Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

16 december, 2012

"Blunda hårt så ser du bättre"...

Kanske är det den fruktansvärda, förtvivlade skolmassakern i USA. Kanske är det den rasism som präglar diskussionen om våra jultraditioner just nu. Kanske är det de stråk av sorg som alltid kommer till mig i december. Kanske är det allihop på en och samma gång. Jag vet inte. Men jag vet att jag har återvänt till ett gammalt, nästan bortglömt barndomsminne, flera gånger under de senaste dagarna. Och jag vet att det är den skyddande bubblan jag återvänt till, till den trygghet som fanns i den. 

När sommaren kom till vårt barndomshem och solen stekte in i våra rum, satt värmen kvar i väggarna under natten. Det var som att vara i en bakugn. Sådana nätter fick min lillasyster och jag sova i gillestugan i källaren. I det svala rummet satt fönstren i markhöjd, solen nådde inte in till väggarna i sten. Vi drog sängarna tätt intill varandra, så nära som det någonsin gick. Så att vi nådde varandra med händerna när vi ville prata. Så att vi kunde ligga och viska och fnittra, nästan som i samma säng.

Jag minns särskilt kvällarna under en sådan sommar.

"Blunda nu", brukade jag säga till min lillasyster, och när jag försäkrat mig om att hon gjorde det, slöt också jag ögonen. Sedan berättade jag för henne. Allteftersom bilderna kom till mig i huvudet, skapades vägarna som vi vandrade längs med. Det var äventyrens och sagornas hemliga stigar, vi visste aldrig vad som väntade härnäst. Det kunde bli läskigt ibland det kunde det, men hela tiden bar vi med oss tryggheten från varandras närhet, hela tiden vilade vi i den.

Ett par år senare snubblade jag över dikten "Blunda hårt så ser du bättre" och jag förstod med ens att det fanns fler som min lillasyster och som mig. Jag målade ett papper med grön vattenfärg, ritade djur med svarta konturer och skrev av dikten på det. Sedan slog jag in "Barnens versbok" som är sammanställd av Gertrud och Siv Widerberg i teckningen och gav den till min lillasyster. Jag tror att hon har kvar den än, jag såg den i hennes bokhylla för inte alltför länge sedan. Jag vet inte om hon kommer ihåg bakgrundshistorien, kanske var hon för liten den där sommaren. Men jag ville skriva ner minnet som jag erinrar mig det, och dela det med henne och med er.

"Blunda hårt så ser du bättre"... kanske ligger det någonting i det. Att om vi blundar och tittar in i oss själva för ett ögonblick, kan vi hitta nya vägar, till andra världar, långt därinne.

Blunda hårt så ser du bättre

lillasyster och jag
lekte en lek:"följa vägen."

blunda så ser du bättre
sa lillasyster
och vi kröp djupt ner under täcket
och blundade som attan

och vi såg en väg
ristad i natten med lsande konturer
och vi gick på vägen av guld
i ett mörkt landskap
hand i hand på vägen av guld
i ett främmande landskap

blunda hårt
sa lillasyster
så ser du bättre
dom stora djuren
som går mellan träden

Av: Helga Henschen

23 kommentarer:

  1. Jenny Djurstedt16 december, 2012

    Vad fint berättat Frida. Kram

    SvaraRadera
  2. Just nu förmår jag knappt ta in allt som sker i världen. Jag har alltid varit sådan att jag följt saker noggrant, menat att man måste ha kunskap om saker för att veta hur man i framtiden ska kunna undvika dem, ansett att alla har ett ansvar att bry sig om omvärlden. Men den här tunga hösten jag blivit en annan jag. Så känns det i alla fall. Jag orkar inte läsa om människor som upprör sig för att Disney inte längre tolererar rasism, människor som bygger hönor av små fjädrar. Jag orkar inte läsa om all grymhet, jag bara o.r.k.a.r inte... Så jag förstår mycket väl dina känslor.

    När jag var liten så önskade jag mig så hett en storasyster. Jag ville ha någon som tog hand om mig, som skyddade mig. Och när jag läser det du skriver , om den lilla bubblan du och din syster var i, så förstår jag vilken lycka det måste vara att få ha den systern! Någon som lär dig att blunda... Tack för att du så vackert delar med dig!! Varma kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, fröken Gredelin, jag hade kunnat skriva din kommentar! Kram!

      Radera
    2. Mina skörstarka, vackra nyfunna vänner! SOM jag tycker om er <3

      Radera
  3. Men åååh! Det är som att öppna en skattkista av vackra ord och tankar att titta in här hos dig Frida. Och jag har inte glömt vörtbrödet, men jag ville skicka det i ett riktigt brev. Kan du mejla mig din adress? Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu blir jag så där lycklig igen! Och förväntansfull! Ett riktigt brev med frimärke, det var länge, länge sedan = )
      Kram!

