, kanske för att skämskudden åker fram mer o mer :)
    Stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Herreys, Carola, Pernilla, ljuva åttiotal!
      Tänka sig...jag kan bli så där fånigt glad över att jag liksom "var med" när de sjöng!
      Stor kram

      Radera
  2. Så många barndomsminnen som kommer åter när jag läser det här. Visst var melodifestivalen något speciellt då, jag minns precis som du hur det kändes att få sitta upp så där länge, och hur festligt det var.

    Nu tittar jag inte alls på melodifestivalen, men när den är över tittar jag på det vinnande bidraget på YouTube, bara för att kunna hänge med hjälpligt i snacket.

    Tänker också på alla drömmar som passerat genom livet. Drömmar om yrken (bibliotikarie, astronaut, jobba på färja, modedesigner, författare och veterinär). Drömmar om äventyr (bo i Paris, New York, resa runt i Afrika). Drömmar om alternativa liv. Jag är också glad att inte alla gick i uppfyllelse, för det är ganska bra trots allt, precis så som det är.

    Även om jag inte skulle tacka nej till en liten lya i Paris, förstås...

    Kram och med önskan om en bra vecka!

    Ps. Vill också tacka för fnissattacken som drabbade mig när jag läste om vaniljglassen och champinjonerna. Det låter onekligen exotiskt :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka spännande alternativa liv, jag får många bilder i huvudet kan jag säga =) Samtidigt, visst är det finfint att känna så, att det är rätt bra som det är. Att man inte är missnöjd och känner att man går och harvar, men att man ändå har drömmar och ett driv framåt kvar!
      Kramar, önskar dig detsamma!

      Ps! Glad att kunna bjuda på en fnissattack, nu när jag inte kunnat bjuda på di andra kulinariska läckerheterna ;) Ds.

      Radera
  3. Åh! Melodifestivalen har alltid varit något stort för mig med. Av precis samma anledningar som du radade upp, sena kvällar, chips, poängsättning och tradition. Men så kom deltävlingarna och började sakta förstöra allt, även genren schlager. I år såg jag inte ett avsnitt, inte ens finalen. Jag saknar den riktiga, svenska schlagerfestivalen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad härligt att vi delar minnen!

      Förstår verkligen att man kan sakna den där enda kvällen när allting gäller, samtidigt som jag själv gläds ihjäl mig över att det finns mello i överflöd numera ;)

      Radera
  4. Tack så himlans mycket för din grattis komm hos mig! :-D ja det ska bli kul att få börja något nytt så som jag våndats för att gå tillbaka till mitt gamla! Lite pirrigt känns det man vänjer sig lätt att gå hemma!
    Tack igen
    Kram Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. = )
      det är fint att få dela din glädje och att få gratulera =)
      kramar!

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.