Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

25 januari, 2013

"Ett riktigt brev med frimärken"


För en tid sedan fick jag ett brev. "Ett riktigt brev med frimärken" som det sjungs i Kents "Duett".
Jag hade önskat mig ett recept på vörtbröd av Queen of Kammebornia, Pia. Hon, som till min stora lycka, tycker att jag skulle passa fint som poesiminister i en ny regering som skulle göra världen bättre. Hon, vars vänskap är en av de vackraste skatter jag fått här i bloggvärlden.

Pia skrev som så, att hon ville skicka mig ett brev med receptet, istället för att maila det. Det var december. Det var mörkt. Det var ganska tungt inuti mig på många sätt. Och det där brevet som skulle komma, det blev en sådan glädje för mig. Detta att Pia verkligen skulle sätta sig ned, ta sig tid att plocka fram brevpapper och frimärken och gå till postlådan för att lägga på ett brev till mig. Bara för att hon ville det.

Jag blev så glad när jag såg brevet ligga där på hallmattan. Det var så fint, också kuvertet, så jag väntade med att öppna det till min älskade kom hem, så att också han skulle få se. Vi tittade på den vackra handstilen och det fina bokmärket, jag läste det, sedan vek jag noga ned brevet i kuvertet och sparade det.

Jag kom att tänka på den tid när jag hade brevvänner, på vad som hände med dem. På varför vi slutade skriva, jag undrade varför det rann ut i sanden.

Jag mindes Kickan, min brevvän från högstadiet, som också var min tremänning och som jag skrev till varje fredagkväll. På linjerat papper (ja, på den tiden tyckte jag fortfarande att linjerat var okej), med en sådan där blå kulspetspenna som alltid plumpar sig, så att både handen och skrivbordet blir blåprickiga av den.

Jag mindes när en av mina bästa vänner hade skickat ett brev till en brevvänsförmedling som förmedlade kontakter till främmande länder, och fick sådana drivor med svar att hon drunknade i dem och måste skyffla över brevvänner till alla runtomkring sig.

Jag mindes när jag själv svarade på en annons i en tidning och bara kände att, välj mig! Välj mig! Och hur hemskt det var sedan, när jag faktiskt blev den utvalde brevvännen, och insåg att jag inte kunde leva upp till mitt brevskrivarjag, hur mycket jag skämdes över det sedan.

Jag kunde inte låta bli att googla på en av de brevvänner jag hade från och till, då och då, under flera år. Hon hade ett så ovanligt namn och kom från en liten ort, kanske bodde hon fortfarande kvar? Och visst, det gjorde hon. Det fanns flera träffar på det liv hon lever idag. Jag skrev inget till henne, det var inte det. Jag ville bara se hur tiden hade gått, och om hon fanns kvar.

Jag mindes den underbara filmen om de två brevvännerna Mary and Max, ni kan se en trailer på den här (Pia, jag tror verkligen att du skulle tycka mycket om den.)

Till slut tänkte jag på att jag själv inte skrivit ett riktigt brev med frimärke på flera år, och på att jag vill att 2013 ska bli det år när jag börjar med det igen.

Med dessa tankar, önskar jag er alla en mycket fin helg!
Själv ska jag lägga sista handen vid manuset som ska vara färdigt den 31 januari, så att jag kan ta mig ut ur bubblan sedan. Det kan behövas. Jag vill gå på café inne i stan och dricka baljor med te, med en god vän.

Och! Jag vill också tacka er som kommenterade inlägget om de gamla, skavande spökena. Det har nämligen visat sig, att värmen från er och vissheten om att jag inte är ensam om att ha spöken i hälarna, är en underbart fin medicin mot sådana förföljare.

26 kommentarer:

  1. Vad härligt det där att få ett brev! Jag förstår att det var en lycka.

    Den där vännen jag skrev om härunder, hon som jag inte mådde så bra av, hon var fantastisk på det. Hon skrev brev och skickade kort och det var en sådan glädje att komma hem och få hitta handskriven post. Det kan jag verkligen sakna, både att få och att skicka själv, kanske bara att skriva några rader av uppmuntran på ett enkelt kort och sända iväg.

    Jag hade också brevvänner förr, sådana jag fann i Starlet och Penny och allt vad tidningarna hette. Och så vänner som bodde långt bort då.

    Jag tänker att bloggar är vår tids brevvänner, en slags gemenskap och ett sätt att berätta för varandra om livet vi lever...

    Stor kram fina Frida, jag hoppas att din helg blir bra och att spökena håller sig långt borta! Nu sitter jag och tittar på Fallas, den gamla versionen eftersom vi precis skaffat tv4 Guld. Det känns verkligen som att förflytta sig till barndomens tv-kvällar:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen, precis så är det ju, det har jag inte tänkt på! Att bloggarna på sätt och vis är vår tids brevvänner...du har så rätt, min vän.

      Varma kramar

      Radera
  2. Du får gärna bli poesiminister... Är det jag som i egenskap av underhållningsminister som utser poesiministrar??? Bara så jag vet...
    Undrar Oddbjörn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en intressant fråga ; ) Men att du är underhållningsminister, det ser jag alldeles tydligt framför mig, det = )

      Radera
  3. Det var en härlig tid när man hade brevvänner men nu för tiden de få ggr som riktiga handskrivna brev har kommit på posten så blir man extra glad, fast jag kan nog inte minnas sist det kom ett sådant brev! Oj! Men visst är tiden och tanken något man verkligen uppskattar.
    Önskar dig en fin helg och att ditt manusarbete går bra därinne i din bubbla och att du snart får komma ut och gå på café och dricka te med en vän!
    Stor kram fina du

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog är det så alltid, nog är det så = )

      Tack så mycket, det blev en jättebra helg inne i bubblan, jag börjar se ljuset i slutet av tunneln!

