Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

10 januari, 2013

"Jag tänker, alltså finns jag"

När jag gick i mellanstadiet var jag helt insnöad på att försöka förstå, sätta fingret på, ringa in, definiera, vem jag var. Mina dagböcker var fyllda med frågetecken och funderingar, med listor på egenskaper som jag antingen ansåg mig ha, eller som jag önskade att jag hade.

Jag minns att jag brukade stirra djupt in i spegeln till ögonen tårades och upprepa mitt namn om och om igen. Det var ju också en del av min identitet, tänkte jag. Hur såg man egentligen ut när man hette "Frida"? Jag upprepade mitt namn gång på gång, till det bara blev en odefinierad sörja av vokaler och konsonanter. Det lät helt knäppt, och ingenting blev mer klart.

Jag minns tydligt den dag jag till slut, äntligen! Kom på, vem jag faktiskt var. Hur jag glädjestrålande rusade ner i köket och meddelande min pappa att nu! Nu var det klart! Nu visste jag verkligen, nu skulle jag aldrig mer behöva grubbla över vem jag var!

Men min pappa, han bara log och sa, att vi är under ständig förändring. Vår identitet funderar vi över livet ut.

Jag tyckte att han var helt körd i huvudet och att jag inte kunde tänka mig att han hade rätt. Men visst hade han det, och ingenting blev lättare.

Till slut tog mina föräldrar med sig mig och min syster på roadtrip till Lappland. Min mamma har sina rötter där, och tanken var att jag skulle få veta varifrån jag kom i alla fall. Och jag fick se var mormor och morfar hade vuxit upp. Jag fick träffa morfars systrar och se att de hade likadana näsor som jag. Jag fick äta pitepalt och förfäras över dess vidriga smak. Jag fick träffa mammas kusiner och mina tremänningar. Jag fick doppa fötterna i Vindelälven, och besöka bagarstugan i min morfars uppväxtby Björksele och delta i tunnbrödbak.

Jag vet inte om det hjälpte. Eller ja, lite grand. Jag fick känna att jag kom någonstans ifrån i alla fall, och att mina frågor togs på allvar.

Men funderingarna fanns kvar. Det gör de ännu. Men de är mer avgränsade, definierade och strukturerade, idag. De är inte längre lika intensivt ägande, pockande. Det finns en annan ro i dem nu. De handlar om att försöka förstå mig själv och mina reaktioner. Mina relationer. De val jag gjort i livet. De val jag gör idag. De val jag står inför att göra.

Just nu funderar jag mycket över det nya kapitlet i mitt liv. Det som jag befinner mig i nu och som visar mig nya delar av min personlighet. Att jag kan bygga ett gemensamt liv med den jag älskar. Att jag kan trivas i mitt hem. Att jag kan finna en glädje och ro i de rutiner som kallas vardag. Att jag tycker om att baka och kan ägna timmar åt det, och åt att laga mat. Sådana saker, ni vet.

Idag vill jag också tacka Nina med bloggen "Den vassaste kniven" , som lyfte fram mig som en av årets bloggar 2012.  Nina, som jag inte har träffat eller haft kontakt med på så himmelens många år, men som jag fått finna på nytt, här i bloggvärlden. Nina, som genom sin blogg, skänker så mycket hemtrevnad, positiva tankar och inspiration. Nina, som inte skyr att ryta ifrån i sin blogg, när hon ser att människor beter sig illa på olika sätt. Tusen tack till dig Nina! Det du skrev i ditt inlägg betydde så mycket för mig. Jag blev så rörd och glad.

18 kommentarer:

  1. Alltså! Pitepalt som är så gott!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. I wish = / Ryktet att min pappa tyckte om pitepalt hade nått alla släktingarna, så vi bjöds på det vartän vi kom= /

      Radera
  2. Grattis till utmärkelsen !!! Det är du så värd !

    Du..palt är inte gott..jag håller med dej.

    Jag har nog inte funderat lika hårt som du över min identitet..men jag ställer mej i mina utifrån-tofflor med jämna mellanrum och kikar på mitt liv,mina reaktioner inför vissa händelser och ibland otippade känslor. Sen tror jag att jag får ur mej mycket tankar o rensar hjärnan rätt bra på mina löpturer.

    Ha nu en skön helg du fina...kraaam

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina du = )

      Åh, "mina utifrån-tofflor"! Vilket underbart, pricksäkert uttryck. Det lånar jag av dig = )

      Kramar!

      Radera
  3. Grattis Frida, vad roligt för dig! Det är du verkligen värd! Ja, vem är vi... Vet vi det någonsin...

    Kram
    Petronella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket Petronella = )

      och ja...visst, visst är det så.

