Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

08 oktober, 2012

Ikväll ser jag "Torka inte tårar utan handskar"

Jag minns när jag först hörde talas om hiv och aids. Jag visste inte vad det var, bara att det var något som man skulle vara väldigt rädd för, för det märkte jag att de vuxna var. Jag läste om det i  Kamratposten. Där var det ett stort reportage. Det stod att sjukdomen kom ifrån aporna och jag undrade mycket över hur det hade gått till. Jag såg framför mig hur män i khakikläder och tyghattar banade sig fram genom djungeln och blev överfallna av apor som hoppade ner från träden, och som bets så blodet rann. Hur männen trodde att smärtorna var över när såren läkt och lättade åkte hem till sina familjer, men hur de senare insjuknade och dog i oerhörda plågor. Oförklarligt och hemskt.

I Kamratposten stod det också att hiv och aids smittade genom blod. Jag skar mig på en glasbit när jag gick barfota ett sommarlov och skräcken var förlamande. Länge, länge gick jag runt och bar på min fruktansvärda hemlighet som en tidsinställd bomb. När som helst skulle den detonera och jag insjukna och dö. Jag sa ingenting till någon. Det hade jag också förstått att man inte skulle. Det fanns en skam över själva orden "hiv" och "aids", det förstod jag ju. Det kändes i luften när man såg det på teve, när man läste rubriker i tidningar, när man hörde det nämnas i mumlande ton.

Ikväll ser jag Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar" på SVT kl. 21. Jag tänker att det är en av de viktigaste teveserierna någonsin.

4 kommentarer:

  1. Underbart ändå att mänskligheten har blivit klokare med åren!

    Kram Helena

    SvaraRadera
  2. Jag bodde i Sholm precis när propagandan o mediadrevet var som värst. Jag studerade till sjuksköterska o vi inbillade oss att vi kunde smittas av hudkontakt, kiss, avföring eller en salivdroppe. Ett starkt minne är en ung man på vårdcentralen som fick sitt HIVbesked, sprang gråtande ut på väntrumstoan o kräktes. Vi stod handfallna o paralyserade av att inte veta hur vi skulle torka upp kräkset som rann över spegeln ner i handfatet. Vår okunskap var enorm o rädslan obefogad och det tog ytterligare några år innan kunskapen var tillräcklig för att vi kunde möta dessa människor utan munskydd, helkroppsdräkt och dubbla handskar. Nej, allt var verkligen inte bättre förr även om denna patientgrupp fortfarande efter 30 år möts av fördomar.

    SvaraRadera
  3. Jag var tonåring när HIV och AIDS drabbade världen och jag minns masshysterin, skräcken, människors vedervärliga prat om guds straff och liknande, den ohumana behandlingen av drabbade, deras familjer och homosexuella.

    Jag minns Sixten Herrgård och Freddie Mercury som båda blev ett ansikte utåt för en sjukdom som verkligen tog världen på sängen. Som visade hur mycket kärlek och medmänsklighet det finns i vår värld men också hur mycket okunskap det finns som i sin tur föder rädsla för det okända.

    HIV och AIDS fick en stor betydelse för sexdebuten för många i min generation. Det storsatsades på information i skolorna och det delades ut gratis kondomer överallt. Det fanns inte en tonåring som gick ut högstadiet som inte kunde rabbla alla sexuellt överförbara sjukdomar i slutet av 80-talet och hur man skyddade sig. Någonstans på vägen försvann det där. Idag är sexualkunskap under all kritik i skolorna. Finns inte ens som eget skolämne och det lärs inte heller ut på lärarutbildningen. Skrämmande!

    Jag kan bara instämma, Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar är en av de viktigaste tv-serierna/böckerna någonsin och ingen kan berätta denna viktiga historia så som han.

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  4. Tack för era reflektioner och tankar. De berör mig djupt. Jag tänker att just sådana här utbyten är en av orsakerna till att Gardells romansvit och teveserie är så oerhört viktiga. Att vi får prata om, gråta över, bearbeta, allt det vi bär med oss sedan denna tid, och att skammen och glömskan inte får segra.

    SvaraRadera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.