Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

22 oktober, 2012

"Ni är inte glömda" - Jonas Gardell

Innan jag lade mig i soffan framför teven för att se det sista avsnittet av Jonas Gardells "Torka inte tårar utan handskar" som visades på SVT ikväll, hade jag ett blogginlägg skvalpandes i huvudet. Det hade inte riktigt tagit form ännu, men det var tillräckligt klart för att jag bara skulle kunna sätta mig vid datorn och skriva ner det ungefär så här dags.

Men det gick inte. "Torka inte tårar utan handskar" slog ut allt. Ikväll är det den käftsmällen, de tårarna och det slaget i magen, som finns i min värld. Det är att krama, krama och kyssa min älskade för att jag kan det, för att han finns här hos mig. Det är känslan av att ha fått ta del av något oerhört, oförglömligt. Det är ljuset i att Gardell genom att berätta den här historien, skänkt oss alla möjligheten att minnas det som hände, att aldrig låta det falla i glömska.

Jag hittar inget klipp med Gardells sång "Ni är inte glömda" från hans album "Nästan vackra", men jag tycker att ni som har möjlighet ska leta reda på den.

God natt alla, var rädda om er själva och varandra.

4 kommentarer:

  1. ååh..jag missade se. förstår att det var starkt...blir gråtig bara jag tänker på det..
    och varma kramar jaaa!

    ~Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. och varma kramar tillbaka såklart = )

      Radera
  2. Ibland vill jag bara se på glada program. Jag vill fnittra för mig själv och jag vill gå till sängs med den där goa känslan. Men så kommer det något som liksom utdelar en "käftsmäll", en vetskap om att det här är en verklighet för många. "Torka aldrig tårar..." var en sådan. Det gick inte att värja sig. Och jag tänker på sådant som jag själv tar för givet: att jag kan gå hand i hand med min kärlek. Att jag får vara vid hans sida på sjukhuset. Att jag kan ställa mig på Avenyn och skrika ut min kärlek och folk skulle le och tänka "vilken knasfia". Att istället behöva gömma sig, skämmas, dölja... Att behöva se honom tyna bort i den värsta av alla sjukdomar... Och kanske blev världen en aning bättre, samhället en aning mildare genom att svt valde att visa oss detta en kall måndag....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det, precis så! Och jag hoppas och tänker som du, att kanske blev samhället lite mildare nu, kanske kan vi vara lite mjukare nu, mot varandra.

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.