Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

01 januari, 2013

Bokslut och att börja om

Det är den första januari 2013 och jag är nyårsstinn och socialgemenskapstrött. Egentligen vet jag inte huruvida jag kommer att förmå att samla ihop mig till bloggformulerade tankar, men det känns viktigt att försöka ändå. Det finns de som säger att nyårsafton inte är något särskilt. Att det ju, på sätt och vis, börjar ett nytt år, varje dag. För varje dag är det ju ett år senare. Det är sant förstås, och ger en ständig chans till nystart, en ständig möjlighet att börja om.

Men jag tycker om symboliken kring det nya året. Jag tycker om känslan av att så många människor samlas kring det, på en och samma gång. Kring det nya, kring det gamla, kring den jublande önskan om ett gott nytt år. Det finns ett hopp i det, en framtidskänsla, en chans att rensa ut, börja om.

Jag tycker om att bläddra i min nya kalender och ta i alla oskrivna dagar. Jag tycker om känslan av det nya som ligger framför. Jag tycker om att göra bokslut över det gamla, börja på ett nytt kapitel, vända blad.

2012 har varit ett år kantat av tyngder, av livets ytterligheter. Av gränslös lycka och gränslös sorg. Av den sjukdom som drabbade oss i familjen, när mamma fick en stor stroke. Av den lycka som sköljde över mig, den dag min älskade frågade om jag ville gifta mig med honom. Den lyckan är en ständig följeslagare. Den sköljer över mig, gång på gång.

2012 har ofta varit blytungt och becksvart, tårfyllt och kantat av sorg. En del av det har jag delat med er här på bloggen, men inte allt, långt ifrån. En del har jag behövt läka ensam och med mina närmaste. En del av det känner jag att jag vill berätta, längre fram. Jag måste bara läka själv först, lite grand.

Men 2012 har också varit året då vännerna varit överallt, burit mig i sina armar, funnits där jag inte visste att de fanns. Det har också varit året då jag gav mig in i bloggvärlden, och möttes av en värme, omtanke och klokskap, jag aldrig kunnat drömma om att finna här. Nya vänskaper har bildats, börjat vävas, kommit att bli en del av mitt liv, genom denna blogg. Vilken lyckoskatt det är att finna gång på gång, att det finns så många människor ute i internetrymden som bär sina sköra hjärtan öppet, och som sträcker ut sina händer till de som behöver en extra sådan.

Nu lägger jag bort 2012. Jag blickar framåt. Det känns bra att datera mina dagar med "2013". Det känns fint att få önska er alla ett riktigt gott nytt år, fyllt med kärlek, glädje, värme och kraft.

11 kommentarer:

  1. Åh, Frida, jag är så glad att jag funnit dig och jag önskar dig ett underbart nytt år! Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Visst är det så som du skriver, att egentligen är ju varje ny dag en ny start. Men precis som du så känner jag att det finns en viss symbolik i att så definitivt kunna vända blad i almanackan, byta år och se framåt. Jag vill börja med att gratulera dig till det stora som hänt, att du ska få gifta dig med mannen i ditt liv. Vilken glädje! Och jag har ju via din blogg också fått följa med lite genom det som ni upplevt med er mor. All sorg, oro, allt det nya obekanta och ovälkomna som ändå kom. Om du någon gång har ork och vill så skulle det vara intressant att få veta hur du som anhörig tycker att du blivit bemött, av vården och av "människor på stan". Vad kan man göra, vad ska man göra när någon hamnar i kris?

    Jag hoppas så att det går framåt för din mamma, för er alla, och jag har förstått att du har människor runt dig som finns där alltid. Det gör mig varm.

    Jag är så glad över att jag bloggat detta år också. Minns att jag var väldigt trött på bloggvärlden ett tag, det kändes inte som om det gav något. Men under 2012 så fann jag flera fina vänner genom bloggen, och er är jag rädd om:) Jag har fått höra många gånger under året (speciellt av en specifik person) att jag inte är mig lik sedan jag blev sjuk. Detta sagt som något negativt. Det gör mig ledsen att höra det samtidigt som det på vissa sätt känns orättvist. Hur ska man kunna vara exakt samma människa efter detta? Därför har det varit skönt att få finnas på nätet, att genom bloggen få träffa andra som inte kände mig förut och som inte har några meningar om hur jag borde bete mig...

