Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

27 november, 2012

Fönstret mot skörheten

Jag åkte in till stan igår. Första bussen, gå av, skynda fort, fort, fort nerför trapporna vid Gullmarsplan till andra bussen, gå av, skynda fort, skynda vidare igen. Det var ansiktet på, det var skyddet, masken, brådskan, effektiviteten, målet därframme, ärendena som skulle göras och det tidsbestämda mötet, allt det som skulle bockas av på listan i min mobil.

Så stod jag där på Apoteket. Vitaminer skulle jag ha, det är bra. Näring i vita, runda plastburkar, ett par piller om dagen. Bockade av. Jag stod ju där, men i själva verket var jag redan borta, redan vid nästa punkt på listan. Jag skulle ju vidare sedan, snart, så snart att det nästan var "Nu".

Så stod hon där framför mig. Och jag vet så väl hur hon har det. Att det inte är lätt. Med smärtorna och oron, det som hon delat med oss i text, i mötena på nätet. Det är de möten man orkar med när livet är så, det är ju det.

Så plötsligt var jag alltigenom närvarande. För plötsligt lindades alla måsten och göranden upp och ihop, så där snabbt som en jojotråd.  För hennes ögon var blanka och trötta av värken. Det var den som syntes i hennes ansikte, och jag kände hur mina ögon blev en spegel av hennes. Mitt i effektiviteten, mitt på Apoteket, bland alla springande skor som klampade fram.

För nu hade fönstret mot skörheten öppnats, så oväntat, oskyddat, fint. Och hon och jag fick verkligen mötas. Fick lyssna, pratas vid, krama om.

Och efteråt, när vi gått åt varsitt håll, kände jag skörheten skava mitt ansikte i mötet med världen. Kände jag hur jag skyndade att stänga det fönstret igen.

16 kommentarer:

  1. Så fint att mötas just då.. Kärlek min vän! ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. = ) Och kärlek tillbaka till dig <3

      Radera
  2. Å hjälp vad mitt i prick sådär som det oftast är mitt i den hektiska vardagen. precis precis sådär. och så någon eller någonting som ibland kommer innanför och knackar på verkligheten..önskar man alltid kunde, tog sig tid, att öppna upp för alla små skörhetsverkligheter som kan ge så mycket. hur många världar vi lever i tänker jag. och vad bra att du stannade upp, och såg..kramar om en tisdag..

    ~Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. åh, jaa, precis, precis så!
      Kramar tillbaka,
      fina Lycke.

      Radera
  3. Jag önskar att fler människor var som du. Att fler tog sig tid att stanna upp, trots fullt schema, och verkligen SE någon som behöver ens uppmärksamhet för en stund. För det som är viktigast har inte med pengar att göra utan med hur man väljer att prioritera sin tid.

    Jag har det senaste året hört ordet "mindfulness" till "leda" känns det som, mest då i samband med att vara sjuk och att komma till en punkt då man klarar att leva vidare trots sjukdomen. Men riktig mindfulness är ju att göra som du och bara vara i stunden, i mötet för ett tag. Det tror jag att vi är många som skulle må bättre av att göra oftare... Tänkvärt inlägg! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack finaste du och du har så rätt!
      För mig var det självklart att stanna, hon är ju min vän, och jag vet att du skulle göra precis detsamma.

      Stora kramar

      Radera
  4. Den där skörheten som skaver i ansiktet i mötet med omvärlden... otroligt mitt på pricken bra beskrivet. Just så är det ofta för mig och jag tar på mig min sköld för att orka. Men så kommer de där fina mötena och lyser upp :) Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänkte på dig och på måndagsvärlden när jag skrev inlägget, och jag visste att du skulle förstå = )
      Kram

      Radera
  5. Din text berör mig, så fint skriven. Mycket fint och tänkvärt!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack, från mitt hjärta = )
      Kram

      Radera
  6. Har länkat till dig idag. lovar ta frågorna en annan dag (ler) blir så mycket tankar ibland du vet. hoppas dagen är vacker mot dig..

    kramar Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack, ska titta in till dig = )
      Och de där frågorna, de gör du som du känner med, jag tar inte illa vid mig om du inte mäktar med =)
      Varma kramar!
      Och så vackert uttryck det:"Hoppas dagen är vacker mot dig..." Jag önskar dig detsamma och uttrycket ska jag börja använda =)
      Frida

      Radera
  7. Så fint du beskrev det där... Har hänt mig också många, många gånger. Superpanikbråttom men vid vissa möten, så måste man stanna, något annat går inte. Sedan så känns det så skönt efteråt och de där andra inte lika viktigt längre. Att kunna lyssna och ge av sig själv, om så bara för en stund är en fin gåva!

    Kram till dig!
    Petronella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket, fina Petronella!
      Och visst är det så, att det, att ge till någon annan, också blir en gåva till en själv = )
      Kram!

      Radera
  8. Du vet en del har Skörheten som mask. För att det är "enklare" än att vara "stark".Du är inte sån. Du är STARK. Även när du är Skör. Då skaver Skörheten i allmänhet lite extra.
    Fy bubblan va jag är lycklig att ha dig. Både här och i verkligheten! puss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu blir det lyckobubbel och tårögt i hela mig!
      Tack detsamma, älskade vän, jag längtar efter dig, som alltid!

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.