Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

07 januari, 2013

"Hjärtat ska gro av drömmar..."

Det är en vecka efter nyårsafton idag. De glittrigaste festblåsorna har stuvats undan, och fyrverkerierna har bränts av. Till och med de enstaka, sparade smällarna som hittas kvarglömda i somligas fickor och lite tröstlöst bränns av i tid och otid längs gångvägarna, tycks ha tjänat klart.

Jag surfar runt i bloggvärlden och ser hur det nya året har startat igång mångas kreativa processer. Det spinns drömmar, vävs framtid, inspirerar och inspireras överallt.

Och jag har försökt samla ihop mig, mobilisera mina krafter, bläddra i min nya kalender. Gjort listor, mål och delmål, ställt krav. Men det är något som inte funkar, som liksom skaver, som inte är i fas. Och jag blir så arg på mig själv när jag gör så. När mitt huvud driver på och planerar utan att kroppen är med, eller själen. När drivet att prestera och vara duktig tar överhanden, bestämmer över mitt mående, mitt jag.

Och så vägrade fotot jag för en gångs skull hade tänkt ladda upp här på bloggen att samarbeta med mig. Och min älskade behövde använda vårt gemensamma spotifykonto, så att den där musiken med Tori Amos som så sakteliga skulle få mig i skrivarstämning försvann, putz weg.

"Det är ändå bara skit med alltihop", tänkte jag och lämnade skrivbordet. Gick runt här hemma och svor och förbannade, muttrade, rynkade ögonbrynen. Spillde äckelspad över hela spisen när jag skulle ta ut kycklingfileérna ur ugnen och blev vansinnig på det med. Ja, ett innerligt, uppriktigt, självömkande, har dragit upp riktlinjerna här hemma idag, och det är inte vackert. Och jag vill att det ska vara vackert! Jag vill att världen ska vara vacker, och händelserna i den, och människornas handlingar. Jag vill bestämma att det är så, och så vill jag att det ska vara så, helt enkelt. Från och med nu, här och idag.

Så till slut, nästan utan att jag märkt det, hade jag rasat klart. Hamnat framför datorn igen. Skrivit ihop det här.

Och jag tänker på raderna av Bo Bergman, de som följt mig sedan jag var barn:

Hjärtat ska gro av drömmar
Annars är hjärtat armt

Och jag tänker på, påminns om, att det är ur hjärtats bädd av drömmar som alla dessa måsten har grott, all min prestation. Och att det är när jag glömmer att gå tillbaka till ursprunget, till självaste källan där allting började en gång, som det blir så här. Det är då det börjar skava och drömmarna byter skepnad från inspiration, driv och glädje, till prestation.

Så jag bestämmer mig för att stuva undan alla listorna, målen och delmålen, som har blivit till ställda krav. För att ta fram dem igen när jag ser de i det ljus de ska vara;  en del av mitt driv och min glädje, min inspiration.

Jag bestämmer mig för att börja i andra änden. Ta en promenad. Baka. Måla med starka färger. Låta tankarna vandra. Låta det som skaver mjuka upp sig självt, långt därinne. Det blir bra. Och jag vet att den tid listorna vrålar åt mig att jag förlorar på att göra så, tas igen sedan, det vet jag.  Bara vi får fasa in i varandra: Drömmarna, målen, delmålen och mitt jag.

18 kommentarer:

  1. Man måste inte ha en massa mål och måsten hela tiden, iaf inte så att de tar över ditt mående!
    Och alla har just nu mål och måsten för att det är ett nytt år, nya starter, nya tändningar vad 2013 ska ge dem. Du skrev en gång att varje dag är början av ett "nytt år" och så är det ju.. Varför börja idag då?
    Nä gör det du vill och följ hjärtat, väl mående går före måste och ha begär... En annan dag eller månad är också en ny start ja ett "nytt år" helt enkelt ...
    Kram Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så, och nog är det viktigt att påminna sig om att ta det i samklang med hjärtat, och vänta in.
      Kram Frida

      Radera
  2. Satan i gatan vad jag älskar det här inlägget. Naket och medmänskligt i all sin vardagliga trasighet som vi alla bär på emellanåt. Kände igen mig kan tilläggas

    Och Bor Bergmans ord är så korta och säger så mycket. Vad vore förutan de vackraste drömmar. Det minsta vi är skyldiga våra drömmar är ju trots allt att tro på dem.

