Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

16 oktober, 2012

Ett stråk av sorg

Ibland drar ett stråk av sorg genom livet. En sorg som inte drabbar mig personligen, men någon som står mig nära. Den sorgen sköljer också över mig, vänder uppochned på mina världar, får mig att gråta, tappa min balans.

Igår avled en av mina vänners allra bästa vän i cancer. Hon blev inte äldre än kring trettio år.

"Det svåra med sorg är att det enda som hjälper är tid, tid och tid, och kärlek från sina nära och kära", sa jag till min älskade igår kväll, och svärtan, skörheten och vanmakten fanns i hela mig.

För orden, de är utan verkan. Trösten likaså. Det finns inga kartor, inga facit, inga rätta svar. Inga garantier för ett liv efter döden, inga osvikbara löften om meningar med livet, inget som ger frid.

Jag skriver till min vän att jag finns för henne, att jag står här när hon faller, att jag tänker på henne, att hon får höra av sig när hon vill. Det är det enda jag kan.

Jag ringer till min bästa vän, för att få höra hennes röst, hennes skratt, hennes liv. Och jag blundar inför tanken att hon inte skulle finnas mer på jorden, jag orkar inte ens viska meningen fullt ut.

När kvällen äntligen kommer kryper jag nära, nära min älskade, och kramar honom tätt intill, så hårt jag någonsin kan.

8 kommentarer:

  1. Gråt. Om jag inte höll i min son just nu skulle jag gråta. Fy f*n för cancer... Fy f*n för tid. Tack och lov för kärlek och vänner och familj.

    SvaraRadera
  2. Jag är så glad att din vän har dig som vän. Och jag är så ledsen för att människor ska behöva gå igenom all sorg. Det är då man lär sig märka vad som faktiskt betyder någonting. En stor kram, jag vet att du som jag är uppe sent ibland så kanske läser du detta snart? Godnatt önskar jag dig då:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack finaste du = ) Och du har så rätt i hur tydligt det blir, det som betyder någonting. Och vet du, jag hann se ditt inlägg innan jag somnade. Det var väldigt fint att få en extra kram av en nyfunnen vän som du. Kramar

      Radera
  3. Jag tappar ibland alla mina ord som jag så väl vårdar och använder och pusslar med hela dagarna. Just nu har jag tappat alla. Varma kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår. Jag vet så väl hur det är. Tack att du skrev ändå, kära vän. Varma kramar tillbaka till dig!

      Radera
  4. att finnas där, att lyssna och prata.. det är det bästa...tror jag, upplevde jag när jag förlorade min lilla några veckor innan födseln bara. bara att trycka en hand..det är väldigt vackert med den där kärleken mitt i allt det svarta..minns att jag tänkte att det var vackert ändå..alla de där som bryr sig om..när man känner det där stråket av kärlek i världen..

    varma kramar Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör mig ont att höra att du förlorat en liten, en sådan oerhörd, ofattbar sorg...det känns fint att veta att du fick möta kärlek i svärtan, att den fanns där så närvarande hos dig.

      Stora varma kramar Frida

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.