Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

11 mars, 2013

Frk. Frida Fortissima börjar måndagsblogga

Jag har aldrig kunnat göra saker och ting så där lite halvdant. Antingen gör jag det helt och hållet, eller också inte alls. Jag bränner hellre allt på ett par saker i taget, än pytsar ut min energi och mitt fokus i olika burkar och lådor, ni vet.

På sista tiden har bloggen börjat kännas som en uppsjö med kartonger och askar, som jag pytsar lite halverst i. Jag har tappat styrfart, och det trivs jag inte med. Jag bloggar allt mer sällan, inläggen är allt svårare att få till. Och jag vill att det ska vara meningsfullt, givande. Jag vill lägga upp tankar och texter jag kan stå för och tycker är bra. Jag vill driva min blogg med lust och passion, annars kan det vara.

När det kommer till mitt skrivande är jag min egen chef. Det är jag som gör upp tidsplaner, ser till att texterna är pågående och i rullning, slutförs. Prioriterar. Så när jag satte mig ner häromdagen för att fundera över mitt skrivande och min första spontana tanke bildade de rödpennade versalerna:

BLOGGEN BESTÄMMER INTE ÖVER DIG!

--- insåg jag att jag måste syna den i sömmarna, bestämma mig för hur jag vill ha det, hitta en ny form.

Jag kom fram till att jag vill fortsätta blogga. Det är viktigt för mig på flera plan:

För att de vänskapsband som knyts i bloggvärlden är fantastiska. För att bloggen ger mig en unik och värdefull möjlighet att kommunicera och mötas kring de tankar som rumsterar om i mitt huvud. För att bloggen utvecklar mitt skrivande.

Men jag kom också fram till att jag har börjat pressa mig på ett sätt som inte är bra. Att jag blir stressad när jag inte har bloggat på ett tag. Känner mig misslyckad inför mig själv, att jag inte uppfyller mitt åtagande.

Jag vet av erfarenhet att det enda jag kan göra i det läget är att ta ett steg tillbaka. Backa. Minska kraven. Jag kom fram till att jag vill göra det på följande sätt:

På obestämd framtid är "frk. Frida Fortissima" en måndagsblogg. Får jag lust att blogga andra dagar i veckan kan jag göra det, men inläggen publiceras inte förrän följande måndag om ingenting särskilt inträffat. Sedan, om en tid, gör jag en utvärdering och ser hur jag vill gå vidare. Om jag vill fortsätta måndagsblogga, eller om jag vill fylla på med fler dagar, en i taget. Så får det vara, så vill jag ha det och så får det bli. För jag vill inte att bloggen ska vara ett krav som tynger, en tvångströja. Det är jag som ska bestämma över den, inte tvärtom.

Så, det här är mitt första måndagsinlägg, och det känns bra och rätt inuti.

Med önskan om en fin vecka,
Frida.

28 kommentarer:

  1. Men du, det är ju alldeles förträffligt! Måndagarna är ju oftast lite extra trista och nu kan du ljusa upp dem för en massa människor=) Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära du, så glad jag blir! Kram

      Radera
  2. Jag tycker mig ha märkt det i dina inlägg, att allt inte känts bra. Och något sådant som en hobby ska ju aldrig vara ett krav. Jag tror att man måste blogga själv för att förstå hur det kan vara, man tänker sig att folk förväntar sig något visst och till slut blir det nästan som ett manifest varje gång man bloggar.

    Om det blir bättre av att du har en bestämd dag kan bara du känna, men jag skulle sakna dig här i bloggvärlden om du försvann! Jag vill dock säga som så att ibland är det enklaste det allra bästa. Med det menar jag att jag älskar att ta del av människors vardag. Som när du berättade lite om din älskade. Och när du skriver om din mamma och om din syster. Kanske några rader om ditt arbete och vad du spenderar dagarna med. Att få små pusselbitar som läggs ihop till en Frida. Jag förstår att det ibland kan kännas som om man vill skriva så att hela världen sjunger, men du ska veta att som läsare så är vi precis lika glada för en liten vardagsbetraktelse som en stor fundering! Måndagskramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, har du märkt det, så fin du är!
      Och tack för att ditt stöd och dina tankar...och för att du finns, helt enkelt!