      Radera
  4. Det är fruktansvärt vad som har hänt i USA, jag ryser av obehag, vad är det som får en störd människa att gå på oskyldiga barn, man måste vara riktigt sjuk tror jag för att göra det och detta med jultraditionerna, hur långt ska det gå?!
    Juklapparna vi skänkte känns fint, mina barn får inte mycket vid jul och det är något jag (vi) bestämt för det är sådan hysteri och det är mycket som måste köpas under året till barnen, kläder, skor, fotboll/hockey utrustning nä någon måtta får det vara och så finns det dom barn som inte får något och detta har vi pratat mycket om med Wiggo.
    Skicka lite snö, Tack :-)

    Fin berättelse om din syster, min bror är fem år yngre än mig och jag berättade skräckhistorier för honom ;-) tror nog inte att de var så hemska, för vi har fortfarande en fin och nära syskonrelation idag

    Ha en bra start på veckan
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det...det är så svårt och så svart, så omöjligt att ta in.

      Det ni lär Wiggo är så värdefullt, en gåva inte bara till honom, utan också till dem han möter i sitt liv.

      Skräckhistorier kan ju vara underbara! De liksom kittlas inuti, och tänk, som de kan hålla människor samman!

      Kramar!

      Radera
  5. jag vet inte varför dina ord tar mig så hårt. men jag vet att det är bra. det finns sådnat jag blundar för. och när jag såg aftonbladet på Ica så köpte jag det inte. för jag orkade inte läsa om alla de små...!

    tack för dina ord. de gör mig liten igen..tårar nu..

    kramar Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du finns, kära Lycke, stora buntar med värme skickar jag till dig.

      Radera
  6. Jag tror att vi alla behöver den där bubblan. Det spelar ingen roll hur gamla vi är. Kanske behöver vi det än mer som vuxna. Så mycket ondska, stress, svek, sjukdomar m.m. som sveper in i vår vardag. Jag tycker det verkar som det alltid händer något extra hemskt i världen vid denna tid på året.
    Vilken lycka att ha en lillasyster. Det var något som jag i hemlighet önskade många gånger. Någon som var ett par år yngre. Tack för att du delar med dig av barndomsminnet som fortfarande stämmer så bra. För de som tar sig tid att blunda hårt finns det oftast ett hopp. Om man öppnar upp. Låter sig lotsas in på en spännande stig, då finns chans att uppleva nya och gamla dofter, behagliga ljud och en inre välmenande röst med en personlig plan. Tror inte att den ligger i ett paket under granen. Fin gest du gjorde till din syster.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så. Den behövs för att portionera ut, tryckutjämna det som händer runtomkring. Och vet du, jag slogs av samma tanke häromdagen, att det tycks hända extra hemska saker just vid juletid. Undrar om det verkligen är så, eller om det är vi som uppmärksammar och berörs mer, under den tid på året som många förväntar sig glädje och frid?

      Vad fint du skriver om paketet under granen. Jag tycker om det.

      Radera
  7. Jag har länkat till dig idag :) Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och vilken länk sedan! Underbar = ) Kram

      Radera
  8. Som vanligt berättar du så fint.
    Ha det så gott fram till jul nu..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket och detsamma till dig = )
      kram

      Radera
  9. kikar in och skickar kramar, glitter och glam till dig. granen ska in ikväll, sen är det ganska färdigt. hoppas du har lugnet, det öppna hjärtat, lugna sinnet. ska dricka kaffe med kardemumma nu..

    kramar mot Jul, Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken fin present att få skickad till mig! tusen tack och kramar tillbaka till dig!

      Radera
  10. Underbara Frida! Tack för att du alltid finns där med peppning och omtanke som jag omsluts av när jag behöver det som bäst!! Många kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. åh, kärs du, min vän! Jag ger bara tillbaka det du sänder ut <3

      Radera
  11. Ja, det är mycket hemskheter som händer i världen nu och det går bara inte att ta in allt. Man måste liksom skydda sig lite för att själv överleva, fast om man kunde så skulle man inget hellre vilja hjälpa till och förhindra. Stoppa allt hemskt som sker.
    Underbara minnen, som för tankarna till mina barn som ligger och sover i samma säng och berättar historier för varandra under täcket.

    Kram
    Petronella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur! Som en jättestor våg vill man svepa bort allt som är ont ur världen!

      Tänk så fint att dina barn berättar sagor för varandra. Det är något av det viktigaste man kan göra i livet!

      Kram

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.