Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

30 oktober, 2012

Den gråhåriga kvinnoarmén

Det finns tider när någon av dem jag saknar och som inte längre finns i livet, har en starkare närvaro än annars. Som nu. För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om min farmor och sedan dess har minnet av henne gjort sig påmint i mina tankar, på olika sätt. Som idag när jag skulle skriva min bloggadress genom ordet "frkfridafortissima", och min telefon valde bort det, till förmån för "frihetsrörelsen." Jag log och mindes den gång jag gav min farmor en knapp med orden "One day an army of gray - haired women may quietly take over the Earth." Jag vet inte mycket om Gloria Steinem som yttrat dessa ord, och jag tror inte att farmor gjorde det heller, men det är inte det viktiga här. Det är minnet av hur farmors starka leende mötte mitt, när vi såg framför oss hur hon kastade av sig värk och elände, ja, alla de hinder som fanns i hennes kropp, för att stega ut genom dörren och ta över jorden tillsammans med sin gråhåriga armé.

8 kommentarer:

  1. Och hon, om någon, hade styrt upp den där armén! Kallade henne alltid för stålmormor :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lätt! Hon hade varit dess härförare! Stor kram = )

      Radera
  2. Vilka härliga minnen! Visst är det konstigt ibland, att man känner det där, en närmare närvaro än vanligt...

    Kram
    Petronella

    SvaraRadera
    Svar
    1. = ) Ja visst är det så...det är så fint när det är så, jag tycker om att få vila i det.
      Kram

      Radera
  3. Så fint! Och jag skrev om min mormor alldeles nyss, hon dog för 2 1/2 år sedan men det är som att hon är hos mig varje dag. När leenden möts... det är fina stunder! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så! De rymmer så mycket styrka, de där stunderna. Kram!

      Radera
  4. Jag jobbade på en lokaltidning en gång i tiden och vid ett tillfälle så intervjuade jag några damer i 60-70-årsåldern om deras liv och förändringarna de fått vara med om genom åren. Jag minns att jag tänkte att det väl knappast har varit någon generation som upplevt en sådan skillnad som dessa damer.

    Som min farmor som är född 1921: Hon minns hur det var att uppleva andra världskriget som rasade ute, när bilarna kom, tv, datorer, ja allting... Tänk att kvinnor fick rösträtt samma år som farmor föddes, det är något vi tar för givet! Ja jag tror att vi redan varit med om att de här kvinnorna, de som är gråhåriga farmödrar idag, de har åstadkommit en sådan förändring i våra liv att vi inte ens kan förstå det! Vad jag svamlar känner jag, men jag menar att jag tror att de redan gjort den oerhörda resan, att de har varit större och starkare än någon armé i världen och att de ska vara så oerhört stolta över det arv de lämnar vidare...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inget svammel, det är alldeles sant! Och så mäktigt att tänka på och att föra vidare till de kvinnor (och män) som kommer efter oss.

      Stora kramen = )

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.