      Stora kramar

      Radera
  3. Du är så förnuftig MåndagsFrida. För du menar väl på riktigt? Inte som i den där gamla filmen då det var måndag hela veckan. Man ska lyssna på sin kropp och sin inre röst. Helt rätt taktik min vän.
    Din blogg är en av mina favoriter. Dina inlägg är inga måndagsexemplar precis. De är fyllda av så många saker som alltid får min egen hjärna att trivas eller oroas. Förstår även att det kostar både energi och tid att forma dessa underbara tankar och föra över dem till text. Den artonde mars är det måndag nästa gång. Glöm inte bort det. Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, nej, inte som i filmen =) Måndag hela veckan...hu! En sådan mardröm!

      Och tusen tack för dina ord och dina tankar om min blogg, de sparas på en särskild plats i hjärtat, ska du veta.

      Kram

      Radera
  4. Så bra att ta ett initiativ och få må gott utan att stressa och känna måsten! Helt rätt gjort... :) bloggtorkan kommer över mig ibland... Och då tänker jag: "vad händer om man missar en dag/två dagar/flera dagar" ingenting egentligen?!
    Man stressar nog sig själv!
    Jag har ett mål med min träning och känner lite som du skriver med stress man vill utföra, prestera! Mitt mål är att träna tre dagar i veckan skulle jag sätta upp fler gånger i veckan och inte utföra de gångerna skulle jag bli stressad och irriterad, så varje träning utöver tre gånger ser jag som en bonusträning.. Kanske inte jämförbart med bloggande men känslan känns det samma!
    Så jag önskar dig en härlig och fortsatt fin vecka och ser fram emot Måndag :-)
    Må gott och njut nu fina du
    Kramar Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina Sandra, det är så fint att bli förstådd och få stöd = )Jag ser verkligen din parallell till träningen, precis så kan det kännas för mig med bloggandet.

      Önskar dig och de dina en underbar vecka,
      kramar!

      Radera
  5. Du är så klok Frida! Det är klokt att lyssna till sitt inte. Det blir måndagar att se fram emot för mig nu! Vad underbart! Måndagar blir fest!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära besläktade själ! Du är en sådan glädje att känna!

      Radera
  6. Du är bra smart du! Vi ser fram emot måndagarna framöver!

    SvaraRadera
  7. Du gör det jag själv funderar över just nu. Och jag är glad över att du kommit på hur du vill göra!
    Jag håller med Fröken Gredelin om att vi är lika glada för vad som än kommer här, stort som smått, men det viktigaste är ju att du trivs och tycker det är roligt.
    Ler när jag läser Bosses "Den artonde mars..." och Pias "Måndagar blir fest!"
    Vi är några som kommer hänga här på måndagar framöver! :-)
    Varm kram Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina = ) Vilken glädje att ha sådana personer som er som hänger här, i ett gäng = )

      Varm kram tillbaka till dig!

      Radera
  8. Vilken härlig ide.. en veckodagsblogg och allt annat är bonus. Jag tycker jättemycket om din blogg som den är men jag känner igen mig i att man själv känner sig spretig.. det är en av sakerna jag funderar över med bloggen... hur, var och för "vem" vill jag skriva.. tills dess vilar jag i orden och leker med den i det verkliga livet..
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina du...
      Vad skönt att höra att du vilar och leker, och det blir ett kärt återseende när du kommer tillbaka igen!
      Kramar

      Radera
  9. Himla bra idé! Du är så klok och jag känner igen mig i det att man kan bli lite stressad, speciellt känner jag så när jag inte hinner hälsa på hos andra som jag skulle önska. Det kan göra mig tokstressad! Sedan när man börja jobba så hinner man ju ännu mindre! Då ser vi fram emot måndagar, numera!

    Kramar
    Petronella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ska du ha Petronella!

      Och du, jag önskar att du kan släppa stressen. Tycker om din blogg och gläds över dina besök, oavsett hur ofta de äger rum!

      Kramar

      Radera
  10. Och vet du, då känns det bra och rätt inuti för oss som läser också! Inte för att det egentligen spelar någon roll vad vi tycker, tänker och känner, men bara så att du vet...

    Jag kämpar själv med bloggstressen. Vill så mycket, har så många tankar och idéer, och har egentligen också tiden... Men jag känner i hela kroppen och i hela min värdefulla hjärna att jag inte mår bra av det. Inte av att sitta vid datorn varje dag. För det här tar tid. Att blogga själv. Att svara på kommentarer. Att kika in hos andra. Allt det är kul och trevligt, men tiden framför datorn växer och växer.

