Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

04 december, 2012

"...står julens dörr på glänt..."

Det är så där julkortsvackert ute. Så där så att det ser ut som om ifall jag sträckte ut handen genom fönstret, skulle jag finna att hela världen var gjord av bomull och sockerkristyr. Jag har bakat under veckan, sötebröd till jul och advent. Jag har ställt fram stjärnorna i fönstren, hängt upp änglar i hörn och på ljusgirlanger, runt balkongräcket sitter en ljusslinga lindad med gröna barr av plast. Jag har börjat pyssla med julklappar, skriver receptlistor inför julbordet.

Förr om åren var december den mest ångestladdade månaden. Det var så svårt för mig med julen, och vart jag än gick, kom jag inte undan den. Den var laddad med förväntningar och besvikelser. Med en historia av tunga vetskaper. Med känslan av att inte kunna uppfylla allt det jag upplevde förväntades av mig. Den låg så tung över hela kroppen, den där julen, med sitt eviga glitter, mys och bjällerklang. Det kändes som om jag inte kunde andas. När januari kom, drog jag en djup suck av lättnad och kunde slappna av ett år igen.

Sedan, långt om länge, bestämde jag mig för att ta tag i den där julångesten. Jag tänkte, att hur jag än gjorde, skulle jag inte komma undan den. Att jag var tvungen att själv ta kontrollen. Att varsamt välja ut det som passade mig, att ta vissa saker till mig, och att stänga ute andra ting ifrån mig själv. Så jag började försiktigt med att köpa en adventsljusstake. Tända ljus tycker jag ju om, och advent kändes inte lika otäckt som julen.

Det är flera år sedan nu. För varje gång december nalkas, känns det lättare i mig. Och det är nytt och det är skälvande. Det är förunderligt, glädjande och märkligt. Och jag tänker att det också kan ha att göra med det, att jag äntligen funnit ett hem.

Idag vill jag tacka Lotta på "Min plats i solen." Häromdagen lyfte hon fram min blogg i sitt inlägg Bloggtriss - när ord får stå i fokus. Jag är så oerhört, oerhört lycklig och rörd över hur vackert hon skriver om mig. Men så är det också sådan hon är, denna fantastiska människa. Med bloggen som verktyg gör hon världen bättre och når så många med sitt stora, varma, omtänksamma hjärta.

9 kommentarer:

  1. Tja... du vet ju redan va detta inlägg gjorde med mig ;-)
    Glöm inte att tvinga hjälte göra snöänglar åt dig!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst, fina du, visst vet jag det ; )
      Och det ska jag göra! Han skulle kunna göra ett par stycken på balkongen tycker jag, så de inte snöar över!
      Stora kramen

      Radera
    2. jaaaa! skicka bild på nä han gör det!!!!

      Radera
  2. Så fint att du har ett hem som du kan kalla ett hem, det glädjer mig! Och Lotta är en julängel helt enkelt. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett stort leende och en jättekram tillbaka till dig = )

      Radera
  3. Så fint hon skrev om dig (Lotta) :-) Du skriver fantastiskt, och att få känna att du har ett hem, ett hem som är ditt där du hör hemma och kan göra som du vill, med adventsljusstakar eller inte det är ju ditt hem och det är ju underbart (och din älskades hem).
    Julen får en att stanna upp, i alla fall mig, det gör så otroligt ont när julen kommer och allt ska vara så perfekt, nä man ska ta sig en tankeställare... Livet är skört och kan förändras fort.... Tacksam för det man har!

    Åååå det doftar säkert ljuvligt hemma hos dig nu med allt bakande!

    ha en fin kväll
    KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära du för dina ord om mitt skrivande! Jag blir så glad, ska du veta = )

      Ja, visst är det något med julen som skaver i en, det är något med all den där lyckan och alla förväntningarna, tänker jag...

      Stora kramen!

      Radera
  4. Ååh vad jag älskar hur du skriver..och det du skrev om känslan för ditt hem..alla hem som varit, kan känna igen så mycket den där känsligheten och hur viktigt det är att hitta rätta känslan..och så plötsligt finns den bara där. att det var något i en själv som behövde komma hem kan jag tänka..
    själv har jag flyttat väldigt lite. pappa bor kvar i vårt barndomshus och jag mådde jättedåligt när de i tonåren funderade på om vi skulle flytta till annan plats. det blev aldrig av, mycket pga mig tror jag :) här färsöker jag att få den där aboluta hemkänslan och tycker det börjar lyckas..men jag jobbar alltid vidare på den...gräver in mig i väggarna och gör om det som inte känns bra..
    ojoj vad jag nu skriver..men du sätter igång så mycket tankar. fint att det känns bättre med Jul. för mig har den alltid varit magisk, men min mamma var jättestressad och sur ;) nu ska jag ta ner tapeter i vårat framtida sovrum..

    kraaam Lycke

    SvaraRadera
  5. Fina Lycke, så glad jag är över att texten skapar så mycket tankar och att du tycker om den, det är så fint för mig att få läsa det som händer då, i dig!

    Stora kramar, och återigen, vilken lycka det är att vi hittat varandra i detta enorma blogguniversum!


    SvaraRadera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.