Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

29 januari, 2013

Bibliotekskärleken och dess längtan

Jag kom att tänka på det där med bibliotek idag. Att det var himmelens länge sedan jag besökte ett på riktigt, så där utan att leta efter någon kursbok eller så, utan bara för att vara där, ändå.

Jag har flyttat många gånger i mitt liv. Bytt bostad, stad, landsände, land. Och jag tycker om att flytta, det där äventyret, kicken, känslan av nytvättat, utbytt, nytt. Men det finns också dagar när det är alltför pockande, påträngande, när jag behöver ro, en paus.

Då letar jag mig alltid fram till ett bibliotek. Eller, egentligen har jag gjort det för länge sedan, det brukar vara bland det första jag gör, så viktigt är det. För när den där känslan som behöver ro kommer över mig, vill jag ta mig till tryggheten, direkt.

Det är något med hur böckerna doftar likadant var jag än är. Det är tystnaden, den rofyllda, känslan av att vara tillsammans med andra utan att egentligen umgås. Den är så fin att få känna när ensamheten i att vara ny, tränger sig på. Det är alla nerskrivna historier jag omges av. De som rymmer så många människor som säkert skulle förstå hur det känns att vara jag, om de bara kunde kliva ut ur boksidorna så att vi fick mötas en dag. Det är de ordnade raderna jag ser när jag går längs med bokryggarna, ett strukturerat system i allt nytt, allt kaos.

Som i våras när mamma låg på sjukhus efter sin stroke. När allt gjorde så ont att jag bara dog och dog, samtidigt som jag inte kände någonting alls. Då letade jag upp sjukhusbiblioteket, tog med mig min dagbok och min penna, satte mig ner i en fåtölj där. Kunde andas.

Men ibland kan bibliotek göra mig besviken och olycklig också. När det gemensamma rummet tillåts ägas av skrik och av gap. Som i fallet med det lilla bibliotek som fanns i den förort jag bodde i för några år sedan. Där hade man placerat en liten lekplats i det stora bokrummet. Jag kan förstå tanken att alla ska känna sig välkomna i ett bibliotek, men jag kände mig så ledsen där ändå. Det hände ofta att jag gick därifrån, med ens. Ibland kan jag känna att det liksom inte får vara tyst och rofyllt någonstans. Att det alltid måste vara roligt och full fart och kul överallt. Det finns så många platser att stimma på, och så få att vara tysta på, tillsammans.

Jag tänker ofta på "mitt" bibliotek i Lissabon. Jag kan längta dit så att det gör ont lite grand. Jag längtar till de kaklade, vackra rummen. Till de gamla bokskåpen med glasdörrar, de som täckte väggar från golv till tak. Till tystnaden som rådde, vaktad av den stora, kaklade skylten ovanför ingången: "Silêncio" ("Tystnad"), stod det där. Jag längtar till känslan av svalka undan hettan som rådde på gatorna utanför. Till pauserna jag tog från studerandet i den stora läsesalen, när jag gick till det lilla caféet på bakgården, där påfåglar struttade fram.

För att få ett lånekort där var jag tvungen att visa upp mitt hyreskontrakt. Skriva på blanketter. Jag tog med mig mitt pass. Jag får fortfarande nyhetsbrev i min inkorg från mitt Lissabonska bibliotek. Varje gång det händer, färdas jag tillbaka dit i tanken och önskar att jag kunde flyga, så att också min kropp fick följa med.

24 kommentarer:

  1. Du! Jag ska till Stockholm runt den 20-23 februari, datum inte helt spikat än. Ska vi inte ta och dricka en balja te ihop och fira att vi finns? Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det vore underbart roligt! Och en anledning väl värd att fira! Vi hörs om det = )Kram

      Radera
  2. Jag läser ditt inlägg med stort intresse. Bibliotek är något som alla känner till men sällan pratar om känns det som, det ska bara finnas. Som du kanske vet gick jag på bibliotekshögskolan och är därför just bibliotekarie och det är kul att läsa vad andra tycker.

