Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

11 oktober, 2012

"Den här dagen sparar vi"

"Den här dagen sparar vi", säger Tekla och Ulle till varandra i Viveca Lärns bok "Killbacillen", som jag läste om och om igen under uppväxten. Inspirerad av tjejerna i boken försökte jag göra likadant. När jag var mitt i stunden, dagen, när allting stämde, när till och med sekunderna var perfekta, krampade jag ihop mig, koncentrerade mig, försökte fokuserat lagra den. Till lagringen i sig blev en del av minnet, blandades upp med dagen.

Ändå, en av de dagar jag alltid minns:

Jag ligger på en brygga och tittar upp i himlen. Den är oändligt blå. Det är en solvarm början av hösten. Jag tror...i slutet av september. Vågskvalp mot stranden. Några svagt guldfärgade löv. En av de vackraste vännerna i världen är med mig.

Så ofta har jag återvänt till den dagen. Och jag märkte inte ens att jag sparade den. 

8 kommentarer:

  1. det där är så sant och vist. och så bra att påminna sig om. och att leva i nuet, jag tränar på det varje dag :) bättre idag..och jag är så glad att du kikade förbi. tycker mycket om din blog och kommer snart, alldeles snart igen..
    idag ska jag försöka spara några stunder minsann..

    kramar Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det något att träna på, det är samma sak för mig:-) Man tycker inte att det ska vara så himla krångligt och man är ju så överens med sig själv om att det är så man vill leva, men jisses så svårt det är!

      Vad roligt att du tycker om min blogg, jag blir så glad! Och jag tycker mycket om din! Så härligt med ett nytt möte i bloggvärlden :-) Kramar tillbaka till dig!

      Radera
  2. Tekla Tedin... Jag läste böckerna om henne jag också:) Viveca Lärn har en fin förmåga att skriva om barn för barn och göra det alldeles naturligt:)

    Det är de sparade dagarna som har fått mig att överleva de senaste åren. Det är ofta inte de mest "märkvärdiga" dagarna man vill spara, utan snarare de där då man är med någon man håller av, kanske sitter i farmors kök och trugas att ta en kaka till, eller i tjejkompisens soffa en sen kväll och resonerar om livet. De dagarna plockar jag ofta fram just nu. Stor kram!

    SvaraRadera
  3. :-) Nog har vi "pratat" om Tekla Tedin förut i något annat sammanhang? Jag har bestämt för mig det:-)

    Kan tänka mig att det blir de dagarna man minns...det är ju liksom de man saknar mest när saker och ting är svåra runtomkring en och inuti en...då är det inte äventyren med nya möten och miljöer som man saknar, utan precis den typen av situationer som du beskriver. Stor kram och jag önskar dig fler dagar då du är pigg nog att fylla på med nya minnen!

    SvaraRadera
  4. Men det gjorde du och det var ju fint och bra, precis som det ska vara! Jag håller med Fröken Gredelin, det är ofta små till synes oansenliga dagarna som är de stora, som är de man sparar och plockar fram. Som ett steg i det daggvåta gräset en sommarmorgon, hand i hand med någon man älskar. Eller ett leende just när det behövs som mest. Kram till er alla finingar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så, min vän, precis så! Kramar.

      Radera
  5. Frida!
    Med världens roligaste jobb! Tänk ändå att det inte alltid är de där smasch- och bangdagarna som man minns sådär exakt, utan ofta de där små tillfällena, en känsla, en doft en smak eller ljud... som man kan plocka fram när man vill!

    Ha en fin söndag!
    Kram
    Petronella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket, det har jag haft = ) Faktiskt just en sådan dag fylld med små tillfällen att plocka fram sedan, när jag så behöver = )

      Kram,
      Frida

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.