Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

14 februari, 2013

Det var genom orden min älskade kom

Jag gick i gymnasiet, det var sommar, det var varmt. Jag slölåg i kökssoffan hemma hos mamma och lyssnade på Peter Birros sommarprogram. Han talade om kärleken. Den stora, omvälvande kärleken. Om passionen, smärtan, lyckan, styrkan, modet, sårbarheten som följer med den.

Aldrig hade jag hört någon beskriva kärlek så. När programmet gick i repris vid midnatt, satt jag beredd vid min bergsprängare. Spelade in det på ett kassettband och lyssnade på det om och om igen.

Ja, jag gick i gymnasiet och jag var så ofta fel. Så väldigt arg. Så väldigt glad. Eller så väldigt ledsen. Alla känslorna var så väldiga och runtomkring och överallt. Svällde ut, svämmade över, dränkte mig i sig.

Och jag undrade om jag någonsin skulle hitta en sådan kärlek som Birro pratade om. Om jag någonsin skulle möta någon som jag kände så för och som kände så för mig. Som skulle mäkta med allt det där. Som skulle kunna älska alla de där känslorna, hela den där röran, det där virrvarret som var jag.

Och det gick många år med flera kärlekar. Fina. Kära. Flera av dem minns jag med stor värme än.

Men någonting hände alltid. Det var alltid något som hände, med mig, med oss, med dem. Och jag kunde inte stanna upp. Framför allt och mycket, var det det. Att jag aldrig slutade fortsätta framåt. Att jag aldrig kunde sluta med det.

Till en dag för snart två år sedan, när jag plötsligt stannade.

Och det var genom de skrivna orden på nätet han nådde mig. Det var genom bokstäverna och meningarna, Johan, min älskade kom.

Och det var så jag nådde honom.

Idag har jag bakat hans favoritkakor och ritat ett kort med "Alla hjärtans dag".

Och det är en sådan skatt, att han finns. Och att han vill finnas tillsammans med mig.

16 kommentarer:

  1. Vad du skriver innerligt och vackert! Hurra för kärleken!

    SvaraRadera
  2. När man minst anar det så kommer nog den där riktiga kärleken, och man stannar till...
    Så vackert!

    Hoppas att du och din älskade Johan har fått njuta av kakorna tillsammans...
    Stor kram till dig från mig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag också...och nog är det vackert när det händer:)

      Tack vännen, vi fick en jättefin dag tillsammans.
      Stor kram!

      Radera
  3. Vad underbart, vad jag gläds med dig. Jag hoppas också att kärleken dyker upp oavsett om han finner mig via orden eller på annat vis.
    Tack för att just du finns!
    Kramar från Liv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hoppas jag med, och jag tänker, att det gör den.

      Och tack för att just du finns och för att du skriver så varma ord till mig.

      Kramar

      Radera
  4. Så underbart när man hittar rätt! Kärlek på riktigt. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ren och skär lycka!
      Kram

      Radera
  5. Det är så fint, så magiskt! Ibland inser man att man bara måste stanna upp. Tillsammans. Jag önskar er all lycka! Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det så...att det är en så vacker glädje att veta att du upplever detsamma, med Dennis.
      Stor kram!

      Radera
  6. Vilken underbar kärleksförklaring! Den liksom tog tag i hela hjärtat... Och så fint att få ett namn på honom. Jag är så glad att du funnit din hjärtevän och att du ska få stå brud bredvid honom... Jag vill skicka kramar till er båda:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag blir så glad över att du gläds så med oss! Det är som du har skrivit tidigare, en mycket fin egenskap att kunna glädjas åt andras lycka.
      Stora kramar till dig och de dina!

      Radera
  7. Ja, tänk att kärleken finns där ute nånstans för oss alla..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det fint att tänka på :)
      Kram, Frida

      Radera
  8. Vad fint du beskriver kärleken men också den personliga utvecklingen... Jag tror också mycket på att våga stanna. Att våga erkänna för sig själv och säga att här är det bra. Inte så att vi ska sluta sträva eller stanna i något som inte är bra för oss, men det är så lätt att alltid vilja fortsätta framåt av bara farten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :)
      Och vad fint, klokt och på riktigt alldeles sant du spinner vidare på tankarna...det här blogginlägget och ditt senaste möts en del,inte sant? Det är så fint när tankar korsas i rymden :)

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.