    Har sagt det förut och jag säger det igen....gillar ditt sätt att använda orden

    Ha en finfin tisdag så gott det går
    Kram
    Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack Emma. Du gör mig så innerligt glad!
      Varm kram

      Radera
  3. Frida, man får ta det lilla lugna, så brukar det ordna sig. Så fort den där dumma prestationen gör sig påmind, så har liksom inspirationen gått och gömt sig. Lättare sagt än gjort, men baka, måla och promenera är bra. Bra för själen om inte annat!
    Tack, för vackra rader av Bo Bergman!

    Kram
    Petronella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv fina Petronella, för dina varma ord.
      Kramar

      Radera
  4. Alltså du är en mästare på att få ner känslor till ord! Och så igenkännande... Gillar det du bestämmer dej för istället och tror att det handlar om den där vanliga balansen igen. Tack för läsningen! :-)
    Kram Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket Johanna, vad glad jag blir! Och så fint med igenkänningen...
      Kram,
      Frida

      Radera
  5. Min namne har många kloka ord på sitt samvete.
    Bra beslut att börja i andra ändan.
    Sådana här dagar behövs också. Själv betalade jag dyra pengar för att lära mig borsta tänderna. Denna dåliga samveteskola är jag trött på. Aldrig har jag suttit med en spegel och kört med en eltandborste halvliggande i stolen. Kände mig fånig. Svarade artigt men tänkte helt andra tankar. Aldrig åt det mordiska hållet. Tandhygienisten var förkyld. Jag sätter inte mina tänder i "vad" som helst. :) Rasterna i skolan var inga fruktstunder eller spela fotboll med grabbarna. Istället bestod det av ett sköljande och spottande av mitt blod. Det kan inte ha varit många droppar kvar när jag kom ut till bilen. Fick en stor lust att köpa något riktigt slibbigt sött på konditoriet. När jag var liten brukade jag fira ett tandläkarebesök med att kila över till kiosken och köpa ett dajm som det stavades då. Vilken rebell jag var. Så smart. Eller inte. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst har han det, liksom hans namne, det vill säga du ; )

      Samvetsskolor är ett elände. Extra illa om de tuktas så hårt av tandläkarväsendet, huvvaligen, vad trist!

      Radera
  6. Finaste vännen Frida! Jag känner igen mig så väl i det du skriver! Känner hur jag inte orkar, trots alla de bästa föresatser! Kanske är det lite förmätet att tro att något ska hända just bara för att klockan slog midnatt en dag... Jag tror att du gör helt rätt som backar, som tar det i din egen takt, som bara ÄR... Jag tycker att du verkar vara alldeles underbart bra som du är, en sådan fin vän och människa! Det räcker långt!! Och vad gäller resten, ja vi får helt enkelt peppa varandra, inte att nå längst eller vinna mest, utan att göra det som vi mår bäst av... En riktigt stor kram skickar jag till dig!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev tårögd när jag läste det du skrivit. Så himla fint och varmt, tack käraste du!

      Klart vi ska peppa varandra, det tycker jag med, det bestämmer vi, absolut, det blir bra!

      Stora kramar!

      Radera
  7. Hej du fina o kloka !

    Så glad jag blev för din vackra kommentar inne hos mej.

    Vilken gåva att kunna uttrycka sig i ord på det sättet som du gör..är alltid väldigt behagligt att läsa dina texter. Hoppas du hittar balans och harmoni igen..det är jag säker på att du gör. Konstnärssjälar är lite som såna här stradivarius fioler....otroligt känsliga men kan ge ifrån sig de allra vackraste tonerna av alla !

    kraaaam

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina, fina du, för dina ord och din hälsning, så lycklig du gör mig!

      Så vackert du skriver om konstnärssjälar, det är nog på riktigt alldeles sant, tänker jag...

      Kramar!

      Radera
  8. Att börja i en annan ände är oftast det bästa när allt blir fel och man spiller äckelspad och blir ledsen. Varför spiller man alltid äckliga saker när man mår äckligt? Kram!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur! Vad är grejen liksom? Blä!

      och kram = )

      Radera
  9. Älskar din text än en gång! Nu åker du rakt in på länklistan med detsamma!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart, vilken hälsning! Jag skrattade till, rakt ut, när jag läste den, för jag blev så glad!
      Tack!

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.