Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

17 januari, 2013

Inför deadline

Det är sådana dagar när jag mestadels befinner mig annorstädes, är hemma, fastän borta i tankarna. När jag vistas i en annan värld, en påhittad en, där varken jag, min älskade, min mamma, min syster eller någon annan från vardagsverkligheten finns. Det är en värld där helt andra människor har tagit plats i mitt huvud och pratar på så att det rinner vidare ner genom fingrarna, sida upp och sida ner, på papperen. Det är nya människor som kommer med egna, överraskande infall, egna hittepå.

Anteckningsboken är fulltecknad med scheman och olikfärgade klisterlappar, överstrukna ord, utropstecken, frågetecken, inringade meningar som:

"OBS! Komplettera scen 2 med tydligare scenanvisningar!"

"WIHAAAA! 2/3 FÄRDIGA! Och, faktiskt, skapligt genombearbetade!"

och

"Skissa scen 15!"

Min älskade får avstå från vårt delade spotifykonto, jag behöver Nick Cave and The Bad Seeds "Murder ballads" på hög volym i timmar nu, på repeat, det är som ett soundtrack till detta manus.

Och det gäller att inte stanna upp, börja tänka, utvärdera mitt i en mening, mitt i en scen, det gäller att köra på! Tids nog kommer småpetet, ändringarna, flyger avslitna hårtussar genom rummen, är tvivlet där. Tids nog ska texten tröskas i minst femton varv innan den tål att någon läser den, men inte nu, nu måste de väck, alla tankar på sådant.

Och jag är så lycklig mitt i allt (om än lätt stressad och förvirrad), och jag tänker att dessa dagar egentligen inte skiljer sig åt från alla de tusentals timmar jag lekte som barn, inte ett dugg. Jag tänker att jag glömmer bort det alldeles för ofta, låter prestationsångesten styra, missar varför jag egentligen skriver, ångeststressar förbi själva kärnan i skapandet.

Jag tänker att det är en evinnerlig lycka detta, att som vuxen få fortsätta leka, vila mig från verkligheten, närhelst jag behöver, eller bara har lust.

25 kommentarer:

  1. Tänk vilken dröm att få ha ett kreativt arbete! Och så häftigt att du genast ser resultat av ditt skrivande genom att någon snart står på en scen och yttrar just de orden du formulerat:)

    Jag hoppas att jag en gång får ett jobb som får mig att gå in i min alldeles egen bubbla. Du skapar nya världar och ger människor glädje med ditt arbete, vilken ynnest ändå! Stort "break a leg" och många kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en underbar skatt, det är det. För det är ju det jag vill, nå ut, beröra mötas. Sedan, ibland, är det inte alls särskilt trevligt men det ingår det också...som när det jag vill säga inte alls går fram, eller när människor inte tycker att det är bra helt enkelt.

      Jag önskar också dig ett bubblejobb, ett där du trivs, ett som får dig att känna att du är på rätt plats i tillvaron.

      Stora kramar!

      Radera
  2. Vad härligt, utmanande och kreativt det låter! Så underbart att få göra någonting man brinner för!

    SvaraRadera
  3. Det är helt toppen att vara i den där världen. Jag älskar också att vara i den. Lite jobbigt bara när de ropar på en mitt i natten när man sover. Om jag inte ser till att få ner orden direkt brukar allt vara borta vid morgonkvisten när jag vaknar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det, och precis så är det! Världens bästa idé försvinner spårlöst bort med sömnen...anteckningsbok bredvid sängen är bra tycker jag = )

      Radera
  4. Det låter härligt.. att få fortsätta leka. Jag gör också det även om det sker i en annan form :)

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det! Underbart att höra att också du leker = )
      Kramar

      Radera
  5. Ja, leka och fantisera skulle alla få möjlighet att göra..
    Ditt manus kommer att bli så bra , så bra..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tycker jag också = )

      Tack snälla du!

      Kram

      Radera
  6. Jag älskar Murder ballads med Nick & co... inte så förvånande kanske med tanke på alla våra andra beröringspunkter :) Visst är det underbart att leka! Kram till dig fina Frida, du gör världen bättre!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad härligt, och, som du säger, så klart! Med Nick och co alltså = )

      Och tack detsamma, fina du!

      Radera
  7. Att vara en smula barn är väl att vara verkligt vuxen :)

    Kreativiteten och skapandets process känner jag igen

    Ha det bäst
    kram
    Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Där slog du huvudet på spiken = )

      Och, det är så fint att du, ja, så många med dig, så väl känner igen och förstår vad jag menar.

      Kram,
      Frida

      Radera
  8. Så himla viktigt att aldrig sluta leka tycker jag!

    SvaraRadera
  9. Å vad härligt det låter att vara mitt i det där skapandet! Den där känslan när man är så uppslukad av något att tid och rum försvinner... det är nog då man är som mest levande och närmast vad allt egentligen handlar om. Härligt Frida! :-)
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaaa! Så är det ju!

      Kram till Johanna med de fantastiska fotografierna!

      Radera
  10. Så bra du beskriver skrivarpassionshelvetet vi ibland hamnar i, det där härliga jobbiga jävliga euforiska tillståndet. För mig inträffar det nästan alltid när jag ska sova. Tankarna far fram och tillbaka, ord och bokstäver flyger genom luften och formar meningar. Ibland måste jag tända lampan och skriva ned dem, annars försvinner de.... Önskar dig en strålande söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen, precis, så strålande du sätter ord på det, för det är ju verkligen allt det där: Härligt jobbigt jävligt euforiskt!

      Och känner så väl igen när idéerna kommer virvlande under natten och man inte har något annat val än att stiga upp och sätta allt på pränt = )

      Radera
  11. Den där egna bubblan kan vara ganska så skön ibland.
    Du löser det här!! Lycka till
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är den det = )
      Tack kära du = )
      Kram!

      Radera
  12. Även jag, som religionslärare, lyssnar ibland på Nick Caves murder ballads, särskilt då den där han sjunge duett med Kylie Minogue (för övrigt den enda låt hon sjunger som jag gillar...).

    Skrivande är viktigt men tar mycket kraft. Jag ska kika runt lite på din blogg för att inspireras. Ha en fin dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den låten är underbar, eller hur!

      Hoppas du kan finna inspiration här...bloggar inte så mycket om skrivande som jag hade tänkt från början. Bloggtankarna har ofta kommit att vandra annorstädes, men några inlägg finns det allt = )

      Allt gott,
      Frida

      Radera
  13. Underbart!!! fick sådan lust att jobba med dig där. finns ju inget bättre än att jobba med det man är skapad till, det som ligger en naturligast om hjärtat. hoppas jag också får det en dag. och jag har minsann den där skivan jag med. gick många varv när jag jobbade på våran hall i höstas. Nu är det Emmylou Harris på bandspelaren i sovrummet. nu ska jag måla tak..

    kramar Lycke

    SvaraRadera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.