    Jag går in i år 2013 med en slags förväntan. Jag har insett att mycket behöver förändras i livet och att såhär är inte okej att må. Man ska inte behöva vakna varje dag och undra om det är värt att leva den dagen också. Då måste något göras... Jag är så glad att du finns där som min "osynliga" vän, bara några klick bort och jag hoppas att jag kan vara detsamma för dig! Många kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket, ja, det är en stor och mäktig glädje! Vi har inte satt något datum ännu, men ringarna blänker på fingrarna och jag blir så lycklig och varm varje gång jag ser dem.

      Jag känner att jag har haft tur i bemötandet kring min mammas sjukdom, när det gäller vänner och bekanta. Man har vågat fråga, vågat finnas där och inte skrämts av sjukdomen eller sett den som något obekvämt.

      Vad gäller bemötandet från vården, är det svårare att svara. Jag tycker att vi blev fint bemötta i samband med mammas insjuknande, men sedan har jag inte haft någon vidare kontakt med vårdapparaten kring henne. I och med att mamma och jag inte bor i samma stad, har det blivit så att kontakten med vården sköts av hennes sambo, och i viss mån av henne själv.

      Jag känner sorg över människor som på ett negativt sätt påtalar att någon förändrats. Jag antar att det bottnar i en sorg och saknad från deras sida, en känsla av att stå ensam kvar. Det kan vara svårt att se förändringen hos en vän som en utveckling, en naturlig del av livet, och att acceptera att det är något som man inte alltid kan följa med i. Men att anklaga och försöka hålla tillbaka, det är fel väg att gå.

      Jag känner glädje över din förväntan på 2013, den resan ska bli spännande att följa med på tycker jag!

      Och jag, liksom du, gläds över vår vänskap, min kära mysbyx-blogg-vän!

      Stora kramar,
      Frida

      Radera
  3. Ännu en gång har dina inlägg lagt sig varmt om mitt hjärta..

    Det spelar nog ingen roll om det är 2013, 2014, 2015 jag tror att alla år kommer att drabba oss av glädje och sorg.
    Det är så livet är. Och mycket av det gör oss starkare.
    Men när sorgen finns nära oss så uppskattar vi vad vi har och jag hoppas innerligt att din mamma mår och blir bättre och vilken glädje att din älskade friade till dig...

    Jag har i mina tankar till dig skickat ett lastbilsflak med tulpaner i alla färger, jag hoppas att de når fram till dig och sprider glädje...

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack finaste du, för att du så ofta talar så varmt om mitt skrivande. Jag blir så glad!

      Och visst är det så, det där himla livet...som en färd över toppar, raksträckor och dalar, som det bara är att hålla i hatten och åka med på... på gott, och stundtals på ont. Men som du säger, det gör oss starkare. Det är en himla tur att det gör oss starkare!

      Tusen tack för flaket med tulpaner! De har kommit till mig nu, alla blommorna, till min stora glädje.

      Kram,
      Frida

      Radera
  4. Wow. Jag blir nästan stum! Du har verkligen fått gåvan att uttrycka dig i text! Nu blickar vi fram mot ett kärlekens år 2013!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men, åh, TACK så mycket, vad fint sagt!

      Radera
  5. God fortsättning
    ja jag känner igen det där med att göra bokslut och med intresse se fram emot det nya och oanvända året som tronar upp sig framför oss.
    Dock känner jag att årets bokslut behöver filas till lite och målen inför nästa konkretiseras en aning. Tack för påminnelsen
    Ha en fin fredag
    kram
    Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad fint att du känner igen dig, och all lycka till ditt eget filande = )
      Önskar dig en mycket fin helg!
      Kram,
      Frida

      Radera
  6. Så fint du beskriver nyår, du sätter ord på precis det jag också känner!
    Önskar dej ett riktigt gott nytt 2013!
    Kram Johanna

    SvaraRadera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.