Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

02 februari, 2013

"Vårt behov av tröst är omättligt"

Det är soligt ute. Det är en dag som luras vårvinter i februari. Den är grusknastriga, asfaltsbara gångvägar med nerskitade snödrivor längs med. Den är att stå lutad mot en solig husgavel, blundandes, låtsandes att det växer tussilago bredvid.

Och som jag behöver den. Ibland behövs en dag som andas hopp och lättnad, idag mer än på länge, behöver jag det. För, det är ju som han skrev en gång, Stig Dagerman, att "vårt behov av tröst är omättligt". De senaste dagarna har det varit mer än lovligt sant, det har det.

För vad gör jag, vad gör vi alla vänner som samlas, sluter upp, vill skydda, trösta, ge? När orden bara är "de där jävla orden", när de faller så platta och verkningslösa och inte kan hindra eller ändra det som sker? När allt vi vill är att springa allt vi har, så fort vi orkar, hur långt det än är, för att vara där, nära bredvid? När vi inte kan ge den där kramen, den där närheten, den där värmen, som stolpiga, kantiga bokstäver inte mäktar med.

För vad ska vi göra när vår älskade vän måste ligga i sin säng på ett sjukhus, dag efter dag?  Med en kropp som inte tycks vilja vara med? På det där med att den lilla, lilla bebisflickan som ligger inuti vår väns mage, behöver stanna därinne i det varma mörkret, vaggas i flera veckor till?

Och det är en berg - och dalbana att följa med i, fast utan tivolimusik, kittel i magen, sockervadd. Det är Den Allvarsamma Färden, men vi alla åker med. För sådan är den villkorslösa vänskapen, sådan är all den kärlek som den ger.

Men jag tänker att skriva kan jag göra, även om  jag inte vet riktigt vad det ger. Men vårt behov av tröst är omättligt, och kanske kan det hjälpa, lite grand, en liten bit, jag hoppas det. Att skicka ut några extra bokstäver i rymden, jag provar med det. För jag, som inte tror på böner till några gudar (även fast det händer att jag hoppas ändå, och ber), men väl på kraften i det goda som ryms i människors tankar, tänker att orden kanske kan ge:

Många varma, energifyllda tankar från er som läser, tankar med kraft i som kan komma den lilla bebisflickan och hennes mamma till del. 

Och idag har vi vaknat till ett meddelande om att vi äntligen är närmare berget än dalen på berg - och dalbanan. Jag letar efter tecken i solen på att det får fortsätta så, finner ett hopp och en glädje  i det.

16 kommentarer:

  1. Den där kraften i det goda som människor..särskilt tillsammans kan utstråla mot något..det är ju det som är det mest gudomliga som jag tänker det. och att det fungerar vet jag..så jag låter det strömma från mig med så mycket det nu vill..till henne. för nu fick jag tårar såklart. vet hur det är att ligga där och hoppas, och hoppas, och vänta på besked. det går fint det där tror jag. och det man tror på brukar fungera..som jag ser det *
    och visst har han rätt han Dagerman. behovet av tröst. vi är alla knytt och behovet är alltid där. tur att det finns så mycket kärlek i välden..

    kramar till dig och dina nära..

    ~Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så innerligt och kärleksfullt du skriver, jag blir rörd...tack <3

      Kramar

      Radera
  2. Åh Frida! Vad stort och svårt och alldeles orättvist livet kan vara ibland. Men också fullt av mirakel. Jag är glad att din vän har dig som vän! Jag vill skicka alla mina varmaste tankar till er båda och jag tänker att ord inte alls bara är ord. Tvärtom är ju det gemensamma språket något av de viktigaste knytpunkterna för människor.

    Även om de inte hindrar, förändrar någonting så finns de där och visar hur viktiga vi är för varandra. Jag har som du vet befunnit mig en del på sjukhus, och det jag uppskattat mest är de där små enkla gesterna. Som en medskickad tidning. Ett handskrivet kort med några uppmuntrande ord, kanske något som minner om något glatt; som en biljett från konserten ni var på tillsammans, eller en gammal skolkatalog. Ibland behöver det inte vara märkvärdigare än så att framkalla en liten stunds själslig vila.

    Stor kram till dig och till din vän, lova att berätta vad som sker!// T

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag är glad att jag har dig som vän. Du ska veta hur trösterika dina ord är, att du som alltför ofta är på samma plats som min vän, skriver om hur mycket orden betyder, trots allt.
      Också min vän säger det till mig, och jag tänker att kanske är det så. Att vi som står vid sidan av, alltid känner oss otillräckliga, vill göra mer.

      Varma kramar,
      Frida

      Radera
  3. Så klart att jag hjälper till med varma energistarka tankar och hoppas att det goda energifältet blir så starkt kring din vän att allt slutar bra!
    Massa varma kramar till er alla!
    Melodys matte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack, det är så trösterikt med dina tankar!

      Många, stora kramar tillbaka!

      Radera
  4. Jag hoppas och håller mina tummar för mamman och bebisflickan. Jag har också legat där, med stränga order om att ligga stilla med risk för prematurgödsel. Det är helt obeskrivligt jobbigt! Men de är i goda händer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket, från hela mitt hjärta. Så sorgligt att också du behövt gå igenom det tunga.
      Jag hoppas av hela mitt hjärta att allt gick väl?

      Radera
  5. Den där kärleken, omtanken och att någon sitter brevid på den allvarsamma färden gör ändå att det finns en tröst.. i jobbiga stunder i livet har jag känt mig buren och även om de inte kan promenera med mig genom smärtan så kan de stödja mig på vägen och hålla mig i handen. Det är mycket värt även om man som vän känner sig maktlös.

    Med kärlek och en önskan om att din vän med sitt mirakel får en lugnare resa.
    Liv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kärlek och för dina ord, de är läkande. Du är så fylld med klokskap, jag är glad att du finns här i bloggvärlden.

      Varm kram

      Radera
    2. Men tack för de snällorden. Varm kram tillbaka

      Radera
  6. Tack för din underbara blogg med så mycket värme, funderingar kring stort och smått som berör mig så djupt ända in i själen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv. Jag blir lycklig ända in i själen över dina ord.

      Radera
  7. Vilken lättnad att få veta att allt går åt rätt håll-Lycka!
    Jag skickar en massa varma energifyllda tankar och kramar till er alla. Du är en fin vän som finns med din vän på denna berg o dalbane resa...
    Stor kram

    Tack för din krya på häls. idag är det feberfritt igår varm som en kamin med 39,8 i feber vif läggdags.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack Sandra, för din värme som är så läkande att få. Du är fin du = )Jag är glad att du finns.

      Stora kramar

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.