Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

28 juli, 2012

Hjärtats ensamma slag


Det händer att jag tänker på när jag var sex år och någon hade berättat för mig att man dör den dag ens hjärta slutar slå. Jag sprang runt i vår hall och kände på mitt hjärta, skrattade och sjöng: ”Jag lever! Jag lever! Det slår!” Så plötsligt gled min hand åt sidan och jag kände inte hjärtat mer. Hur jag än kände efter kunde jag inte hitta det igen. Jag blev så rädd, skräckslagen, nu var allt förbi, nu skulle jag dö, eller hade jag redan gjort det?

Jag minns pappas armar runt mig. Hans famn. Hur han tröstade mig, lugnade mig och sa att jag levde än, hur jag blev lugn. Men aldrig någonsin har jag glömt den gången, den känslan, fastän det var så länge sedan.

6 kommentarer:

  1. Ibland blir jag rädd när jag tänker på hur lite som skiljer oss från att inte leva längre. Som till exempel ett hjärta som slutar slå. Jag förstår att de tankarna funnits hos dig med denna tid då allting varit upp-och ned. Men så såg jag stekta gröna tomater, den underbara filmen,och minns orden "a heart can be broken but it keeps on beating." Sedan dess har jag tänkt att hjärtat är starkare än vi tror. Trots att det inte alltid känns så. Kram fina Frida!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, så fina ord, de ska jag ta med mig! Tänk att de fallit i glömska trots att jag sett filmen så många gånger. Tack för påminnelsen och för dina ord = ) Kram vännen.

      Radera
  2. Den barnsliga lyckan över att hjärtat slår är väldigt fin att söka sig tillbaka till! Vad fint med en pappafamn som fanns där för dig!

    SvaraRadera
  3. Ja, tänk att sedan den där första dagen då vi förstår att vi en dag kommer att dö så lever vi ständigt med döden vid vår sida. Alltid närvarande. Som en påminnelse om att vi måste skynda att älska.

    Kram på dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja...det är så fint att se den förståelsen som en insikt om att vi måste skynda oss att älska, känner jag. Kram tillbaka till dig = )

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.