Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

05 november, 2012

Novemberuppror

Det tycks pågå ett novemberuppror lite varstans i vår värld. Det pratas och skrivs om att vägra mörkret och gråvädret, att le istället, tända ljus. Det är fint, tycker jag. Jag tycker om det, även om jag inte hakar på själv. Den får vara, tänker jag, november. För ovanlighetens skull känns det nedtrappade tempot, den smygande kylan och gråheten helt okej. Kanske är det för att jag har ett annat slags uppror på gång, inom mig själv. Det känns att det händer något därinne, att det rör på sig på något sätt. Jag är inne i en sådan där period när jag omvärderar, omprioriterar, funderar över gamla val och vanor, om de fortfarande är rätt.

Jag har köpt ett stort, djupblått pappersark som ligger och väntar vid sidan av skrivbordet. Jag tar upp och tittar på det då och då, men upptäcker snart att jag är inte färdig än. Planerna är inte färdigjästa, utbakade, formulerade, inte klara nog att sättas på pränt. Tanken är att jag ska skriva ner mina mål och hur jag ska nå fram till dem på pappersarket, och sätta upp det på väggen sedan. Så att jag har allt formulerat framför mig och kan titta på det, ta i det, för den händelse att jag tappar riktningen och glömmer vart jag är på väg.

Upproret handlar om mitt skrivande. Det måste hända något nytt med det. Jag har traskat runt i samma hjulspår i flera år nu och jobbat på ungefär samma sätt. Jag har trivts och trivs väldigt bra med det, men jag känner att det börjar bli för...bekvämt. Jag behöver utmana mig själv, hitta lusten och inspirationen igen.

Det finns ett skrivarprojekt som ligger och skvalpar också, gör sig påmint då och då, pockar på uppmärksamhet. Jag vet att jag vill ta mig an det på ett annat sätt än jag brukar, men jag vet ännu inte hur, och det är rätt spännande.

Och bloggen. Hur är det med den? Jag skrev mitt första inlägg den 26 mars 2012 och bestämde mig för att ge det ett år till att börja med, men kanske ska jag göra en utvärdering tidigare också, vid årsskiftet ungefär?

Ja, det är sådana penséer jag traskar runt i, och då är det inte så tokigt det här med november. Den månaden lämnar folk ifred, det tillhör dess natur. Den ger mig ro att sköta om mitt eget uppror. Och så snart det djupblå arket är fyllt med nya skrivarvägar och med riktlinjer för mitt skvalpande projekt, ska jag skriva om det här. Vem vet, kanske publicerar jag till och med mitt första foto?

6 kommentarer:

  1. Jag har haft sådana "listor" i mitt liv (skrev tiom ett inlägg om det för nån vecka sen som jag dock glömde att publicera...:/ Det kanske kan komma framöver istället.) och jag tycker också att det ger idéerna och tankarna lite mer substans på något sätt. Som att man inte lika lätt kan "smita" från allt man faktiskt vill. Nu när jag blivit sjuk ser listan helt annorlunda, ja den var egentligen helt tom. Jag tappade både ork och möjlighet. Men så träffade jag någon som undrade vad det skulle stå på listan IDAG. Med de förutsättningar jag har nu. Och det tvingade mig att tänka efter...

    Jag hoppas innerligt att den här månaden ska ge dig de svar du söker! Och jag ser verkligen fram emot att se den första bilden såklart, nu hoppas jag att du gör allvar av den tanken:-) Mången kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad synd att du inte publicerade det, det hade varit roligt att läsa = )
      Tänk vad en människas kommentar kan starta igång en igen, hugga tag i ett nystan som man glömt att man hade och till och med inte visste att man saknade.

      Jag lovar dig härmed åtminstone ett foto ; )
      Många kramar till dig.

      Radera
  2. Vad bra Frida, det låter som en utmärkt plan! För mig handlar mitt återtagande av november också om det, att få tid till att reflektera, att hitta ro. Jag behöver också skriva ner mål när det gäller mitt skrivande. Tack för inspiration! Och din blogg är alldeles underbar, som ett vattenhål i öknen, som en stjärna på himlen. Från mitt perspektiv hoppas jag att du fortsätter, men du vet själv vad som är bäst för dig! Stora varma kramar!

    SvaraRadera
  3. Vad glad jag är över att få inspirera dig, för tänk så ofta du inspirerar mig = )

    Och så lycklig jag blir över dina fina ord om bloggen. Du lyfter verkligen mig, kära vän. Och som du vet, är jag lika förtjust i din blogg som du är i min...och tänk, att när de möttes, förstod vi dessutom att vi är besläktade själar, du och jag, vilken skatt! = )Många stora kramar.

    SvaraRadera
  4. November är min grubblarmånad (inte hela månaden dock ;)). November är på något vis kravlös. Inte en massa måsten som så många andra månader. En månad att vända blicken inåt. Jag tycker om november och att våga möta de där tankarna, tvivlen och inspirationen att sträva framåt.

    Jag hoppas att du finner in väg i ditt uppror. Att det leder fram till nya och spänannde vägar. Ser fram emot att få höra mer om det här på din blogg.

    Och vad det gäller din blogg så hoppas jag innerligt att du fortsätter att blogga. Jag älskar att stiga in här i din värld och vaggas in i din trygghet, värme och vishet. Du får mig att tänka, känna, tycka och reflektera. Det tycker jag om i en blogg. Du inspirerar vännen så jag hoppas att dn blogglust finns kvar. Skriv när du har tid och lust. Vi finns här.

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack underbara du, för dina ord, för din hälsning. Jag blir så lycklig att jag får tårar i ögonen.

      Kramar

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.