    Mina åsikter om hur biblioteket bör skötas är tyvärr ganska ovälkomna inom folkbibliotekssfären kan jag tycka, de är ofta alldeles för konservativa för min smak.

    De traditionella biblioteken behöver marknadsföras MYCKET bättre och jag tycker att de är alldeles för dåliga på att ta tillvara den kompetensen som finns hos bibliotekarierna, vi pluggar ju för tusan längre än sjuksyrrorna! Och vi har läst informationshantering, databaser, omvärldsanalys med mera. Sedan är inte alla som jobbar där just bibliotekarier, assistenter finns det också och det kan eg. vara "vem som helst". Men om de som arbetar där blir bättre på att följa med den nya tiden tror jag att biblioteksvärlden kan bli riktigt intressant. Marknadsföring har äntligen börjat synas även på bibliotekens agenda, inte en dag försent.

    Jag skulle t.ex vilja att det var givet med kaféverksamhet även på den kommunala biblioteken. Att man bjöd in till filmvisningar och barnaktiviteter så att biblioteken inte blir en plats där barnen automatiskt måste vara knäpptysta för att en sur personaltant hyschar på dem, jag skulle ist. vilja att de lär sig att både respektera och uppskatta den stillhet och ro som skulle kunna råda på biblioteken. Jag har faktiskt sällan upplevt att det är för stökigt där, snarare tvärtom, att det blir en onaturlig tystnad då alla nervöst tystar ner sina barn och kanske tiom undviker att besöka biblioteket med barnen. Jag skulle vilja att biblioteken blev en mötesplats för alla, men på ett sätt så att man kan känna ro när man är där.

    (kanske ska lägga till att min dröm aldrig varit att arbeta på folkbibliotek utan helst på t.ex företagsbibl.)

    Nu blev det en lång utläggning men ämnet är intressant tycker ju jag då:) jag är som du, vill gärna besöka bibliotek i nya städer, det är spännande!

    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag är en sån där "vem som helst" = utbildad bibl assistent. 20 p på bhs i borås.

      Radera
    2. Ja, nuförtiden kräver de ju inte ens att man ska ha en assistentutbildning, vet inte om det finns kvar? Tycker att det är tråkigt att de förminskar bibliotekens värde genom att (iaf i kommunen jag är uppväxt i) omplacera kommunanställda och sätta dem som assistenter. Höj kompetensen och få in en bättre blandning av folk istället för som nu nästan enbart kvinnor. Få bort tråkstämpeln!

      Radera
    3. Vad roligt att du blev så engagerad! Jag tycker så mycket om när människor har massor av idéer och brinner för dem! Hoppas att du någon gång får tillfälle att sätta dina idéer i rullning, att du får chansen att påverka, för du är klok som alltid, så är det!

      Kramar!

      Radera
  3. Jag gillar också bibliotek men är där för sällan... ( Wiggo och jag besöker bokbussen som kommer "hem" hit varannan vecka)
    Det finns en barnavdelningn med en sagogrotta på "vårt" bibliotek, de ggr jag besöker biblioteket så är det en rofylld tystnad runt barnavd. Kanske bara har haft tur ;) "vårt" bibliotek kallas Fyren för byggnaden är rund så vuxen böckerna finns på andra sidan och man störs inte på den sidan av biblioteket... Men jag tycker också det ska vara tyst, knappt så man vågar hosta... Nä då! tystnaden och ron ska visas med respekt!!!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter ju som en bra planlösning, så att alla får plats och kan vara med, både de stimmiga och de tysthetstörstande.

      Och bokbuss...hur mysigt låter inte det!

