Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

08 augusti, 2012

Ring ut det gamla

Så kom det äntligen. Det där vädret som jag väntat på. Det där blixtrande, åskande, haglande, regnande, vrålande, dundrande, otämjbara. Och jag stod på vår balkong, vild och galen, med armarna rakt ut som en helikopterpropeller och med mina andetag kämpandes i vinden när det rensades ur, blåstes ut, allt det där fadda, dammiga.

06 augusti, 2012

Hösttermin

Jag har vilat i stiltjen några dagar, dåsig och trött. Som under sommaren när hettan ligger tung över rummen, man rör sig inte ur fläcken, utsträckt, varm. Alla måsten är undanstuvade djupt inne i ens avdomnade hjärna, man orkar inte bry sig, det får vara, det är vad det är.

Så tog vi en promenad ikväll, min älskade och jag. Regnet föll över badsjön, på träden och i gräset, det var dunkelt, blåste lätt. Jag gick där och lyssnade på tystnaden som alla dem som återvänt till arbetet efter semestern lämnat kvar, och jag kände hur stressen vaknade, hur vilan plötsligt var över, som skam på torra land var den, den kunde inte tillåtas längre, inte hur länge som helst!

Det är dags att börja strukturera igen, samla ihop sig, ta sig samman, ta sig i kragen, rycka upp sig, komma igen nurå! Skriva listor, boka möten, plugga, skriva, jobba.

Och när jag satt på balkongen senare under kvällen, märkte jag att vädret var som en ny hösttermin. Då när bänkpapperet var nytt, liksom schemat och papperet kring skolböckerna ännu inte var nedklottrat av tristess.

02 augusti, 2012

Stiltje

Det råder stiltje inuti mig. Det är lugnet efter stormen. Jag har samlat ihop de kringblåsta utemöblerna, gardinerna och blomkrukorna, inspekterat skadorna, målat över reporna, lappat och lagat, slängt vissa saker - det är ändå ingen idé att behålla dem, de är för slitna och för hopplösa, jag får lov att göra mig av med dem, adjö.

Ställt tillbaka alltsammans på sin rätta plats, eller, som jag mindes att de stod. Satt mig försiktigt i soffan, gått långsamt över trägolven, kontrollerat om de håller, ja, än så länge, så.

Det är märkligt när man gått igenom en längre tid av svåra händelser. Den där stiltjen som kommer sedan. Den där känslan av "lugnet efter stormen", det där lugnet som när som helst kan bli "före stormen" igen.

Hur jag lägger mig försiktigt i min säng på kvällen. Hur jag möter en ny dag. Försiktigare än annars, liksom långsamt, trevande, hur jag provar mig fram. För att sedan börja röra mig allt snabbare, säkrare. När det nya blivit vanligheten. När sakerna står där de alltid har stått, åtminstone så långt tillbaka som jag kan minnas.

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.