    Bra att du reflekterar över vad du vill och behöver och agerar utifrån det. Jag ser fram emot måndagarna och är glad att du finns i bloggvärlden.

    Många kramar och hejarop!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst spelar det roll för mig, någonstans, så tack för dina hejarop och ord =)

      Ja...det är svårt med den där bloggstressen, också du har ju funderat över den i din blogg. Det gäller att hitta den där balansen inom sig själv, och det är inte lätt, också det tar tid. I synnerhet som det inte är något statiskt, utan förändras hela tiden. Hoppas du också hittar en väg som känns bra för dig!

      Stora kramar

      Radera
  11. Finaste du! Jag har själv gått runt och tänkt på detta. Funderat över hur just JAG ska blogga, hur mina ord och tankar ska nå ut till andra utan att jag för den skull blir sittande fastklämd i något slags rävsax med stress och krav. Jag älskar ju att skriva och det är så kul att bloggen har fått bra respons men i kölvattnet har prestationsångesten dykt upp, kraven om att prestera, gärna lite bättre, bara lite lite bättre nästa gång. Darrar på fingret varje gång jag trycker på Publicera. Det är så många därute som skriver så bra, som är som kulsprutor, som målar vackert flera gånger om dagen! Det klarar inte jag, jag måste få vända och vrida på ord och stavelser, byta plats på dem, viskläsa för mig själv, få en viss melodi och flyt... Jag kan inte pressa fram och sådär himlans lätt för att spotta ur mig historier har jag då rakt inte. Men det är sådan JAG är, och det måste jag acceptera. Vi får se, kanske hänger jag på måndagsköret för skriva det vill jag, måste, annars ruttnar jag. Största kramen till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vännen, som jag känner igen mig i det du beskriver! Prestationsångesten som växer, tiden som behövs för att texten ska komma fram medan "alla andra" bara spottar ur sig inlägg efter inlägg...

      Jag önskar att vi kunde befria oss från prestationsångestens bojor en gång för alla, du och jag! Tänk, om vi slapp lägga energi på den!

      Stora kramar, vi kämpar på, eller hur!

      Radera
  12. hej rara i dagen! Jag känner mycket väl igen mig, hur man kan bli stressad och pressar sig själv ibland när det gäller bloggandet. I början skrev jag varje dag, men fick nästan lust att sluta helt. istället bestämde jag mig för att bara blogga när andan faller på och det har fungerat ritkigt bra för mig. och jag skriver bara det jag känner för absolut och då kommer lusten så mycket oftare. skulle inte vilja vara utan :) hoppas det känns bättre snart för jag tycker så om att vara här! och om rötterna... jag märker när de växer, när jag i situationer jag annars skulle bli stressad och irriterad i, märker hur jag väljer en annan reaktion, och blir lugn och glad som följd..så skönt när man hittar det där rätta tänkandet igen. Brukar ha perioder när jag behöver mer sinnesrobön och meditation för att hitta rätt väg igen..

    kramar om, Lycke

    kramar Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kära Lycke! Tack för dina tankar kring bloggande, de är fina för mig att läsa! Och jag är glad att du bloggar, och glad att du trivs här, liksom jag trivs hos dig = )

      Den där sinnesrobönen...tack för att du påminde mig om den! Den är så klok och tankeväckande i all sin enkelhet, också jag behöver tänka på den.

      Kramar om tillbaka!

      Radera
  13. Börjar jag rota bland sommarskorna så kommer säkert fler ballerinor fram, och mixa och matcha är ju kanon!
    Önskar dig en härlig helg, dig och din älskade

    Kram Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter ju strålande!

      Tack så mycket, vi hade en jättefin helg!
      Önskar som sagt var dig och de dina en underbar vecka=)

      Radera
  14. Finaste Frida. tack för allt du ger i bloggvärlden, de uppmuntrande och stöttande orden du lämnar inne hos mig. De betyder mycket! Jag hoppas du har en skön helg med tankande av energi och solljus!! Många kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vännen min! Vet du, jag får tårar i ögonen av glädje när du skriver så vackert till mig. Det är en lycka att vara din vän!
      Stora kramar

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.