Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

10 oktober, 2012

Dragspelsgrannen

Jag har inte bott så länge i vårt hus. Lite mindre än ett år, skulle jag tro. Det är svårt att säga exakt när jag flyttade hit. Det var helt enkelt så, att ganska snart efter att jag hade träffat min älskade, slutade jag att gå hem till mitt.

Vi bor i ett ganska vanligt hus. Det är gulaktigt, fyra våningar högt, har tre lägenheter på varje plan och balkonger som hänger på framsidan. Jag har ingen aning om vilka de andra människorna är som bor här. Eller, jag har mött en kvinna med kort, lockigt hår några gånger. Jag tror att hon bor på nedre botten. Hon kånkar ofta på tunga matkassar och hon byter alltid några ord. Hon är trevlig. Det är genom henne jag vet att det bor en äldre kvinna på någon av våningarna ovanför. Hon behöver en rollator och det är därför porten mot baksidan är så tung. Det sitter en mojäng på den som gör att dörren öppnas när hon trycker på en knapp nämligen.

Annars vet jag verkligen inte. Vi delar mest ljud. Från grannarna ovanför vårt sovrum, kan vi höra tassar som klickar mot golvet och en boll som studsar runt. Från grannarna ovanför vardagsrummet, kan vi höra en stereo med basdunk. Den hör man främst på helgkvällar, strax innan klockan elva. Då brukar jag sitta i soffan, titta upp mot taket och tänka: "Förfest, cigg under fläkten, drinkar och flak med öl, innan bussresa till utgång. Okej."

Jag undrar vilka ljud vi delar med oss av, min älskade och jag. Jag kan nog gå för kraftigt med hälarna mot golvet ibland, så att det blir en del dunk. Men det är svårt att säga...hur låter våra ljud? Det kan vi aldrig så noga veta.

Men jag tänker att det vore roligt att se oss grannar utifrån någon gång, genom fönstren. Då skulle man till exempel kunna se hur grannen som bor på våningen under sitter hemma i sin lägenhet och spelar dragspel, och hur jag dansar till musiken hemma hos oss. 

4 kommentarer:

  1. Jag har ibland stått utanför det hus jag just då bott i och tittat på byggnaden där vi alla lever våra liv.

    Det är ganska spännande faktiskt att tänka sig vad många livshistorier som finns under ett och samma tak! När man bor i en förening så är det på något vis annorlunda, då delar man ett ägande och ses förmodligen på städdagar och liknande. Men i hyreshusen som jag bott i för det mesta är det anonymt. Jag minns mina helgalna grannar bäst. Som "blottaren". Och han som brukade öppna fönstret och skrika åt mig och hunden när vi gick förbi. Han hade en rad "assistenter" av något slag som skulle se till att han klarade sitt vardagsliv. Men givetvis bodde det mest helt "vanliga" människor som precis som jag ville leva mitt liv så lugnt som möjligt och månade om att inte störa. Ibland, när jag kände mig ensam, så tänkte jag att det måste finnas en massa potentiella vänner där i husen.
    Har du förresten läst den franska boken Igelkottens elegans? Där handlar det just om ett sådant hus och historier som vävs samman.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kan jag också tänka! Som när jag ligger och inte kan sova tillexempel. Då kan jag tänka på alla som är vakna och pysslar med sitt eller som kanske inte heller kan sova i alla andra rum som finns runtomkring mig. Tack för tipset om boken, den är en av dem som ligger i min bokhylla och väntar på att jag ska ta den i handen = )Kram!

      Radera
  2. Jag tänker på något tecknat barnprogram från jag var liten.... men minnet når inte ända fram... Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm...jag vet inte vad det kan vara? Någon annan som har en aning? Kram!

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.