Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

09 oktober, 2012

Mibramin

När jag var barn läste jag en bok om en varelse som hette Mibramin. Jag minns inte om det också var titeln på boken eller vem som skrivit den, men när jag googlar på "Mibramin" och "barnbok", får jag upp författaren Eva Asmussen.

Det magiska med Mibramin var att han kunde nå alla människors inre så att han förstod dem på riktigt, precis som de var. Jag brukade önska att jag var som han. Jag ville så gärna förstå alla, inte bara genom att de berättade för mig hur det var eller genom att jag gjorde mina egna tolkningar. Jag ville känna hur det var att vara dem, på riktigt, utan masker, utan skal.

Jag tänker fortfarande på Mibramin ibland. Det händer att jag snuddar vid hans väsen, stunder när jag kommer en annan människa riktigt nära. Många gånger har jag också önskat att andra människor hade varit som Mibramin när de mötte mig. Att de hade förstått mig, hela mig, utan att jag hade behövt berätta och förklara.

Idag ville jag vara som Mibramin igen. Jag stod i kön i butiken för att handla. Framför mig stod en man, något yngre än jag själv. Han såg rätt vanlig ut. Så där kortklippt, blont hår, blå jacka, jeans, vita gympaskor. Men på halsen hade han en tatuering med texten "Love is pain." Jag ville så gärna veta varför han hade valt att tatuera in den meningen. Varför han hade valt att låsa fast just de orden på sin hud, varför han inte bara bar den känslan inom sig i lager på lager av hårda murar, som så många andra.

7 kommentarer:

  1. Det vore väl en härlig begåvning, om man kunde ha den. Jag tänker på mina barn, att jag älskar dem så mycket att det nästan gör ont, den kärleken är så stark. Love is pain...

    Ha en fin onsdag!

    Kram
    Petronella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kan man ju också se på "Love is pain", det har du alldeles rätt i= ) Vad roligt att du tittade in till mig! Jag ska genast titta in till dig = ) Allt gott, kram Frida.

      Radera
  2. Mibramin. Vilket fint namn. Ord. Som jag har missat. Men nu har jag fått det av dig! Tack! Kram :) Love är ju så mycket mera fina saker än pain. Jag undrar också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad fint att jag fick ge det till dig = ) Föstår att du undrar du också, min fina vän! Kram = )

      Radera
  3. Åh, jag läste också den när jag var liten! Och brukar tänka på den emellanåt. Med en viss bitterljuvhet för jag minns att jag tyckte den slutade så sorgligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jisses, jag har ett vagt minne av att den var sorglig, men jag har allt förträngt det...vill så gärna läsa den igen, ska försöka få tag i den = ) Kram

      Radera
  4. Mimbramin var en älvflicka som kom till den handikappade pojken och gjorde att han kunde "bli vem som helst" när han la sig ned och blundande. Han blev sin mamma, pappa och lillebror, utfrysta flickan i klassen, mobbarkillen, hans kusin osv.

    SvaraRadera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.