Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

19 december, 2012

Tantängeln

Tänk er en sådan här dag som den här, när jag har åkt fram och tillbaka, fram och tillbaka, med bussar som var geggiga på golvet och krängde i gathörnen. När en taxichaufför har tutat och viftat åt mig med arga armar för att jag gick för långsamt över gatan, och jag har svarat med ett gestikulerande och svärande, som fått folk att skynda förbi med stora gloögon.

Tänk er att jag, en dag som den här, är och storhandlar i en evighetsbutik med milslånga frysdiskar och skyhöga hyllor med kletiga konserver. Med lysrörslampor som gör alla bleka och hålögda, med julmusik som spelas varv på varv.

Tänk er då att jag står där med min kundvagn och väntar på min älskade som är på jakt efter syltad ingefära, när jag inser att jag står i vägen för en tant. Jag skyndar mig att be om ursäkt, för jag orkar liksom inte med mer snäs nu, förbanne att jag inte gör! Och så bara ler hon. Hon ler verkligen, helt lugnt och vänligt, och så säger hon: "Det gör ingenting. Det är ingen fara. Det är så den här tiden på året. Det spelar ingen roll var man står, man är ända alltid i vägen för någon."

Ja, då kan ni tänka er att jag får tårar i ögonen och på riktigt tror att jag har mött en ängel som är en tant.

23 kommentarer:

  1. Vi tanter är bra! Jag har all tid i världen och lämnar gärna företräde till stressande människor som skyndar sig ut på sin lunch för att fixa med bestyr. Jul blir det hur vi än beter oss. Kram från Dalsland//

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ni verkligen = )Jag minns för något år sedan, när jag hoppade på kryckor och inte kunde skynda fram. Det blev så vackra möten med människor jag inte brukade möta annars, där vi satt och vilade oss på olika bänkar, tanterna och jag.
      Kram!

      Radera
  2. Änglar ser inte ut som de traditionella bilderna vi har av änglar :) Jag tror de kan se ut som du och jag. Och tanter (ja, det är ju jag då, förvisso) och farbröder med Bingolotter. En sådan träffade jag här om dagen! Visst blir man glad! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad fint, visst är det så! Man vet aldrig var de håller hus och tänker titta fram = )
      Tack för att du besökte min blogg, det gör mig glad!

      Radera
  3. Haha vilken fin tant! :)

    SvaraRadera
  4. Tantängeln har så rätt... vilken fin tant :-)
    Jag har stannat upp idag...
    Sitter här hemma och slår in julklappar, idag saknar jag min mamma så otroligt mycket så att det värker i hela kroppen, jag spelar Rod Stewart i bakgrunden, mamma älskade honom...

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. <3
      Det är så fint att ta sig tid att minnas, att ge av sin tid till dem som inte vandrar bredvid oss på samma sätt som förut.

      Varma kramar

      Radera
  5. *snyft* Vet inte va det är med mig nuförtiden, men jag fick tårar i ögonen och vill krama både dig och tanten (och hjälten som letade efter syltad ingefära!!!).
    Jag tror jag älskar dessa korta inlägg mest. För att de är precis som EN jordnöt eller EN ruta choklad; helt jäkla omöjligt att nöja sig med.

    Jag hade för övrigt en tantängel förgår! På Continente. Står i kassan; Baby Björn med halvgrinig Charlie i, rullkorg med saker som vart så låååångt ner på golvet och den där eviga julmusiken... Långsaaaaamt fiskar jag upp en sak i taget och lägger i vagnen. Plötsligt ser jag två händer som resolut börjar plocka upp mina varor ur korgen. När jag tittar upp möts jag av ett sånt där tantängel-leende och när jag tackar (Muitoooo Obrigaaaaada!!!) så säger hon typ "Jag har all tid i världen men du har ju litet barn". Gissar jag i alla fall. Hon sa det ju på portugisiska... Tänk va glaaad jag blev.

    Oj. Vilken lång kommentar. :-0
    julpussar xoxo

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej! Jag la inte sakerna i VAGNEN utan på BANDET!!!

      Radera
    2. Gulle dig! Det är den där längtan-kärleken = )
      Tusen julpussar tillbaka till dig!

      Radera
  6. Så fint! Sådana änglatanter behövs det fler av! Kram till dig! Din adress...? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst gör det det! Jag ska bli en sådan, det har jag bestämt. Och jag vet att du också blir en änglatant!
      Har mailat adressen och väntar på ditt brev, med fröjd!

      Radera
  7. Det måste ha varit en ängel. Jag har precis läst klart Östen Eriksson debutbok, Änglamannen. (Östen med Resten. Musikkillen från Hälsingland). Tror att du verkligen behövde träffa henne. Just då och där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag med! De har liksom ett sätt att dyka upp närhelst man behöver det, de där änglarna = )

      Radera
  8. Tantängel. Underbart! Tänk att hon gjorde din dag :-)

    SvaraRadera
  9. Jag har tänkt på det ganska mycket de senaste dagarna då jag varit ute bland folk lite mer än vanligt. Jag håller upp dörren och får inte ens en blick. Skulle gå ut genom dörren och hon som går precis före bara släpper den på mig utan att titta bakåt. Jag och ledsagaren står utanför en butik då en kvinna tycker att K tydligen står ivägen (smal gata) så hon ger henne en ful "knuff" när hon går förbi. En kvinna släpper dörren rakt på min tvååring när vi ska gå ut ur en affär... och jag blir så ledsen. Har vi blivit sådana mot varandra? Har vi så mycket runt oss att vi inte ens ser andra människor? Ibland tror jag nästan att jag osynlig.

    Men så möter man de där människorna. Som idag inne i stan. Mängder av människor, knappt någon som orkar svara på frågor om var olika saker är. Så möter jag ett biträde inne på Åhlens. Hon liksom strålar, säger hej till alla hon möter, ja till de som möter hennes blick iaf. Även till mig. Och jag blev så glad. Människor som din tantängel. Som ser oss allihop och ser till att den där kalla känslan försvinner för en liten stund. Heja dig för din fantastiskt fina livsbetraktelse! Hoppas du har en bra kväll tillsammans med din Göteborgare:) Varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dumma människor. Jag blir så arg när jag hör om sådana. Det är så eländigt att bete sig så, det är ju inte till lycka för någon!

      Det är därför vi måste spara på och minnas dessa änglar, närhelst de kommer till oss. Och försöka vara lite änglalika själva; )

      Stora varma kramar, till bästa fröken Gredelin!

      Radera
  10. Tack för din omtänksamma kommentar hos mig :-)

    ha en fin dag
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du alltid är så fin mot mig = )
      Kram

      Radera
  11. oj vad fint! jag blev alldeles prillig av änglalycka nu när jag läste. trots att jag ligger under filtar ikväll med förmodad förkylning från barnen och en enorm tröttthet i hela mig. ett underbart inlägg som sätter allt i skyltfönstret, precis dom det är. men änglar, dom finns dom också. tror mig träffat mer än en. berättar en dag..

    kramar mot Jul, Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finaste Lycke, så glad jag blir över din prillighet! Och dina änglamöten, de ser jag verkligen fram emot att få höra om en gång = )
      Stora kramar, och puts väck, bort med förkylningen!

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.