Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

20 februari, 2013

Vargtimmen

Jag fastnade i vargtimmen natten till igår.

Det är den tid när man är närmare än någonsin, tillsammans med andra. När teet i botten på kopparna för länge sedan svalnat, blandats upp med tebladen, smält samman. När närheten man känner är som ny, så äkta, som så nära kunde ingen gå.

Men det är också den tid när jag kan känna mig som allra ensammast: När jag är vaken. Själv.

Det är då det inte går att finna tröst i att så många andra människor på andra platser också är vakna, i att mina nätter är deras dagar, liksom mitt golv är Dragspelsgrannens tak.

Det är då jag glömmer bort att vargtimmens tankar alltid blir stora som jättar, som snöbollar satta i rullning, men att de smälter i ljuset från dagen när morgonen kommer.

Så jag fastnade i tankerundlar utan slut. Hittade inte ut. Gick upp och ner ur sängen hundra gånger om, försökte skriva mig ur det, sätta tankarna på pränt i halvdunklet utan att tända lampan, för att inte vakna än mer.

För att till slut ändå välja att lägga mig i sängen, stanna. Väcka min älskade och be honom maka sig närmare. Vila handflatan mot hans rygg. En kontaktyta mot verkligheten. Tryggheten. Ett ankare.

12 kommentarer:

  1. Åh, när det där händer är det hopplöst att somna om! Men hur många gånger har man inte tänkt genialiska tankar som man bara MÅSTE komma ihåg och när man helt tillknycklad vaknar på morgonsidan så är alla bra idéer som bortblåsta och de där vargtimmetänket helt bortkastat!

    Kramar
    Petronella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, det där känner jag igen! Jag brukar skynda mig att skriva ner det jag har tänkt, så att det inte försvinner ut i vardagsstressen och morgontröttheten när jag vaknat.

      Kramar!

      Radera
  2. Men så vackert skrivet! Och jag kan känna det du skriver om, tydligt, för de tankarna kommer till mej med... om än aldrig vid den timmen.
    Konstigt men strax efter jag vaknat idag, med första koppen kaffe i handen och min käre man mittemot, så tänkte jag på att jag är glad över att alltid sova så gott om nätterna
    och på att jag aldrig är uppe och vankar.
    Det betyder inte att jag inte översköljs av dessa "tankerundlar utan slut".
    De kommer ändå. Och jag tvingar bort dom, iväg.
    Och får koncentrera mej på verkligheten, på mina ankare och då kommer jag
    tillbaka till verkligheten.
    Tack för dina ord, Frida!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Johanna = )

      Så fint det är att sova rofyllt och slippa vankandet fram och åter om nätterna.

      Och så skönt att du har dina ankare, när tankerundlarna ändå kopplar sitt grepp om dig.

      Kram,
      Frida

      Radera
  3. Så vackert. Visst har tankarna en tendens att växa då, i vargtimmen? Jag tycker att det gäller för oron likväl som för förhoppningarna och gkädjen. Aldrig får jag så briljanta idéer som mitt i natten och alla känns i allra högsta grad genomförbara. Men med gryningen kommer realismen tillbaka... Jag undrar var sanningen finns?

    SvaraRadera
    Svar
    1. En sådan tänkvärd fråga..."Jag undrar var sanningen finns?"

      Den tar tag i mig, det gör den, fast på ett bra och utforskande sätt, inte på ett utmattande, tärande...

      Radera
  4. Frk Frida....du är en fena att måla känslor med orden och jag kan meddela att du skriver dig in under huden på mig. Det gör sannerligen inte alla så jag är glad att jag hittat dig att fylla mina mentala förråd med
    Denna vargtimme tror jag vi alla kan känna igen oss i mer eller mindre. Någon sa till mig att anledningen till att vi upplever att problemen växer sig större än universum under natten för att sedan helt magisk krympa i takt med morgonens entre beror på att när allt är tyst, mörkt och avstängt stängs också fler av våra sinnen ner och vi kan undermedvetet totalfokusera på just problemen. Därav deras förmåga att anta orimliga proportioner för oss.
    Ha en fin lördagskväll
    kram
    Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära Emma, det betyder mycket för mig att du känner så! Jag söker ju själv dina ord i din blogg för att fylla på förråden.

      Så fint att få en tänkbar förklaring till vargtimmen, det gör den mindre skrämmande på något vis...

      Kram!

      Radera
  5. Du skriver så vackert, vännen, det gör du alltid. Dina texter läser jag oftast flera gånger för att liksom vara säker på att jag fått med mig allt... Du har något litet att hämta på min blogg idag. Sköt om dig och nattinatt! Kramis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära vän, så lycklig jag blir över dina ord! Och tusen tack, ännu en gång, för awarden. Den var ingenting "litet" för mig, den gladde mig enormt och kom i helt rätt tid = )
      Kramar!

      Radera
  6. Det ska inte kännas så? Varför mår jag bra? När jag själv vaknar i den omtalande timmen känner jag inte alls samma lyckokänsla. Mitt på ljusa dagen igår läste vi korrektur om Vargtimmen när Sebastian kämpade på med sina mörka tankar i mitt manus. Nu lägger du tillrätta känslorna. Det är ditt eget fel att jag njuter av andras vånda. Du är för bra Frida. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu blir jag än mer nyfiken på att läsa ditt manus! Bara din korta beskrivning startar upp tankar. Det är ett säkert tecken på att du också är bra, Bosse ; )

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.