Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

05 mars, 2013

En annan värld än den här

Jag tycker om att tro på en del saker. Jag tycker om det så mycket att jag inte bryr mig om huruvida det är logiskt, realistiskt, vetenskapligt bevisat eller ens troligt. Det är inte viktigt. Jag tycker om det därför att det gör mig gladare. Ibland tryggare. Därför att det skapar en spännande värld som är rolig att leva i, mer fantasifull, med fler skikt och lager att röra sig emellan.

Som en värld med vättar, spöken, älvor och gårdstomtar.

Änglar.

Som den natt när jag var mycket liten och vaknade till med en känsla av att jag inte var ensam i mitt rum. Bredvid min säng satt två ljusa kvinnogestalter. När jag slöt ögonen och öppnade de igen, var de borta. Men jag har aldrig glömt dem.

21 kommentarer:

  1. Jag tycker också om att tro på en del saker, saker som ingen annan vill dela eller tro på...
    Änglar/spöken jo dom finns... Speciellt i ett lägenhetshus som är ett gammalt vattentorn i södra delarna av Sverige..
    Det var lite kusligt... Men precis som du så har jag inte glömt dem!

    Ha en fortsatt finfin kväll
    Kram Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det fint att göra det = )

      Åh, så spännande det låter med det gamla vattentornet! Det skulle jag gärna vilja veta mer om.

      Kram fina Sandra!

      Radera
  2. Att tro på det oförklarliga och osynliga är att släppa taget litegrann och våga tro på sej själv och vad man känner. Och det är en spännande värld det där, jag håller med!
    Vilken upplevelse du hade där vid sängen, och vad skönt att du inte blev rädd :-)
    Kramar Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så tänker jag att det är!

      Nej, som sagt, jag blev inte rädd...det kändes liksom bara helt självklart.

      Kramar,
      Frida

      Radera
  3. hej vännen genom snöyra och sjukor..!
    vet du..jag har haft samma sorts besök som du..! fast det var i 20-årsåldern..jag vaknade en natt av att det satt en ung man på min sängkant. det strålade om honom och han var så vacker med långt mörkt lockigt hår. massor av kärlek som strålade mot mig, in i mig så jag blev alldeles upp fylld på något underbart sätt. så mycket kärlek i hans ögon. jag frågade vem han var...efter en stund svävade han neråt mot fotändan av sängen och försvann. tror det var en ängel!
    så jag tror. på allt möjligt. och visst blir världen mer underbar och intressant..

    kramar Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej fina vän!
      Så underbart vackert du beskriver mötet, tack för att du delade med dig av det = )
      Kramar,
      Frida

      Radera
  4. Jag tror på saker som inte alltid vi ser med våra ögon, livet är magiskt på så många vis.
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så magiskt...och jag tänkte allt att du skulle vara på samma bana som jag där. Det är fint = )

      Kramar

      Radera
  5. Jag vill också tro. Men kanske inte på älvor och spöken. Däremot vill jag tro att det finns ett liv efter detta, en vacker plats att komma till och återförenas på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en underbar tanke att tro på! Jag vet inte själv hur jag tänker om den, men jag önskar att jag kommer att kunna tro på den en dag.

      Radera
  6. Vilket fantastiskt minne! Jag har aldrig upplevt något liknande och jag vet inte om jag tror på det, men jag VILL tro på det. Jag vill tro att de som vi älskat och som nu finns i himlen även är vid vår sida när vi behöver dem. Jag vill tro att det finns något mer än bara den här världen. Samtidigt så är man ju som förälder så noggrann med att säga till barnen att inga spöken finns..:) På den platsen där min gymnasieskola ligger stod det för många år sedan en herrgård (författaren Jan Mårtensson har bott där) och det sägs att en piga fick ett barn med herrn i huset, ett barn som på något sätt dog och blev begravt på ägorna om jag inte minns fel. Iaf så sades det att man kunde känna hennes närvaro och en av rektorerna var med i länstidningen och berättade att han hade sett henne flera ggr. I den korridoren där mitt skåp låg dessutom så gissa om det var lite läskigt att vara där sent en vintereftermiddag då det var ganska tomt och mörkt... Vet än idag inte om han menade allvar eller ej... Intressant ämne du tar upp! Det jag ändå vill tro mest på är människans godhet och förmåga att hjälpa varandra. Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. som jag skrev till Frida här ovan, jag vill också tro på det...vem vet, kanske jag kan göra det en dag!

      Vilken spännande historia om herrgården! Sådana berättelser triggar verkligen igång fantasin...

      Men det du vill tro mest på, nog är det det viktigaste i världen att bära med sig, viktigare än alla spöken, änglar och tomtar tillsammans.

      Stor kram tillbaka till dig!

      Radera
  7. Jag vill också tro. Bara för att det ibland behövs en bättre värld. Bara för att jag inte alldeles ska tappa fotfästet. Bara för att jag ska överleva. Bara för att det är grönare och vackrare än det grådaskiga utanför fönstret. Bara för. Jag tror inte på Gud men jag tror. Massor. Ha en fin dag, vännen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, så fint och nära du skiver om det, vännen. Tack för dina tankar, jag förstår på djupet, så mycket, vad du menar.

      Stor kram!

      Radera
  8. Det är underbart att våga tro, drömma och hoppas. En förmåga att vara rädd om. Jag tycker om att besjäla naturen och gamla föremål, det ger mig vördnad för livet och en känsla av ödmjukhet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så.

      Och den besjälningen, den känner jag så väl igen, den bär också jag med mig genom livet.

      Radera
  9. Jag var lite nervös att träffas irl.. Varför vet jag inte men någon man känner men ändå inte.. men så kul och roligt det var!
    Tiden går lite för fort när man har att stå i...
    Ha en fortsatt trevlig helg
    Stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som sagt, det är himla häftigt = )
      Stor kram

      Radera
  10. När jag var liten berättade ofta min pappa om gårdstomtarna. De flätade manen på hästarna t.ex. Jag hade gärna velat träffa dom .

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag med! Det skulle vara fantastiskt att se dem där i ladugården.

      Kram!

      Radera
  11. Jag tycker också om att tro på saker, som älvor och änglar och tomtar. Bara för att inte alla har sett dem betyder ju inte det att de inte finns - eller hur? Stor kram till dig!

    SvaraRadera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.