      Kram!

      Radera
  4. Den där jäkla identiteten....!!! Va ska man ha den till när den ändå är så abstrakt.
    Fast jag skiter ju i din identitet, det är ditt hjärta jag gillar.
    Och din chokladkaka.
    puss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Martina och Frida mellan tummen och pekfingret, inte sant = )

      Kärlek, kära valda syster!

      Radera
  5. Vilken fin blogg! Och avklätt och nära och öppet inlägg! Jag kände verkligen igen mig.. Har läst det flera gånger nu...:-) Björksele.... Vindelälven...Tunnbröd... Väckte många härliga minnen till liv.. Har varit däruppe väldigt mycket, bara några mil därifrån i en liten liten by som heter Gargnäs, min fd har sina rötter där. Så jag har fiskat en del i Vindelälven och Skellefteälven, njutit av nyfiskad kokt harr på tunnbröd med en kall öl i handen. Önskar dig en fin fredag! Kommer säkert att kika in här igen..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack, så glad jag blir, över ditt besök, dina ord och över att du känner igen dig = )

      Gargnäs, känner jag inte till, men min mamma har antagligen hört talas om det!

      Ska kika in till dig också = )

      Allt gott önskar jag dig!

      Radera
  6. Jag har som du funderat mycket på min identitet. Kanske är det extra "naturligt" när man som jag är adopterad, då är det ju en sådan "slump" vilket slags liv man får. Jag blir i alla fall väldigt glad när jag förstår hur kloka föräldrar du har, föräldrar som lyssnade och förstod att du behövde få veta. Ett fantastiskt arv att ta med sig. Jag har tänkt mycket på det sedan jag själv fick barn, hur lite "historia" som jag har att ge honom, nästan ingen alls. Ibland känns det lite ledsamt.

    Jag är glad åt att jag funnit dig, att jag får möjlighet att följa dig i ditt "nya" liv och vara med på en kant när du upptäcker hur livet också kan vara... Mången kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet du, jag tänkte särskilt på dig när jag skrev det här inlägget, eftersom jag känner till att du är adopterad...och funderade lite på hur du tänkte kring det här...

      Och jag är också så glad över att vi har funnit varandra och att vi får slå följe i livet, du och jag!

      Stora kramar

      Radera
  7. Tänkvärda rader som jag tror att många känner igen sig i. eller jag får väl tala för mig själv här haha....så många gånger jag sökt identitet, gundplåt, kärna och allt det sanna som liksom är JAG. Emma from basic. Vet inte om jag kommit på det ännu vid 44 års ålder men jag är nog nåt på spåren. Men som sagt vi är ju också i ständig förändring. Livets flow.
    kram och ha en fin lördagskväll
    Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem man är "from the basic"...jaa. Det är himla fint att veta att vi är så många som famlar runt och letar, liksom samtidigt, på olika håll.

      Stor kram,
      frida

      Radera
  8. Grattis! Din blogg är värd alla utmärkelser den kan få. Jag tycker om att gå in på en blogg och få tänka till. Hos dig får jag många saker tillfredställda. Du vänder och vrider på sådant som jag tycker är intressant. Sedan har du ett speciellt sätt att skriva på som tilltalar mig. Målande text. Sköna passager. Härliga funderingar där jag känner igen mig själv rätt ofta trots att jag är man. Hela livet är en lång resa där man utvecklas och omvärderar sig själv med jämna mellanrum. Gör små och större personliga bokslut. Du befinner dig i en ny fas där ni tillsammans ska väva en livets trasmatta fylld av olika färger och trådar. Vackra och mindre vackra bitar ska samsas. Ibland behöver man göra precis tvärtom. Inte fundera för djupt. Istället bara vara. Guppa med på vågorna. Ladda batterierna. Jag gillade att läsa om din resa upp till Norrland. Söka och se rötter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu blir jag sådär lycklig ända in i själen! Det betyder så mycket att få feedback, tusen tack för dina ord om mitt skrivande!

      Och tack för dina vidare reflektioner om trasmattan som ska vävas och om vilan som behöver komma kring den...det är kloka ord med lugn, det behöver jag ofta, som jag rusar på.

      Allt gott önskar jag dig!

      Radera
  9. Så underbart att få slå sig ner och läsa dina inlägg/texter!!!
    Så kul att bli utnämnd till årets blogg, vad fint hon skrev om dig

    Önskade dig en fin start på veckan
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina du, stor kram till dig!

      Ha det fint i veckan, hoppas ni har haft en riktigt fin långhelg och fått ladda era batterier. Ska kika in till dig snart och se hur ni har haft det!

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.