      Varm kram

      Radera
  4. Handskrivna brev är underskattade! Jag älskar post och försöker också skriva ibland!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är de!
      Vad fint att du skriver för hand ibland = )

      Radera
  5. Fina Fantastiska Fröken Frida Fortissima! Jag har sett trailern nu, tillsammans med min dotter och den måste vi ju se!!! Mer pappersbrev till folket! Stor kram!

    SvaraRadera
  6. Härligt och underbart att få ett sådant fint brev!

    Kramar till dig och lycka till med skrivandet!

    Petronella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var det verkligen!

      Tack och kramar tillbaka till dig = )

      Radera
  7. Så vackert med handskrivna brev! Och så sällsynt numera..
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är verkligen sällsynt...men så innerligt uppskattat!
      Kram

      Radera
  8. Jag ska öva lite mer på gesten, men jag är fortfarande pinig enligt min son!!! Och detta är väl bara början

    Hoppas att du har haft en fin söndag
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan du vara säker på att det är...början alltså; ) Öva på, det är lika bra att han vänjer sig ; )

      Kram, fina!

      Radera
  9. Jag har en moster som fortfarande skickar handskrivna brev då och då, ibland med något litet urklipp ur en tidning och en trevlig kommentar. Jag blir alltid lika glad när jag hittar hennes brev och förundras över den vackra handstil hon har.
    Visst skriver jag också några rader till henne ibland, men min handstill är ingen vacker syn.
    Ha det gott!
    kram
    Melodys matte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad fint att få, vilken glädje!

      Äsch, hur handstilen ser ut, det spelar ingen roll tycker jag! Fortsätt skriva du, tycker jag = )

      Allt gott till dig,
      kram!

      Radera
  10. Pia är ljuvlig - en fröjd för oss alla.
    Liksom du Frida.
    Ni gör mitt liv rikare :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är hon = )

      Och, tack! Så glad jag blir över dina rader.
      Kan bara säga detsamma till dig! Jag är så glad över att ha din blogg att bolla tankar emot, det är jag verkligen.

      Radera
  11. Hej fina!!! Blev så glad över dina ord hos mig. jo jag ska vara mer här nu. det är en sådan lisa för själen det här, att få skriva av sig och få ord till sig skrivna. och jag har också skrivit med Pia fast nu var det ett litet tag sedan, men visst är det en alldeles extra fin känsla att hitta ett handskrivet brev i brevlådan..tycker om..och visst srkiver hon vackert! min handstil lutar åt alla håll och kanter, precis som jag :)

    kramar om, Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kära du!

      Det är det där personliga, om det så är lutande, krullande, stolpande eller vad det nu är, som är en del av det fina kråksången tycker jag!

      Och, återigen, jag är glad att se dig igen!

      Kramar om tillbaka, gör jag.

      Radera
  12. Vilken lycka att få ett handskrivet brev. Det händer som du skrev inte ofta längre. Jag saknar att få men är glad att slippa skriva. Min handstil var mycket personlig. Jag skrev mycket och långt. En del fick kanske huvudvärk och det tog garanterat lång tid för dem att komma igenom. Mitt rekordår fick jag 150 brev som jag numrerade i hörnen. Det året bodde jag i Umeå och saknade fast telefon och mobil. Vilken lycka det var att plocka upp ett brev i lådan som jag egentligen inte fick gå i. Vilken disciplin jag hade. Först gjorde jag läxorna. Diskade och fixade mat. Först därefter satte jag mig på en bekväm plats och sprätte upp kuvertet med min morfars gamla brevsprättare av silver. Mina tjejkompisar skrev långa brev. Mina killkompisar skrev korta brev. Helt underbara korta rader där jag lärde känna dem på ett nytt sätt. En del hade aldrig skrivit ett brev i hela sitt liv. Efter ett brev kunde jag vara glad i flera dagar. Förstår din känsla när Pias brev kom. Jag har också tittat på trailern. Den filmen ska jag köpa in.
    Lycka till med slutarbetet på manuset.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken fin brevskrivarhistoria du återger, jag log över hela ansiktet när jag läste den, tack ska du ha!

      Vad roligt att jag kunde tipsa om en film, och tack för lycka-till-et! Det går riktigt bra, snart nog är jag klar = )

      Radera
  13. Det är så underbart att få ett riktigt handskrivet brev. Jag är en dinosaurie av stora mått och skickar både handskrivna kort och små brev, flera i månaden faktiskt, men får dessvärre väldigt få själv... Inte ens födelsedagskort bemödar sig folk att få iväg nuförtiden...mms och sms, jovisst, men vad är väl det mot riktiga kort och brev? Suck...men jag ger mig inte, tänker fortsätta att vara lastgammal omodern dinosaurie. Kramis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk, att jag tycker att just precis sådana där lastgamla, omoderna dinosaurier är alldeles fantastiska fornlämningar, värda att fridlysa och bevara ; )

      Kram!

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.