      Stor kram

      Radera
  4. Som alltid intressant inlägg hos dig. Biblioteket var min bästa plats när jag gick i grundskolan. Sökte mig alltid dit när det var stökigt på skolgården, snöbollskrig och bråk.
    Min tillflykt. Senast var det mitt 4 åriga barnbarn som tog med mig till biblioteket, men antingen har jag förändras eller biblioteken, för jag känner inte alls samma frid och ro på sådana ställen längre.
    Kram
    Melodys matte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla = )
      Känner så väl igen det här med bibliotek som tillflykt....
      Vad tråkigt att friden och ron inte finns längre, jag har ju också ofta upplevt det. Det är liksom så viktigt att också det får finnas, att bibliotek rymmer också det.
      Kram

      Radera
  5. Åh, Lissabon lät underbart! Ja, det ska vara tyst på bibliotek. Det ska lukta böcker och blöta yllejackor. Man ska hyssja åt varandra och sätta fingret över munnen. Det är bara så det ska vara!

    Kram
    Petronella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ÄR underbart! Jag längtar alltid dit, mer eller mindre...till Lissabon som stad, till biblioteket, ja, till så mycket där!

      Och håller med dig, jag vill också åt ron och tystnaden.

      Kram,
      Frida

      Radera
  6. Fint inlägg - du hanterar alla dina ord så fint!
    När jag pluggade var jag ofta på bibliotek, gick så bra att koncentrera sig där!
    Nu när jag är förälder blir bibliotekets barnavdelning det jag har bäst koll på men jag kan nog glädjas åt att barnen får ett läsarv med sig från mig. Mysigt att sitta med dem och läsa böcker och kolla bilder ihop.

    Kram Sara

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, så glad jag blir att du tycker det = )

      Kan tänka mig att det är mysigt att få ge vidare ett läsarv. Jag har inga barn själv, men jag tänker ofta, att läsarvet är något av det viktigaste jag vill skänka dem en dag.

      Kram,
      Frida

      Radera
  7. Vad kul för en bibliotekarie att läsa. Jag är även gift med en. Fast det är några år sedan vi jobbade på bibliotek. Vi har också flyttat en del. Ortens bibliotek är ett av de första ställen vi besöker efter en flytt. Undra´ hur många timmar jag befann mig på bibblan när jag växte upp och under pluggåren. Det var då jag kom på att jag skulle samla ihop poäng så jag kom in på BHS. Inte dumt att få betalt samtidigt som jag befann mig på en plats jag älskade att vara på. Sedan finns det tråkiga bibliotek också. Det är synd om de böcker som måste bo där.:) Du beskrev Lissabons bibliotek så fint så jag fick lust att se det live.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att du tycker det, jag visste inte att du är bibliotekarie!

      Visst är det synd om de böckerna...man kan undra vad de tycker om det! De hoppas nog att de ska hamna hos någon trevlig låntagare som glömmer bort att lämna tillbaka dem, så att de får flytta hemifrån.

      Ja, om du någon gång reser till Lissabon, så hör av dig, så ska jag ge dig en vägbeskrivning. Biblioteket är verkligen värt ett besök.

      Radera
  8. Jag har inte varit på ett bibliotek på evigheter..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ibland dröjer det mellan varven...
      Tack för att du tittade in, ska bli roligt att "hälsa på" din blogg!

      Radera
  9. Jo tack själv... Men jag känner verkligen så och undrar du "hur tänkte hon här när hon skrev" ja då är det bara jag som försöker att få till ett bra svar... ;)
    Önskar dig en fin fin helg och hoppas att det går bra med manuset!

    Kram Sandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu får jag ett sådant där stort leende i ansiktet igen!

      Och tack! Jag önskar också dig och de dina en finfin helg.

      Kram,
      Frida

      Radera
  10. Åh, vad det är fint med sådana där sköna biblioteksupplevelser! Och jobbigt med felstunder. Jag har länkat till dig idag :)
    http://queenofkammebornia.se/2013/february/jag-kan-boja-mina-fingrar-nastan-hur-som-helst.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänkte allt att du skulle förstå!

      Åh, så spännande och roligt, tack min vän! Ska genast kika in till dig.

      Kram

      Radera
  11. Jag älskar också bibliotek, där bland böcker och dess doft känner jag mig verkligen hemma. Det är en tillflyktsort som liksom är min.. tack för den påminnelsen. Ibland glömmer jag det självklara.
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du sätter ord på det jag också känner...tack själv, så fint!

      Kramar

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.